Tove JanssonTove Jansson är en av de största författarna i vår tid. Hennes böcker har sålt i miljoner exemplar, översatts till över 40 språk och få karaktärer har blivit så populära som hennes mumintroll. I år fyller alla ängsliga knytts favoritförfattare 100 år.

I
dyllisk vardag, svindlande äventyr och kärleksfullt familjeliv. Men också häftiga stormar, mörka hot och konflikter. Tove Janssons värld är bred, komplex och helt unik i sitt slag. Hennes popularitet går inte att ta miste på. Böckerna kommer ständigt i nytryck och marknaden är full av muggar, lakan, kläder och allehanda prylar med muminmotiv. Dessutom tillhör hon de författare som går lika väl hem hos kritiker och forskare som hos vanliga läsare. Boel Westin är professor i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet och har ägnat stor del av sin forskning åt just Tove Jansson. Hon menar att muminböckernas framgångar delvis kan förklaras med deras bredd: – Man kan läsa dem i alla åldrar och finner hela tiden nya saker. Tove Jansson har själv skrivit att de övertygande barnböckerna är fulla av symboler, identifikation och självbesatthet – och det gäller i högsta grad i muminböckerna. Vi kan känna igen oss själva och vår omgivning. Janina Orlov, översättare och lektor i litteraturvetenskap som även hon forskat kring muminvärlden, lyfter fram det lustfyllda i Tove Janssons berättande: – Muminböckerna är roliga och spännande. De tillåter fantasi, glädje och hoppfullhet och talar till vårt inre. Och de gör det utan att bli fåniga eller sentimentala.  Författaren bakom mumintrollen Men vem var då författaren bakom mumintrollen? Tove Jansson föddes i Helsingfors en augustisöndag år 1914. Hennes föräldrar var båda konstnärer och kärleken till konsten var central i hemmet. Därför var det ingen direkt överraskning att även dottern valde den konstnärliga banan. Föräldrarna hade redan visat att det var möjligt att försörja sig på sin konst om man bara var beredd att arbeta hårt – och det var Tove Jansson. Hon började rita redan som mycket liten och de första verken publicerades när hon var fjorton år. Hennes första barnbok utgavs samma år som hon fyllde nitton, men Sara och Pelle och Neckens bläckfiskar är idag en ganska okänd historia. Genombrottet som barnbokskonstnär skulle dröja ännu ett tag. Under 1930-talet ägnade Tove Jansson sig bland annat åt konstnärsstudier i Stockholm och Helsingfors. Samtidigt fortsatte hon arbeta som tecknare och målare och publicerade en rad noveller. Men hon bar också på en äventyrslystnad och tillbringade mycket tid på resande fot. Paris var ett självklart resmål för unga konstnärer och så även för henne. Dit for hon för att studera våren 1938, men innan andra världskriget bröt ut hann hon uppleva både Tyskland och Italien. Illustration från Vem ska trösta knyttet?

Konsten – ett sätt att fly krigets vardag

Krigets utbrott förändrade allt. Tove Jansson tvingades tillbaka till Helsingfors och de kommande åren blev mörka och svåra. Krigstiden präglades av sorg och oro. I misären blev konsten ett sätt att fly vardagen – och den första boken om mumintrollen började ta form. 1945 kom Småtrollen och den stora översvämningen och bara ett år senare kom den andra, kanske mer välkända Kometjakten, numera känd under namnet Kometen kommer. Här får vi för första gången möta figurer som mumintrollet, muminmamman, muminpappan, Sniff och Snusmumriken. Det är en vacker och kärleksfull värld Tove Jansson målar upp, men berättelserna präglas också av överhängande faror, i den ena boken i form av en översvämning och i den andra i form av en komet. Just stormar och naturkatastrofer är något som Tove Jansson ofta återkommer till. Boel Westin förklarar: – Hon var fascinerad av stormar och oväder redan som barn. Stormen är något som ruskar om och förändrar, men kan också innebär ett hot om utplåning, som i Kometen kommer. Katastrofen kan vara både lustbetonad, fasansfull och ett medel för att nå äventyr och nya erfarenheter.

Det stora genombrottet
Medan den första boken knappt uppmärksammades alls blev Kometen kommer ganska väl mottagen. Men det stora genombrottet kom 1948 då Trollkarlens hatt kom ut. – Den möttes av fina recensioner och översattes till engelska följande år. Och i början av femtiotalet började mumintrollen gå som tecknad serie i tidningen Evening News, vilket förstås också bidrog till berömmelsen, berättar Janina Orlov. Att få uppmärksamhet för sin konst var givetvis något som Tove Jansson välkomnade. Men hennes känslor inför framgångarna var kluvna. – Från början tyckte hon det var roligt och spännande, men med tiden blev det jobbigare. Folk reste till ön där hon bodde för att ”titta” på henne, som hon skriver i sina anteckningar, förklarar Boel Westin. Med framgångarna kom också enorma mängder brev och förfrågningar till författaren. Dessa valde hon att besvara helt på egen hand, vilket tog mycket tid från hennes konstnärliga arbete. Dessutom tyckte hon det var besvärande att i princip bara uppmärksammas för sina muminberättelser när hon i också var en begåvad målare. Hur gick det sen? Sammanlagt blev det nio kapitelböcker om muminfamiljen och under 1950-talet började Tove Jansson även undersöka bilderboksformatet. Janina Orlov menar att kapitelböckerna och bilderböckerna har mycket gemensamt: – Kapitelböckerna rymmer mer, men motiven är gemensamma: resor, vandringar, letande, häftigt väder och ett lyckligt slut. Samtidigt skulle jag säga att bilderböckerna är mer drastiska. Nytänkande form i Hur gick det sen?
Hur gick det sen? kom ut år 1952. Den fick stor uppmärksamhet – framförallt för den nytänkande formen. Genom att låta boksidorna genomskäras av hål och luckor skapade Tove Jansson en historia späckad med spänning och rörelse och med inslag av äventyr och skräck, men också trygghet. Det var också för denna bok hon tilldelades sitt första barnbokspris, den prestigefyllda Nils Holgersson-plaketten.

Knyttet – en ny figur
Vem ska trösta knyttet? utkom 1960 och även denna utspelar sig i muminvärlden - men faktum är att det inte finns ett enda mumintroll i hela boken. Istället är det ett litet knytt som står i berättelsens centrum. Tove Jansson har själv berättat att inspirationen till historien kommit från ett barn som skickat ett brev till henne: – Det var undertecknat ”knyttet”. Du kän- ner mig inte, skrev han, men jag är en av de där små och skruttiga som alltid står utanför, som ingen märker eller bjuder eller ser på när de talar. Jag är rädd för nästan allting. Vem ska trösta knyttet? blev en tröstande berättelse för alla små och ängsliga och dedikerades till Tove Janssons egen livskamrat Tuulikki Pietilä. vemskatrostaknyttet Mot slutet av livet ägnade sig författaren mestadels åt att skapa för vuxna. Hon fortsatte måla och skrev även en rad vuxenböcker, men hon är fortfarande klart mest känd för sina barnböcker. Muminböckerna hör till 1900-talets viktigaste verk och Boel Westin menar att Tove Janssons påverkan på andra konstnärer har varit stor. Samtidigt hävdar Janina Orlov att Tove Janssons konst är helt unik: – Muminvärlden är så speciell och tonfallet i berättelserna så eget att det inte låter sig upprepas eller ens imiteras. Tove Jansson dog år 2001 efter en längre tids sjukdom. Hon var då 86 år gammal. / Johanna Olsson