<![CDATA[Reportage]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/ Tue, 09 Jun 2020 21:03:50 +0000 Zend_Feed http://blogs.law.harvard.edu/tech/rss <![CDATA[Två böcker kostnadsfritt!]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/barnensbocker/ Barnens Böcker är en del av Barnens Bokklubb som erbjuder förmånliga bokpaket till nya prenumeranter. Att läsa bra böcker, böcker med ett bra genustänk och böcker som tar barn på allvar tycker vi är viktigt, därför har vi valt att samarbeta med Barnens Böcker för att sprida vårt budskap om läsning och läslust. 

Visste du att en läsande sjuttonåring har ett ordförråd på ca 50 000-70 000 ord, medan den sjuttonåring som inte läser ”bara” kan 15 000 – 17 000 ord? Bli medlem redan idag!

]]> Mon, 14 Aug 2017 11:06:52 +0000 <![CDATA[Alla barn kan bli läsare!]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/6smartatips/ Läs mycket själv!
De vuxna är förebilder. Läser du mycket och njuter av det så är chansen stor att barnet vill uppleva samma.

2. Läs högt och börja tidigt
När du som förälder sätter sig med de minsta barnen och bläddrar i pekböcker och läser högt, så vänjer du dem vid böcker, och vid att läsning är något trevligt och rofyllt som ni kan göra tillsammans.

3. Välj inte bara dina egna favoriter
Tokiga faktaböcker, humor och detektivböcker är precis lika mycket läsning som dina barndomsfavoriter och de stora titlarna som lyfts i tidningarnas recensioner. Välj och vraka, och framför allt låt barnet välja fritt!

4. Be om hjälp och inspireras
Fråga på biblioteket, kolla vad andra läser, läs vår tidning tillsammans… Visa barnet att urvalet av böcker är precis hur stort som helst!

5. Läs sådant som är kopplat till annat ni känner till
En bok som baseras på en film eller tvärtom kan motivera till sträckläsning.

6. Prata om böcker
Ställ frågor om läsupplevelsen. Vad var härligt? Dåligt? Läskigt? Fantisera vidare!

Därför är det viktigt att barn läser
Läsning gynnar barns språkutveckling. Forskning visar att alla typer av skolresultat kan kopplas tillbaka till läsförståelsen, inte bara svenska utan ock så exempelvis matte. Läsning är också ett sätt att uppleva nya världar, öppna fantasin och hitta öppningar för diskussioner.

]]> Mon, 30 Jan 2017 08:15:16 +0000 <![CDATA["Bra humor är sällsynt"]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/Lasare/ Serien Dagbok för alla mina fans läses av barn över hela världen och massor av andra (bra) liknande serier har börjat poppa upp. Kapten Kalsong är ett annat exempel, en bokserie som prisas för att den fått tusentals läsovilliga barn att börja läsa. Författaren, Dave Pilkey, säger själv att han skapade serien för att försöka få de ointresserade läsarna att bli intresserade. 
Eftersom han själv som barn hade ett sådant läsmotstånd har han delat in böckerna i korta kapitel med smarta och roliga kapitelrubriker, och illustrerat varje vändning i historien med serieartade bilder som drar läsovilliga läsare rakt in texten. Så smart! Om man skrapar lite på ytan så förstår man att de här böckernas syfte inte enbart är att skoja om prutt och bajs, utan att de faktiskt är skrivna på ett sätt för att stimulera till fortsatt läsning, i både text och bild. 

Men säg inte det till era läsovilliga barn, utan låt de fortsätta att skratta och dras in i läsningens fantastiska värld, på sitt alldeles egna sätt!

Hej Karin Lemon, förläggare på Bonnier Carlsen. Du är ansvarig för både Greg-böckerna och Kapten Kalsong, stora favoriter bland humorälskarna. Varför tror du att man gillar dem så mycket? 

– De är alla lite underdogs. De avslöjar falska auktoriteter, som rektorn och lärarna i sin skola, och bekämpar monster och människor som vill kontrollera andra. 

Många som annars inte läser så mycket läser gärna dessa böcker, varför är det så? 
– Jag tror att det har med just humorn att göra! Det finns många som skriver spännande och läskigt eller romantiskt. Men bra humor är mera sällsynt. Och även om man har en annan genre som man läser mycket vill de flesta av oss ha en viss variation. Sedan ska så klart inte illustrationerna i de här böckerna underskattas! Både Jeff Kinney och Dav Pilkey illustrerar själva sina berättelser och de förstärker innehållet i texten. En del ser ner på humorböcker som exempelvis Kapten Kalsong. 

Vad tycker du om det? 
– Då har man kanske inte fattat att humor är en väldigt bra form för att berätta om väldigt viktiga och allvarliga saker. Först skrattar man till, men sedan tänker man efter och förstår vad författaren egentligen menade med den där scenen. Det är klart att man kan tycka att det är fånigt att ha en karaktär som heter Kapten Kalsong, men läser man en bok tror jag att de flesta inser att det är texter som innehåller en ganska avancerad humor.

