Hur kom du på att skriva om just Måns?
– Jag träffade flera barn, både i mitt yrke som psykolog och privat som funderade på detta med sin könsidentitet. En del kände sig inte alls hemma i det juridiska kön de tillskrivits vid födseln och andra kände sig inte hemma i någon av kategorierna tjej eller kille. Det slog mig hur tidigt dessa funderingar fanns hos barnen, hur unga de var. Jag började då leta efter litteratur eller annan information för att ge till de här barnen och hittade inga böcker på svenska med en transperson i huvudrollen. Jag ville skriva en bok som beskrev en transpersons historia som ändå var hoppfull, som inte väjde för det svåra men som ändå inte var nattsvart utan till och med rolig!

Hur har ditt andra yrke som psykolog påverkat dina böcker?
– Det har nog påverkat på många vis. Jag tänker att jag hela tiden måste öva mig på att ta mig in lite i andra människors psyken, att förstå hur de tänker och känner, hur saker blir för dem. Det har nog varit till fördel. Också kanske att jag inte är så rädd att närma mig ämnen som är svåra. Alla har vi våra konstiga sidor och alla behöver inte gå i terapi för allt som sticker ut. Inte om man inte har ett lidande. Man måste också få lov att vara lite weird.

Vad hoppas du att läsaren ska ta med sig när de läst din bok?
– Jag hoppas att de har fått skratta och gråta lite. Att de ska ta med sig Måns i sitt hjärta. Att de har fått insikt, kanske om sig själva, kanske om någon annan. Inte bara om transfrågor, men kanske även om utanförskap generellt. Det tror jag att alla har känt någon gång i livet, nej, det VET jag att alla har känt. Kanske att de kan börja fundera lite på vad en identitet är. Vem som får lov att definiera vem man är. Kanske kan man med boken få hjälp att sätta ord på något man liksom har på tungan, eller långt bak i hjärnan, men som man inte lyckats formulera själv.

Vad läste du själv som barn?
– Alltså, jag läste allt. Jag läste jämt och jag läste allt. När jag var riktigt liten gillade jag Totte och Malin, mest för att de klädde av sig nakna... Redan då var jag intresserad av könsidenitet, tror jag, haha. Som äldre älskade jag allt av Maria Gripe. Jag har också läst så sjukt mycket serietidningar. Allt jag har läst har ändrat mitt sätt att se på omvärlden! Jag tror det är svinviktigt att låta barn läsa allt, högt och lågt, aldrig säga: den här är dålig. Jag har alltid läst litteratur som betraktats som ”dålig” men det hindrar inte att jag samtidigt har läst den sortens litteratur som betraktas som ”fin”. Det ena behöver inte utesluta det andra och ofta har jag fått större insikter och starkare känslor av att läsa romantik eller skräck än av att läsa en nobelpristagare.