Arkivet - Barnens Bokklubb
Din bokklubb och bokhandel

Nyhetsbrev

Nyhetsbrev

Tillbaka

Nu vet jag hur det går till att skriva

Kim

Att skriva en roman. Det låter imponerande och coolt – men väldigt svårt och lite läskigt. Eller hur? Vi har träffat Kim och Josefin, två tjejer som har testat.

- Jag tycker om att formulera saker, att tänka på att jag bygger upp en värld av en mening som byggs ihop med en annan, säger Josefin Book Jönsson. Hon håller just på att slipa på sin roman, en berättelse som kretsar kring en 17-årig tjej och en anteckningsbok. Det är lite svårt att förklara, säger hon, och berättelsen är inte klar än. Josefin skrev det första utkastet i november förra året. Då var hon inte ensam om att sitta framför datorn och slita. Förutom kompisen Kim Skeppar hade hon sällskap av hundratusentals människor runt om i världen.

I november varje år är det nämligen National Novel Writing Month, förkortat NaNoWriMo. Det är en slags tävling där det gäller att skriva en roman på 30 dagar. Det enda man behöver göra för att ”vinna” är att få ihop en berättelse på minst 50 000 ord, komplett med en början och ett slut.

– Jag såg en video om det på Youtube och tänkte att ”det låter ju jättecoolt”. Jag har tyckt om att skriva sedan jag var liten, säger Josefin. Hon var med första gången 2010. Men den här gången blev också kompisen Kim Skeppar, som har en bokblogg tillsammans med Josefin, sugen på att testa.
– Jag läser mycket och får idéer ibland, men jag sätter mig aldrig ner och skriver. Det skulle vara en kul grej, säger Kim.
Hennes berättelse är en blandning mellan fantasy och ungdomsroman. Den handlar om en tjej som är häxa och ska tillbringa ett år som utbytesstudent i en vanlig skola.

– Men det blev lite fel när jag skrev, det blev mer ungdomsroman än fantasy. Jag tycker inte att det blev så bra. Både Kim och Josefin serJosefin romanskrivandet som en utmaning. Det är lättare att skriva när man har press på sig. Dessutom har de fått stöd och inspiration av andra NaNoWriMo-deltagare på olika träffar. Och de har lärt sig mycket.

– Nu vet jag hur det går till att skriva en roman. Det blir enklare om man har någon slags planering från början, men sedan kan man ju gå utanför den och låta karaktärerna leva sitt eget liv, säger Josefin. Både för henne och Kim har NaNoWriMo varit ett sätt att ta mod till sig och våga testa att skriva. Så är det säkert för många andra deltagare också.

– Alla har väl någonting de vill berätta, oavsett om det är skönlitteratur eller inte. Det är kul att dela med sig av sin livliga fantasi, säger Kim. Det svåraste har varit att ta sig i kragen och fortsätta skriva, berättar hon.

– Ibland har det bara satt stopp. Jag är så trött på mina karaktärer och vill inte ha med dem att göra mer. Man har en idé men vet liksom inte hur man ska nå dit … Men när man väl blir klar då, vad gör man då? För många är det läskigt bara att tänka tanken att låta någon annan läsa det man skrivit. Så är det för Kim och Josefin också. Men Kim säger att hon kan tänka sig att be någon läsa – om hon blir helt klar och någorlunda nöjd.
– Varför inte? Men sannolikheten att jag blir nöjd är låg. Jag är väldigt självkritisk. Oavsett om Josefin blir klar eller inte, så måste hon låta någon läsa romanen. Hon skriver den nämligen som ett specialarbete i skolan.

– Det var läskigt första gången någon skulle läsa. När jag skrivit halva ville min handledare att jag skulle skicka det till henne. Jag fick lite panik, men hon var väldigt förstående. Det är så personligt på något sätt. Men vill man jättegärna skriva en bok så vill man ju att någon ska läsa den också …

/Lisa Jannerling



  1. Skriv om och om igen
    Pris: 129,00 kr
  2. Börja skriva

    Pris: 39,00 kr

 
  

Våra bästa tips för läsning Bra högläsningsböcker Följ Barnens Bokklubb på Facebook Kolla in Instagram för att se bidragen på taggen #enläsandefamilj