Vi tror starkt på humor som en dörröppnare till litteraturen. Vad tycker du? 
– Ja, det gör jag också! Berättelser som förmedlar starka känslor är bra över huvud taget tror jag. Att skratta eller bli skrämd när man läser är jättehärligt. Både pinsamma, pinsamma Greg och Kapten Kalsong får en att skratta högt. Väljer man en bok med humor vet man att det blir kul att läsa vilket gör att man vill läsa. Och när man väl fått flyt i sin läsning för att man läst så många roliga böcker rullar det på – läsningens och berättelsernas fantastiska världar ligger öppna!

 

]]> Tue, 13 Dec 2016 08:24:20 +0000 <![CDATA[”Jag hoppas att läsarna får skratta och gråta”]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/brorsanarkung/ Hur kom du på att skriva om just Måns?
– Jag träffade flera barn, både i mitt yrke som psykolog och privat som funderade på detta med sin könsidentitet. En del kände sig inte alls hemma i det juridiska kön de tillskrivits vid födseln och andra kände sig inte hemma i någon av kategorierna tjej eller kille. Det slog mig hur tidigt dessa funderingar fanns hos barnen, hur unga de var. Jag började då leta efter litteratur eller annan information för att ge till de här barnen och hittade inga böcker på svenska med en transperson i huvudrollen. Jag ville skriva en bok som beskrev en transpersons historia som ändå var hoppfull, som inte väjde för det svåra men som ändå inte var nattsvart utan till och med rolig!

Hur har ditt andra yrke som psykolog påverkat dina böcker?
– Det har nog påverkat på många vis. Jag tänker att jag hela tiden måste öva mig på att ta mig in lite i andra människors psyken, att förstå hur de tänker och känner, hur saker blir för dem. Det har nog varit till fördel. Också kanske att jag inte är så rädd att närma mig ämnen som är svåra. Alla har vi våra konstiga sidor och alla behöver inte gå i terapi för allt som sticker ut. Inte om man inte har ett lidande. Man måste också få lov att vara lite weird.

Vad hoppas du att läsaren ska ta med sig när de läst din bok?
– Jag hoppas att de har fått skratta och gråta lite. Att de ska ta med sig Måns i sitt hjärta. Att de har fått insikt, kanske om sig själva, kanske om någon annan. Inte bara om transfrågor, men kanske även om utanförskap generellt. Det tror jag att alla har känt någon gång i livet, nej, det VET jag att alla har känt. Kanske att de kan börja fundera lite på vad en identitet är. Vem som får lov att definiera vem man är. Kanske kan man med boken få hjälp att sätta ord på något man liksom har på tungan, eller långt bak i hjärnan, men som man inte lyckats formulera själv.

Vad läste du själv som barn?
 – Alltså, jag läste allt. Jag läste jämt och jag läste allt. När jag var riktigt liten gillade jag Totte och Malin, mest för att de klädde av sig nakna... Redan då var jag intresserad av könsidenitet, tror jag, haha. Som äldre älskade jag allt av Maria Gripe. Jag har också läst så sjukt mycket serietidningar. Allt jag har läst har ändrat mitt sätt att se på omvärlden! Jag tror det är svinviktigt att låta barn läsa allt, högt och lågt, aldrig säga: den här är dålig. Jag har alltid läst litteratur som betraktats som ”dålig” men det hindrar inte att jag samtidigt har läst den sortens litteratur som betraktas som ”fin”. Det ena behöver inte utesluta det andra och ofta har jag fått större insikter och starkare känslor av att läsa romantik eller skräck än av att läsa en nobelpristagare.

]]> Fri, 11 Nov 2016 13:52:04 +0000 <![CDATA[”Men gud mamma inte husmetaforen nu igen … ”]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/Djupgraven/ DjupgravenDe är mor och dotter och har skrivit en av höstens absolut bästa bladvändare tillsammans, men är ändå inte riktigt överens om allt … Möt Viveca och Camilla Sten!

Kan ni berätta lite om "Djupgraven"? Vad är det som är speciellt med boken?
Camilla: Åh, det är svårt att svara på – vi tycker ju att allt är speciellt med den! Att vara objektiv när det kommer till sin bok är lika svårt som att vara det när det kommer till ens barn. Antar jag, jag har inga. Vill du försöka, mamma?
Viveca: Djupgraven handlar om Tuva, 12 år, som bott ute i Skärgården hela sitt liv. Hon har alltid känt sig utanför och lite udda. En kall, mörk höstmorgon börjar dimman krypa in över öarna, och Tuva börjar få onda aningar om att någonting rör sig under ytan ...
Camilla: Gud vilket proffs du är. Jag kan inte ens pitcha min första bok ordentligt. Vi tycker det är så spännande med övernaturlighet i vår egen verklighet, skärgårdsmiljön som vi förknippar med skönhet och ledighet.

