Reportage - Barnens Bokklubb
Din bokklubb och bokhandel

Nyhetsbrev

Nyhetsbrev

Tillbaka

Vad får en barnbok innehålla?

Alkohol, cigaretter, ensamhet, sorg och död. Vilka ämnen är egentligen okej – och inte okej – att ta upp i barnböcker? Tidigare i år blossade det upp en het debatt kring den här frågan. Vissa författare sa till och med att de kände sig censurerade av förlagen. Men vad handlade det egentligen om? Och vad har hänt sedan dess?

censurAllt började med en artikel i tidskriften Vi läser. Där berättade flera av de största svenska barn- och ungdomsboksförfattarna om de allt hårdare krav de upplever från förlagen. Att de ibland känner sig styrda, till exempel tvingade att stryka ”opassande” saker i sina böcker. Det började pratas om en slags indirekt censur, och det dröjde inte länge innan debatten var i gång.
– Marknadsavdelningarna verkar bestämma allt. Och de unga redaktörerna är så politiskt korrekta. Jag fick inte ens skriva att gubbar satt och rökte på kafé i Milano i Ludde gör en Zlatan, sa exempelvis Viveca Lärn i artikeln.

Rökning var en av de företeelser som man diskuterade, liksom alkohol, svordomar och ”jobbiga” ämnen som sorg, barnaga och elaka föräldrar. Snart kunde man urskilja två läger bland författare, förläggare och föräldrar. Å ena sidan de som tyckte att böcker för barn ska vara snälla och pedagogiska – å andra sidan de som ansåg att barnböcker ska skildra verkligheten som den är, med både fina och jobbiga saker. Och att den konstnärliga friheten inte får glömmas bort.
– Vad jag vänder mig emot är att tillvaron i somliga barnböcker ska tvättas från varje litet gruskorn. Kultur måste våga. På alla vis. Jag är övertygad om att man kan och ska prata med barn om i princip allt, säger kulturskribenten Pia Huss som skrev artikeln.

Hon fick – och får fortfarande – enormt mycket reaktioner på det hon skrev. Och hon blev förskräckt över hur många som verkade tycka att det svåra och fula inte hör hemma i böcker för barn.
– Kärnfrågan i diskussionen är för mig att barnkulturen och barnböckerna inte ska förfegas och/eller börja användas som pedagogiska exempel i försök att forma sina läsare.

En av de som hördes i debatten var författaren Ulf Stark, nu aktuell med boken Tyra och storgrubblaren. ”Präktifiering” kallar han det som han anser håller på att hända i litteraturen:
– Bort med det opassande, det som kan störa, reta och leda till returer! Ut med det skrämmande, det som kan oroa, det som måste förklaras. Böckerna ska inte väcka besvärliga känslor. De ska vara varma och mjuka – och korta – så att barnen somnar snabbt och lugnt om kvällen.

Ulf Stark tror att det finns flera orsaker till utvecklingen. Dels pekar han på en växande moralism, dels på att småbarnsföräldrar får allt mindre tid över.
– De överlåter läsandet till barnen själva allt tidigare, och då blir böckerna ett slags ställföreträdande föräldrar. För förlagens del handlar det om ökad populism, som följd av en ökad press att göra vinst på varje bok. Så siktar man på det som man tror att marknaden efterfrågar: dels det pedagogiska, dels det ofarligt spännande och småroliga, säger han.

Författaren Gunilla Bergström, aktuell med boken Alfons med styrke-säcken, håller med. Hon känner igen problematiken även om hon själv aldrig har drabbats. Hon är så gammal och välkänd att ingen vill knorra med henne, säger hon och skrattar.
– Hela samhällsklimatet har blivit så tveeggat. Man ska dels vara jättemodern och radikal, dels moralistisk och skydda sina barn.

I hennes böcker om Alfons har pappan alltid rökt pipa, och inte slutat trots att hon har fått kritik för det.
– Att röka står för mig för mänsklig svaghet. Människor har sina laster, och jag vill vara ärlig med barnen, säger hon.

Och i grund och botten handlar väl diskussionen om bra och dåliga böcker. Och att man kanske inte behöver vara så ängslig över innehållet, så länge man som förälder är noga med att prata med sina barn om det man läser, om böckerna tar upp svåra ämnen.

Som Gunilla Bergström uttrycker det:
– Var inte så rädda! Ibland är böcker dåliga, ibland är böcker bra. Barn kan sålla, så lita på dina ungar. Vi måste lita på att de faktiskt har eget omdöme.

Debatten är inte slut än. Den pågår hela tiden. Men frågan är var vi står i dag. Har vårens diskussion gjort någon skillnad? Svårt att svara på, tycker de flesta vi frågar.

Pia Huss är optimistisk:
– Jag tror och hoppas att barnboksredaktörerna tar sig ytterligare en funderare på vilken roll de har när det gäller indirekt censur av författare.

Men Birgitta Westin, förläggare på Rabén & Sjögren, tycker att det här är en frågeställning som ständigt är aktuell.
– Vi tänker hela tiden på vilken typ av förslag på ändringar som vi kan ge till upphovsmännen när vi redigerar texter. Om vi vill föreslå en ändring åt något håll väger man in alla de här frågeställningarna i beslutet. Men det är bra att den här frågan blir stor, för det betyder att man faktiskt diskuterar innehållet i barnböckerna. Det gör man alldeles för lite annars, säger hon.

Lisa Jannerling


 
  

Våra bästa tips för läsning Bra högläsningsböcker Följ Barnens Bokklubb på Facebook Kolla in Instagram för att se bidragen på taggen #enläsandefamilj