Berätta lite om "Vina springer"!
– Jag ville skriva om det lilla barnets värld - där den fysiska leken och upptäckandet av omvärlden är så central. Om tiden när man är nära marken, med stenar, pinnar, vattenpussar och lera. När man använder sin kropp till att utveckla sina förmågor. Jag ville att det skulle vara en liten pojke men inte ett riktigt vanligt förskolebarn. Mer en fiktiv, sagokaraktär.Jujja Wieslander. Foto av Liam Karlsson

Dina texter är fantastiskt fint illustrerade av Lotta Geffenblad. Hur har ni samarbetat?
– Jag sökte ”en illustratör som förstod sig på pinnar”, det vill säga någon som har en verklig förståelse för vad ett litet barn har för sig. Lotta har så stor bredd i sitt skapande och jag såg i hennes tidigare verk både humor och en syn på barn som jag gillade. De första mötena med hennes bilder av Vina Vina var rent drabbande för mig.

Du har skrivit både sång- och boktexter. Vilka är de stora skillnaderna och utmaningarna med de olika tilltalen?
– Jag skriver inte så mycket sånger nu. De kom till när min förra man levde. Vi arbetade tätt tillsammans med visorna. Då hade vi många små barn omkring oss och både melodier och fragment till texter dök upp hela tiden. Det viktigaste med sångtexter är att de verkligen sitter ihop med sin melodi. Det går alltid att klämma ihop några stavelser men sånt är fusk. Låttexter är mer som att skriva poesi, ett verkligt filande med rytmer och stavelser.

Hur kommer du på idéer till dina barnböcker?
När Vina Vina- figuren väl var född så vällde berättelserna fram. Både ur tidigare händelser, minnen, eller gammalt arbetsmaterial. Men närheten till barn är central. Det kan räcka med en mening eller en liten lek så finns berättelsen där. Titeln på denna Vina Vina-bok kom till exempel från mitt då fyraåriga barnbarn när vi var ute och gick på en sommarväg och en fluga hade fräckheten att flyga förbi henne. Hon tog genast upp jakten och ropade: Jag springer fortare än flugan!

Vina Vina

Vad läste du själv som barn?
– Jag minns bara alla Astrid Lindgrens berättelser. Speciellt de sorgliga, de gillade jag, Mio min mio under täcket hos farmor när alla i huset hade somnat och ”det var inte Jum Jums hand, det var en klo av järn” och jag trodde mitt hjärta skulle stanna. Jag var Kalle Blomkvist, eller åtminstone Eva-Lotta. Jag vet att både mamma och farmor läste för mig tidigare men de böckerna har jag glömt. Minns mer farmors nattlinne och tvållukt och hur hon kammade ut sin långa fläta när vi skulle gå till sängs. Det är en sån där bonus vid högläsning som man kanske inte tänker på.

Vad är ditt nästa bokprojekt?
– Nu jobbar jag med texterna till nästa seriealbum Mamma Mu och Kråkan. Det är ett väldigt roligt projekt. Och jag lägger sista handen vid den stora sångboken Bang Bang Balans, en sån där bok där man trycker på knappen för melodin och får sjunga själv. Jag har valt ut 50 av de mest omtyckta sångerna. Den blir fint illustrerad och låtarna är nyinspelade med omsorg. Den blir en riktig kalasbok tycker jag. Och så jobbar jag på sånt som ännu inte kan nämnas för man inte vet om det blir nåt.

  Om Jujja Wieslander
Ålder: 70 år
Bor: I Gullvalla by utanför Sala
Familj: Ja
Bästa boken: Bästa boken, den kan man inte utnämna
efter att ha läst i 65 år.
Godaste maten: Nypotatis och stekt makrill tror jag.
Mogna tomater i växthuset eller en varm jordgubbe
direkt från plantan en sommarmorgon.
Vackraste musiken: Se bokfrågan. Men säger Ave
Verum Corpus av Mozart
 
Mamma Mu och kråkan