Hur kom ni på idén?
Camilla: Det var faktiskt på Bokmässan! Vi hade pratat länge om att skriva något tillsammans, och hade inlett förarbetet med en ungdomsdeckare – som vi båda hatade (skratt). Men ingen av oss ville erkänna det! Så var vi på Bokmässan tillsammans och gick förbi en monter med ungdomsböcker och så plötsligt slog det mig att – nej!
Vi borde skriva en fantasybok istället! Det tog mig ett tag att övertyga mamma om att släppa deckaridén, men -
Viveca: Det gjorde det inte alls, nu hittar du på. Jag älskade idén med en gång.
Camilla: (skrattar)

Hur har ni gjort research till boken?
Camilla: ... ingen alls? Det mesta baserade vi väl på saker vi redan var intresserade av tror jag.
Viveca: Hmm, säger den som inte gjorde något av researchen! Jag har åkt runt till både Harö och Runmarö för att få känsla för öarna, och lusläst sjökort för att det ska bli rätt med geografin.
Camilla: Haha, jag brukade skriva "X-ön" i texten och så fick mamma fylla i alla platsnamn i efterhand, så hon har en poäng.

Varför vill ni skriva en bok tillsammans?
Viveca: Det verkade som ett jättekul projekt, det var vi båda överens om. Vi har alltid haft en god relation – ja, eller i alla fall sedan puberteten tog slut för Camillas del (skratt). Och vi älskar båda att skriva. Det kändes som ett naturligt steg.

Kan ni berätta lite mer konkret om hur ni jobbat ihop? Är det svårt?
Viveca: Camilla skriver första utkastet, och sedan tar jag över och redigerar. Det funkar bra för att då får vi båda göra det vi gillar bäst. Jag brukar säga att att skriva en bok är som att bygga ett hus -
Camilla: Men gud mamma inte husmetaforen nu igen.
Viveca: Det är en bra metafor! Att skriva en bok är som att bygga ett hus. Råmanuset är grunden, men redigeringen är som att få börja inreda, fundera över detaljer, sätta in färska blommor och hänga tavlor på väggarna.
Camilla: Man kan också säga att råmanuset är magiskt kul att skriva, det bästa som finns, och redigering är som att deklarera. Viveca: Du kan säga det. (Paus) Men du har fel. (Ler)

Vi är också väldigt nyfikna på fortsättningen … kan ni ge oss någon ledtråd?
Viveca: Vi har faktiskt redan satt igång med första utkastet till fortsättningen! En lite ledtråd kan vara en tjock, onaturlig dimma som drar in över skärgården, ensamhet och gamla hemligheter ...

]]> Fri, 02 Sep 2016 08:17:55 +0000 <![CDATA[Martin skrev Modemysteriet för att göra mig glad]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/helenawillis/ Hon älskade mysterieböcker redan som barn och ser en framtid full av nya berättelser om LasseMajas detektivbyrå …
Möt Helena Willis, illustratören bakom succéböckerna!

Hur har det varit att illustrera hela 25 böcker om Lasse och Maja? – Det har varit väldigt roligt att få vara i Valleby under så många år. Det är kul att lära känna de roliga och knäppa Vallebyborna så väl. Samtidigt är det ganska svårt att teckna dem så att de är sig precis lika från bok till bok. Några har utvecklats en del med tiden. Men Valleby växer också hela tiden. I varje mysterium kommer det nya karaktärer och ofta också nya byggnader så det blir faktiskt aldrig långtråkigt, som man skulle kunna tro.

Den nya, "Modemysteriet", är något av en önskebok från din sida. Berätta! – Det finns några saker som alla tecknare tycker är jättesvårt att rita. Cyklar är något av de allra svåraste. Och när jag skulle jobba med Cykelmysteriet tyckte författaren Martin Widmark lite synd om mig. Samtidigt hade jag turen att få jobba som kostymör på Göteborgsoperan när LasseMaja skulle sättas upp som en operaföreställning där. Jag tyckte det var otroligt roligt att få rita alla kläder som var med i föreställningen. Så därför ville Martin ge mig Modemysteriet för att göra mig glad. Och det blev jag förstås!

Vad hoppas du på för LasseMaja i framtiden? – Vi har flera olika och roliga planer för Lasse och Maja som vi inte vet om de blir av än. Men en av dem jag verkligen hoppas kan bli verklighet är animerad film. Det har vi inte prövat än och det hade varit superkul. Berätta lite om vad du mer har på gång just nu! – Jag har precis fått ett nytt LasseMaja-manus av Martin som blir nästa höstbok. Kul och lite hemligt än. Sedan ska vi göra en LasseMajas Sommarlovsbok till. Och så ska jag illustrera en barnbok som min kompis Nicolas Jändel har skrivit. Och den är väldigt annorlunda mot LasseMaja. Det blir spännande. I höst kommer också mina två böcker om Olga och Stefan ut som högläsningsbok. Jag kanske skriver ett nytt äventyr till dem. Det är kul med Vilda Västern-miljön där Olga och Stefan bor.

