Du var bara 14 år när du började skriva den här boken, berätta lite om skrivprocessen?
- Tja, man kan säga att jag kom på idén när jag var 14 år, närmare bestämt vid tiden för min konfirmation (då jag fick ett guldhjärta i present av min familj).

Jag har drömt om att bli författare sedan jag var Ã¥tta Ã¥r, och sedan dess har jag skrivit en mängd olika smÃ¥ berättelser och sagor. Fast jag tror att det var i högstadiet som jag började prova pÃ¥ lite större saker, kapitel till framtida böcker och sÃ¥dant. Idén till den här boken var en sÃ¥dan idé – jag började skriva nÃ¥gra kapitel, men eftersom jag är lite av en perfektionist sÃ¥ fastnar jag ofta i de första kapitlen och kommer sedan inte sÃ¥ mycket längre (eftersom jag vill att allting ska vara perfekt innan jag gÃ¥r vidare). Till en början var den här idén precis som alla andra idéer jag har haft, jag skrev om de första kapitlena gÃ¥ng pÃ¥ gÃ¥ng utan att bli nöjd, men sedan när jag var 15, 16 Ã¥r hände det nÃ¥got. Berättelsen fick en förnyad kraft inom mig och jag kände bara hur gärna jag ville berätta den här historien. SÃ¥ jag struntade i att vara perfekt och till slut satt jag där med ett helt manus: berättelsen som funnits hos mig sÃ¥ länge. DÃ¥ var jag 18 Ã¥r och skulle börja trean i gymnasiet. Jag funderade över vad jag skulle göra med det här manuset och till slut kom jag pÃ¥ att jag kanske skulle kunna ha det som projektarbete i skolan. PÃ¥ sÃ¥ sätt skulle jag kunna fÃ¥ en duktig lärare att läsa det och denne lärare skulle sedan kanske kunna hjälpa mig med att gÃ¥ vidare. För jag visste att manuset behövdes finslipas lite, men jag kände att jag behövde nÃ¥gon utomstÃ¥ende som sÃ¥g pÃ¥ manuset med nya ögon för att det skulle kunna utvecklas.

Manuset blev mitt projektarbete och jag ägnade hela trean åt att finslipa, skriva om, lägga till och ta bort. När året var över och jag tog studenten uppmuntrade min lärare mig till att våga steget och skicka in. Så efter att på egen hand ha ägnat sommaren åt att läsa igenom några gånger till, skickade jag slutligen in mitt manus till Bokförlaget Opal.

Var fick du idén till berättelsen?
- För mig är det väldigt mÃ¥nga olika saker som vävs in när man skriver en hel berättelse. Jag tror som sagt att allting började när jag fick guldhjärtat i konfirmationspresent, eftersom det pÃ¥minde mig om en liten saga som jag hade skrivit i skolan som tioÃ¥ring. Den sagan handlade om en flicka som hade ett halsband som kunde ta henne till en annan värld där hon var en prinsessa. Fast det finns även en annan gammal saga invävd i den här berättelsen, nämligen en av mina tidigaste sagor som handlade om en flicka som hamnade i en annan värld varje gÃ¥ng hon sov och drömde (ni ser kanske ett visst mönster här…).
Sedan har även andra saker vävts in i berättelsen, som till exempel att min egen gammelmormor har kommit med på ett hörn, eller att miljöer i drömlandet Enderra till stor liknar platser som jag i verkligheten tycker är oerhört vackra.

Vilka är dina favoritböcker/författare?
Åh, det var en svår fråga. Jag läser väldigt mycket och har många favoriter, men om jag måste säga någon särskild så blir det den amerikanska författarinnan Libba Brays trilogi om Gemma Doyle. På svenska heter böckerna Ögat över månskäran, Upprorsänglar och Längtans rike. De är verkligen fantastiskt bra (både vad gäller historien och även språkmässigt) och har inspirerat mig mycket i mitt eget skrivande. Jag rekommenderar dem till alla!

Du har skrivit en fantasy där ett hjärta av guld symboliserar det övernaturliga, det som bärs av den gode väktaren men som de onda förstås är ute efter. Varför ett hjärta?
Ja, det blev ett hjärta eftersom jag helt enkelt själv hade ett guldhjärta. Fast sedan kändes det bara bättre och bättre ju mer jag skrev om det och dess betydelse ändrades utefter berättelsens gÃ¥ng. Det finns ju ett talesätt som säger att “du har ett hjärta av guld”, vilket innebär att nÃ¥gon är alldeles särskilt vänlig eller godhjärtad. Därför tyckte jag att det passade väldigt bra som en symbol för det goda, och framför allt för huvudkaraktären Olivia, som trots sina fel har ett hjärta av guld.

Vad skulle du ge för råd till en 14-åring som vill bli författare?
Jag skulle säga det som de flesta andra säger, nämligen att man bör läsa och skriva mycket! Att läsa är fantastiskt bra, eftersom man lär sig genom att se hur andra har gjort, hur de uttrycker sig och hur de bygger upp en historia. Dessutom är det väldigt inspirerande att läsa. Och att skriva mycket är väldigt viktigt, eftersom övning ger färdighet. Om du vill bli bra på någonting så gäller det bara att skriva om, och om, och om. Så gör jag fortfarande.
Sedan vill jag självklart säga att man aldrig ska ge upp! Det finns sÃ¥ mÃ¥nga som säger att “va, författare kan du väl aldrig bli, det är jättesvÃ¥rt”. Och visst, det är svÃ¥rt, men inte omöjligt. Ingenting är omöjligt om man vill tillräckligt mycket. Om man är beredd att kämpa för nÃ¥gonting sÃ¥ gÃ¥r det.

/Annika Nasiell