Den där olustiga känslan av något oförklarligt, som att någon dyker upp bakom hennes rygg och betraktar henne – när kände hon så första gången? Nora vet inte. Stegen som hörs från ovanvåningen, den sorgsna dockan, de gåtfulla telefonsamtalen, och promenaderna till ödehusets trädgård, dit hunden Ludde drar i väg med henne så fort de går ut vad betyder allt detta? Det vet hon inte heller.
Men långsamt börjar Nora förstå att det måste vara något väsen bortom tid och rum som söker kontakt med henne...