Vad har du för råd till barn som vill bli barnboksillustratörer? – Jag har ritat och pysslat i alla tider. Det var först när jag var ungefär 20 år som jag fattade att det var barnböcker jag skulle hålla på med. Innan dess trodde jag att jag skulle bli arkitekt. Men mitt tips är att rita och rita och rita. Förstås. Testa olika tekniker. Och läsa mycket barnböcker för inspiration. Jag har gått två olika konstskolor och det var viktigt att lära känna andra som gillade samma saker som jag. Då blir man peppad.

Vad läste du själv som barn? – Jag läste mycket och väldigt blandat. Det var först och främst varenda barndeckare som fanns på biblioteket där jag bodde. Men också t ex Lilla huset på prärien-serien, Anne på Grönkulla och Barbro Lindgrens Jättehemligt, Världshemligt och Bladen brinner.

 

]]> Thu, 01 Sep 2016 12:24:07 +0000 <![CDATA[”Med tiden måste stigmatiseringen kring queer upphöra”]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/boktrend2016/ Vi ser en stark våg av acceptans i höstens bokutgivning. Så stark att det måste kallas en trend! Böcker om att kunna vara sig själv, oavsett könsidentitet. Boken Om jag var din tjej av Meredith Russo, utgiven av Lavender Lit, är en av våra favoriter just nu. Katarina Sandart, redaktionschef på Lavender Lit, tror att queertemat är här för att stanna.

Det kommer många böcker på temat queer i höst, vad tror du det beror på? – Jag tror att det finns ett behov av dessa böcker, inte minst från läsare som vill kunna känna igen sig i böckernas karaktärer. Genom litteraturen kan vi, och kanske till och med bör, ifrågasätta normer och visa på andra sätt att vara ung. Det är fantastiskt roligt att se att den möjligheten också tas till vara och ges plats i utgivningen.

Vad betyder det för läsaren som själv är queer att det nu blir ett ämne som finns överallt i litteraturen? – Förhoppningsvis kan de läsarna känna igen sig i böckernas skildringar och hitta förebilder även inom litteraturen, och bli stärkta i känslan att de har en självklar plats i dagens samhälle. Dessutom tror jag att böckerna kan bidra till en större förståelse för och kunskap om queer hos övriga läsare

Varför är ”Om jag var din tjej” en viktig bok? – Eftersom den visar att huvudpersonen Amanda verkligen är "vem som helst". Hon är den söta tjejen med kompisar och pojkvän. Hon går i skolan, festar och shoppar balklänning som alla andra. Att hon är en transperson ligger till grund för de svårigheter hon har i livet – men det är bara fördomarna om henne som egentligen är ett hinder.

Vilka hoppas du att boken ska nå ut till? – Förhoppningen är att boken ska nå ut till så många som möjligt. Både de som känner igen sig i Amandas berättelse, men också de som vet väldigt lite om de svårigheter som en person med Amandas bakgrund ställs inför och de fördomar hon möter.

Hur tror du att utvecklingen kommer att ske framåt, är det en trend eller är queertemat här för att stanna? – Jag tror att queertemat är här för att stanna, men jag tror också att det kommer att utvecklas. Med tiden måste stigmatiseringen kring queer upphöra, och då behövs böcker där själva problematiken inte nödvändigtvis kretsar kring karaktärernas könsidentitet och istället inkluderar queerpersoner utan att de för den skull inkluderas i egenskap av att vara just queerpersoner.

 

]]> Mon, 01 Aug 2016 12:59:38 +0000 <![CDATA[Besök Pelle Svanslös Uppsala i sommar! ]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/pellesvanslos/ Har du hört om katten som inte har nå'n svans?
Pelle Svanslös är kanske Sveriges mest kända katt och han levde sitt liv i Uppsalas klassiska kvarter. Pelle kom som liten kattunge till stan från landet. 

Pelle

En råtta hade bitit av hans svans, så därför var han lite annorlunda än de andra katterna och blev allt som oftast utsatt av elakheter från Måns, Bill och Bull. 


Det Pelle inte hade i svansföring, kompenserade han med ett mycket gott hjärta och stor klokhet.
Inte konstigt att den söta Maja Gräddnos blev mycket förtjust i honom! Pelle Svanslös är inte bara
en saga. Det är också en berättelse om utanförskap och rätten att vara som man är. I Uppsalas klassiska kvarter kan man gå i Pelle Svanslös fotspår. 

Ta en sväng in på Åsgränd där Pelles källarglugg finns inredd, spana upp i domkyrkotornet och lek barnens dag i slottsbacken! Efteråt kan ni gå och leka i Pelle Svanslös egen lekpark, en prisbelönt miljö bakom biblioteket Carolina Redviva.

