VÅRT SORTIMENT

En ny, stark berättelse av prisbelönta Stian Hole
Stian Holes böcker är som konstverk, till njutning för såväl barn som vuxna.
   Med sina häftiga, drömska bildcollage, gjorda i Photoshop, har den norska grafikern och författaren slagit knockout på ett helt gäng barnbokskritiker och därtill fascinerat läsare i ett flertal länder.
   Den första boken om pojken Herman, Hermans sommar, har fått flera prestigefulla utmärkelser i Norge, och på den stora internationella barnboksmässan i Bologna valdes boken till årets bästa bilderbok 2007 (läs även intervjun med Stian Hole på nästa uppslag).
   Nu kan vi än en gång kliva in i den magiska verklighet som omger en filosofisk och känslig liten pojke.
   En svart katt smiter över vägen utanför fönstret. Sju års olycka tänker Herman och visst blir det en otursdag då han råkar tända eld på den gamle brevbäraren "Frimärksmannens" vildvuxna trädgård.
   Frimärksmannen bor längst in på Hermans gata. Han har källaren full av brev och huvudet fullt av osorterade tankar.
   Ändå blir de vänner till slut, mannen och pojken.
   För det var ju inte meningen det som hände. Herman kunde inte ana att Roy skulle dyka upp så överraskande bakom honom i det vildvuxna gräset, just som han var i färd med att plocka fingerborgsblommor och hundtunga till sitt herbarium.
   "Är du en vekling? Är du för svag för att tända en tändsticka?" viskar Roy där han står med asken i handen. Alla barnen på gatan lyssnar på fjärdeklasskillen Roy, även om han ljuger och beter sig dumt. Han "är kung, general, riksdagen" skriver Hole, och man förstår hur lite Herman har att sätta emot då Roy spärrar grinden till trädgården och tvingar Herman att tända en sticka.
   Stian Hole har ett språk och bilduttryck som är nyskapande, starkt och konstnärligt. Boken skildrar, lite otäckt, men gränslöst vackert hur liten man kan känna sig som liten, och hur maktlöst ett barn kan känna sig inför ett annat barn.
   Men framför allt är det här en bok om styrka och mod, det mod som krävs för att stanna kvar och hjälpa till när man gjort något dumt.
Stina Zethraeus, jurymedlem