Hej Lisa Bjärbo!

Hur uppstod idén till Eddie och napparna?

– Jag tar alla idéer till mina bilderböcker från min vardag med mina barn, och så var det med Eddie och napparna också. Min äldsta son är mycket lik Eddie och min yngsta son är lik Eddies lillebror. Vi försökte med alla slags mutor och löften och trick, men han förstod liksom inte grejen. Varför skulle han sluta med napp? Det var ju så MYCKET godare att ha den i munnen än att vara utan! Om Lisa Bjärbo

Berätta om samarbetet mellan dig och illustratören Jesus Verona.
– Det bästa momentet med att jobba med Jesus är när vi träffas för att prata om texten för första gången. Då tror jag att vi mest ska babbla lite, kanske fika en stund, och prata om texten och tankarna kring boken. Så att Jesus kan gå hem och lite sakta börja tänka på bilderna sen. Men efter en stund brukar Jesus ta fram sin väska och plötsligt langa upp en massa redan färdiga skisser ur den. Det är så sjukt kul att få se dem!

Hur ska man få sitt barn att sluta med napp?
– I vårt fall handlade det nog om att vänta in barnet tills han själv var redo. Vi försökte lite halvhjärtat lirka och trixa utan framgång innan dess, men det var inte förrän han själv bestämde att ”på min födelsedag ska jag sluta” som det verkligen funkade.

Var eller till vem tycker du att barn som slutat med napp ska lämna dem till?
– Det viktiga är kanske att det inte finns någon återvändo när man väl gett bort dem? Så att man inte kan gå och kräva napparna tillbaka framåt kvällen när det börjar kännas tomt i munnen. Att ge dem till lillebror tror jag till exempel inte är en så himla bra idé. Men om det blir tomten eller katterna på Skansen eller om man skickar napparna till månen – jag tror egentligen inte det är så noga.

Du skriver böcker för både barn och ungdomar. Är det svårt att skriva för olika ålderskategorier?
– Nej, det tycker jag egentligen inte. Det handlar mycket om att gå in i personen man skriver om, och tänka sig in i hans eller hennes huvud. Så kommer målgruppen av sig själv sen. Ibland går jag in i en treårings huvud och skriver om en treårings värld, och då blir det en bilderbokstext.

Vad inspirerar dig i ditt skrivande?
– Mest inspirerad blir jag av andra berättelser, som jag läser eller ser på teve eller hör i en låttext. Sen kommer musiken och att bara gå omkring och tänka. Det bästa är att kombinera allihop, att gå omkring och tänka och samtidigt lyssna på musik som har låttexter som är som små berättelser. Det är som en inspirationsjackpot för mig. Och så gillar jag att tjuvlyssna på folk också.

Lisa Bjärbo