Pelle

I Uppsala finns något världsunikt: auktoriserade Pelleguider! Under vandringarna i de klassiska Uppsalakvarteren 

små kända och okända anekdoter ur Pelle Svanslös och de andra katternas liv. Läs om tider och priser på www.uppsalaexperience.se.berättar Pelleguiden om 

]]> Tue, 14 Jun 2016 12:22:08 +0000 <![CDATA[”Astrid Lindgren var lite som en mormor för mig”]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/Fabiansfest/ Hej Marit! Vem är du?
– Jag är född i Sverige men bor halva tiden i Amsterdam och halva tiden i skogen i Östergötland. Jag har jobbat som tecknare och författare i nästan 30 år. När jag var 23 år debuterade jag genom att illustrera När Bäckhultarn for till stan av Astrid Lindgren. Sedan har jag jobbat med många olika författare i Sverige och Holland innan jag började skriva själv. Jag är också den som gjorde scenografin till Villa Villekulla och Sagotåget på Junibacken!
Berätta om din nya bok, Fabians fest.
– Det är en berättelse om mötet mellan ett barns fantasivärld och en mammas rationella värld. Jag minns själv att jag som barn ofta fantiserade och på något sätt önskade att mina fantasier skulle bli verklighet – denna önskedröm har jag på sätt och vis ritat i Fabians fest. Festen som Fabian har hittat på visar sig vara helt sann! Barn är i motsats till många vuxna riktiga fritänkare.

Och boken blev visst en jättesuccé i Holland?
– Ja, den trycktes i mer än 50 000 ex i samband med holländska barnboksveckan och var slutsåld efter en vecka. För mig blev det också en stor fest – jag var på turné i två veckor och signerade så många böcker att jag fick en handledsinflammation! Du hade en väldigt speciell relation till Astrid Lindgren.

Hur då?
– Jag lärde känna Astrid Lindgren när jag var liten. Min mamma var hennes holländska översättare. Hon ville att jag skulle spela Skrållan i Saltkråkan-filmen, men jag kunde inte springa tillräckligt snabbt så det fick bli någon annan. Eftersom mina föräldrar köpte en gammal gård i Småland när jag var liten visste jag allt om kossor och ladugårdar och symöten och hölass. Därför var det inte så konstigt att jag fick uppdraget att göra en bilderbok om Småland till henne när jag hade avslutat konstakademin i Amsterdam. Men ingen på förlaget visste att jag redan kände Astrid ... När jag arbetade med Junibacken kom jag riktigt nära Astrid. Jag hjälpte henne med att skriva texten till Sagotåget när hon var 89 år och hon var kanske lite som en mormor för mig då. Hon har inspirerat mig på många olika sätt.

Vad jobbar du med nu?
– Just nu engagerar jag mig mycket i barnböcker till mer idealistiska projekt. I mars delades 30 000 ex av Sunnanäng och God Natt Alfons Åberg på arabiska ut på flyktingboenden. Det var min idé. Jag jobbat också med en ”välkommen-antologi” till flyktingbarn i Holland, och olika projekt i Surinam och Iran. Dessutom skriver och ritar jag på en bok som är i stil med mina tidigare böcker Liten berättelse om kärlek och Flickan som försvann.

]]> Thu, 12 May 2016 07:40:25 +0000 <![CDATA[Trender 2015]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/Trender2015/ Den största ökningen finns bland faktaböcker, tecknade serier, kapitelböcker (för 6-9-åringar) och mellanåldersböcker (för 9-12-åringar). Både översatta och svenska böcker ökade, även om de översatta stack iväg lite. Men fortfarande är drygt hälften av alla utgivna böcker – 56 procent – skrivna av svenska författare.

Och bilderböckerna står för den största delen av utgivningen, med 33 procent. Faktum är att utgivningen av barn- och ungdomsböcker har gått upp med 78 procent sedan sekelskiftet! Vad kan det bero på? Svenska barnboksinstitutet, Sbi, skriver i sin rapport att de många nya småförlagen kan vara en förklaring, liksom den ökade försäljningen som i sin tur skulle kunna ha sin förklaring i larmrapporterna om barns minskade läsning. Vad var det då för böcker som kom ut under förra året?

Svaret på den frågan är inte riktigt lika muntert. Två av de allra tydligaste trenderna i böcker för de lite äldre läsarna är nämligen våld och elakhet. En stor del av alla böcker skildrar nämligen våld på ett eller annat sätt. Det kan handla om explicita våldsskildringar, en diskussion om vad våld gör med oss, och om och när våldet är berättigat. I vissa böcker diskuteras det omöjliga i att försöka förstå våldet och det svåra i att undvika det. Även hämnd är ett tema som förekommer i flera böcker. Sbi konstaterarockså att det förekommer mer detaljerade våldsskildringarän tidigare.Det finns flera tänkbara – och spännande – förklaringartill detta.

En kan vara att gränsen mellan vuxen- och ungdomsböcker har blivit mer flytande. Det kan också bero påpåverkan från populärkulturen där våldsscenerhar blivit mycket vanligare – eller att vår omvärld faktiskt har blivit mer våldsam och att våldet dessutom kommitnärmare.

Att skildra detta i form av böcker kan vara ett sätt att bearbeta den oro detta framkallar. Elakhet är inte heller något nytt tema i böcker för unga. Tvärtom. Men nu förekommer det på ett nytt sätt, där det är svårare att ta avstånd från de elaka karaktärerna. Det kan vara huvudpersonen– som man förväntas känna sympati med – som är elak och osympatisk.Eller så är det karaktärer som annarsskildras som snälla, som ger tillbaka medtvivelaktiga metoder. I flera böcker möter videssutom vuxna som är elaka mot barn, någotsom tidigare varit sällsynt i bokutgivningen.

Också här presenteras flera tänkbara förklaringar i rapporten. Kanske är det så att böckerna börjar färgas av samhällsklimatet där elakhet idag är en självklar del avvår vardag – i form av nättroll, näthat och reality-tv därdeltagarna ska röstas ut. En annan förklaring kan varaatt vi – precis som när det gäller folksagor – behöver fårvärlden tydligt uppdelad i svart och vitt för att utvecklavåra empatiska förmågor. Frågan är vad man ska lära sig av berättelserna om våld och elakhet – om man ska ta efter eller kämpa emot?

Är du nyfiken på böckerna det handlar om? Du hittar några av dem här nedan!

]]> Mon, 04 Apr 2016 14:27:04 +0000 <![CDATA[Herman Geijer]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/herman-geijer/ Vad är det som är så intressant med zombier?Herman Geijer
– Att de har funnits länge och hela tiden förändrats. Nästan alla monster förändras genom historien och zombien speglar många andra rädslor som finns i samhället. Nu är många rädda för klimatförstöring och naturkatastrofer till exempel och zombier kan vara som en metafor, en liknelse, för den typen av händelser.

Varför fastnade du för det här ämnet?
– Jag tycker det är spännande att veta hur en ska klara sig i skogen utan utrustning och vad som händer i samhället vid längre strömavbrott och sånt. Sedan är det ju också intressant hur människor faktiskt beter sig när vi ställs inför händelser som vi inte kan tänka oss.

Hur kan man förbereda sig?
– Ett bra sätt är att tänka på att imorgon faktiskt inte behöver se ut som idag. Sedan är det bra att ha mat och vatten hemma så du klarar minst tre dygn utan ström. Det är bra att träna någon idrott och att kunna lite om hur grupper fungerar.

Vilket är ditt allra bästa zombieöverlevnadsknep?
– Att lära känna sina grannar. Om zombierna kommer, eller när någon annan katastrof inträffar, så behöver vi andra människor. Och de som bor närmast är oftast bäst att känna för de är där vi är.

Var ska man börja om man vill veta mer om zombier?
– Det finns en bra serie som är skriven av Magnus Nordin som heter Varelserna och utspelar sig på Gotland efter zombiekatastrofen. Det finns också en lättläst bokserie på svenska som heter Zombie City som är lite enklare, men funkar bra också. För dem som gillar överlevnad finns en fin liten bok som heter BLÖH (Barnens lilla överlevnadshandbok). Min bok, Zombieöverlevnad – din guide till apokalypsen, funkar också även om några delar inte är så spännande för yngre barn.

Läs gärna Herman Geijers blogg för mer om zombies: https://nejtackzombies.wordpress.com

Boken Zombieöverlevnad

Vill du läsa mer om zombies och hitta fler böcker, fortsätt >

]]> Mon, 07 Mar 2016 14:50:46 +0000 <![CDATA[Ola Lindholm]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/ola-lindholm/  

Ola Lindholm och boken Odjuret vaknar

 

Namn: Ola Lindholm
Bor: Skaftö på Västkusten.
Familj: Sambon Lotte och en nioårig son.
Gör: Just nu, skriver böcker och ”en väldigt spännande hemlig grej för scen”.
Intressen: Fotboll (tränar knattelag) och att vara ute ensam på havet med båten och fiska krabbor och hummer.
Läser: Deckare. ”Jag gillar drivet och vill att mina böcker ska ha det också”.
Läste som barn: ”Astrid Lindgrens ”Mio min Mio” är min starkaste läsupplevelse. Jag läste den varje år tills jag blev 25

Hej Ola! Vad handlar boken om?
– Den handlar om en pojke, Andy, som har en tuff start i livet och drömmer fruktansvärda mardrömmar. Till slut drömmer han fram ett fruktansvärt monster, Saamael, som han sedan ska bekämpa med hjälp av nyfunna vänner i en magisk fantasivärld där större delen av boken utspelar sig. Jag har fått höra att boken är en fantasy, men jag har inte tänkt så utan bara skrivit så bra som jag har kunnat!

Berätta lite mer om drömvärlden!
– Det är en värld full av de djur som barn har drömt fram, och de som bor där har drömmen om att de ska få leva fritt bland människorna med hjälp av Andy, som visar sig vara den stora hjälten.

Varför ville du skriva den här boken?
– Jag jobbade med berättelsen i flera år och ville att den skulle ha många olika djup. Ett barn som läser kommer tycka att den är extremt spännande, medan en vuxen kan se den djupare betydelsen av drömmarna och deras betydelse. Jag tror inte att jag hade kunnat skriva den om jag inte hade jobbat med barn i så många år, jag har mött så många och vet hur många tankar som rör sig. Jag vill att min bok verkligen ska respektera läsaren och läsarens förmåga.

Vad är den stora skillnaden mellan bok och exempelvis TV, som du arbetat med tidigare?
– Det här är en helt annan sak! Jag är mycket mer nervös, en bok är så definitivt. Nu finns den, går inte att ändra.

Vad hoppas du att läsaren ska känna?
– Att man slits in i den här världen jag har skapat och längtar efter att läsa mer. Jag vill öppna upp barns hjärnor för böckernas fantastiska värld.

 

Köp Ola Lindholms bok Drömfångaren Odjuret vaknar här:

Odjuret vaknar hos Barnens Bokklubb

]]> Thu, 03 Mar 2016 11:50:16 +0000 <![CDATA[Anna-Karin Garhamn]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/anna-karin-garhamn/  

Anna-Karin Garhamn Foto Steven Gillis

 

Namn: Anna-Karin Garhamn
Ålder: 35 år
Bor: I ett blått och smalt hus med fem våningar i staden Gent, Belgien.
Familj: Steven, våra barn Felix och Nova och katten Guapo.
Bästa boken: Det var längesen jag läste “bästa boken”. Så längesen att jag inte kan välja ut en. Min läsning för tillfället består främst av den dagliga dosen högläsning för barnen. Just nu fascineras jag mycket av Carll Cneuts böcker. Varje uppslag är en tavla. Det är underbart att se att en “bok får ta tid!”
Godaste maten: Pasta med päron, palsternacka, pancetta och pecorinoost. Vackraste musiken: Tom Waits.
Var och när läser du helst? Om och när jag har tid, då läser jag gärna i badet! När barnen har lagt sig och katten har fått mat.
Hobby: På min fritid spelar jag Roller Derby i Gent Go Go Rollergirls A-lag.

Berätta om dig själv.

– Jag föddes 1980 i Borås. Som barn satt jag mellan Vänern och Vättern vid ett matbord och ritade och åt glass, omgiven av kossor, gärden, sjöar, raggare och skog. Idag sitter jag i Belgiens blåaste hus, fyra trappor upp i min ateljé och ritar och dricker te, omgiven av mina två barn, staden Gent, kanaler, lekplatser, rullskridskor och choklad.

Vem är Puck?
– Puck är en frågvis och undersökande karaktär med glimten i ögat. Det finns mycket Puck vet … och så är det mycket som hon INTE vet … Och allt det Puck inte vet, vill hon veta!

Hur hittar du inspiration?
– Jag har lyxen att leva ihop med två rika inspirationskällor, mina barn Felix och Nova. De bjuder dagligen på “berättar-stoff”. Ofta är det de eller andra barn i min omgivning som jag har i bakhuvudet då jag tecknar och skriver.

Vilket budskap vill du skicka med till de som läser de här böckerna för sina små barn?
– Man måste inte åka jorden runt, smaka på hela världens olika kök … Ett barns vardag är också ett äventyr!

Vad läste du själv som barn?
– Jag växte upp med böcker i överflöd. Hemma hade vi ett barnboksbibliotek med min mamma som bibliotekarie. Mina absoluta favoriter var Victor och Josefine tappar en pingvin av Gabrielle Vincent, Raska på, Alfons Åberg! av Gunilla Bergström, Trollbok av Rolf Lidberg och Godnatt har jag sagt av Gunilla Hansson.

Puck går till frisören


]]> Wed, 17 Feb 2016 12:04:35 +0000 <![CDATA[Gör din egen bok]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/gor-din-egen-bok/ Dags att lägga ifrån sig skärmen! Gör en egen bok, precis som Barnens Bokklubbs prenumeranter gjorde 1977.

Enligt vårt exempel här på bilden är det bra om du har: papper (flera tunna och ett tjockare), gem, synål, tråd, linjal, lim, sax och tejp, titta och läs på bilden och sedan är det bara att börja skriva!

Klicka på bilden för en större bild.

Gör din egen bok från Barnens Bokklubb

Har du gjort ett eget memory-spel? >

]]> Mon, 15 Feb 2016 12:48:02 +0000 <![CDATA[Lennart Hellsing]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/lennart-hellsing-barnboksforfattare/ ”Det är de sex första åren av vårt liv vi är som allra bäst”

Lennart Hellsing Foto: Thron Ullberg

När jag kommer fram till Lennart Hellsings hus kan jag först inte hitta dörren. Det är ett fantastiskt hus. Fullt av små spröjsade fönster, vindskupor, utbuktningar. Plötsligt – när jag smyger runt där i rabatterna – ser jag rakt in i ett rum med ett jättestort runt påskbord dukat. Solgul duk, ett myller av små kycklingar, lertuppar, knådade och målade av barn, ägg, fjädrar.
– Men ... det är ju den 16:e maj idag! tänker jag.

När jag två timmar senare går ifrån huset tänker jag: Det där påskbordet, det är bilden av allt vi talat om! Varför ska man duka av ett påskbord om man blir glad av den gula färgen? Och varför ska man plocka undan påskgrejor ... om de påminner om härlig godislukt och ägg i fina färger?

Lennart Hellsing har skrivit barnböcker i över 40 år. Och vad alla de böckerna är genomsyrade av, det är: sinnlig glädje.

När vi är små har vi alla sinnen vidöppna, säger han. Livet strömmar rakt in i oss, vi tar emot dofter, smaker, färger, sagor, myter och sånger på ett sätt som aldrig senare.
– Det är den glädjen, den skaparkraften vi måste hjälpa barnen att behålla, säger Lennart Hellsing. Vi måste ge dem motståndskraft – så att de inte helt mals ner i maskineriet sen.
– Men kan du minnas hur det kändes att vara barn, menar du?
– Nää. Jag minns inte. Jag är kvar i barndomen. Jag är väl lite efterbliven, antar jag. Många vuxna tror ju att de minns och de talar om sin lyckliga barndom. Men då blir det helt fel, då kommer det in något nostalgiskt som barnen inte alls tycker om. Nej, jag menar inte att barndomen är lycklig. Men vad den är så är den fylld av en sinnenas glädje. En upplevelserikedom som vi aldrig får tillbaka senare.

Lennart Hellsing är en man som talar med mycket låg röst. Och som bara i korta ögonblick tittar en in i ögonen. Vid ett tillfälle under vårt samtal kommer en humla in i det dödstysta rummet. Då kan jag knappt urskilja hans röst längre.
– Är du rädd för humlor? frågar han vänligt.
– Nej, säger jag. Och jag vågar inte tillägga: men jag hör knappt vad du säger i jämförelse med surret.

Det känns svårt att tänka sej att det är denne mycket lågmälde man som skrivit de otroliga, lekfullam infallsrika ramsorna och dikterna och sagorna. Men kanske är det just de människor som bevarat barnet inom sej som har svårast att formulera sig bland andra vuxna?

– Nää ... direkt lyckligt var väl inte min barndom, säger han plötsligt lågt och tittar till lite blygt på mig. Snarare jobbig. Lika jobbig som resten blivit ...

– På vilket sätt har resten blivit jobbig, menar du?
– Jo, egentligen är väl hela livet en enda kris. Det talas om tonårskris. Och 40-årskris. 50-årskris. Jag tycker det varit kris hela tiden. Barndomen var en svår grej ... anpassningen till skolan som var ett helt annat liv. Så kom ungdomsåren, ångesten över vad man skulle ta sig till med det hela. Sen äktenskapet, det är väl också nånslags kris, det är en svår grej att anpassa sej till en annan människa. Sen barnen ... det roligaste av allt ... men svårt det också ...

Räddningen i den här ständiga livskrisen är att med en del av sej själv förbli ett barn. Att tvärsigenom vuxenhet och krav bevara förmågan att bli glad över det som gav glädjestötar när man var liten: En stor knallröd ballong! Lukten av en ny cykel på våren. En Loranga, gul och god så det kittlar i näsan.

– Jag känner en ständig glädje över just såna saker, säger Lennart Hellsing. Och jag arbetar nästan bara med sinnliga medel för att påverka människor. Bild, musik, teater, film, dans. Jag tror jag fick nån sorts första fin start av att jag hade en mamma med stark livskänsla. Och ändå hade hon det jobbigt, pappa och hon skildes när jag var 6 år, hon arbetade som kontorist med 2–3000 i månaden och tvingades flytta till mindre och mindre våningar med mej och min bror. En lång period sov jag i en stol, minns jag. En sån där ... (han pekar på en fåtölj). Man jag kan inte minnas att jag tyckte det var jobbigt.

– Jag tycker att de sex första åren av vårt liv, det är då vi är som bäst. Sen kommer skolan och förstör så mycket. Det är bara intellektet, förnuftet som får näring. Avtrubbningen av glädjen sätter in redan där. Lennart Hellsing har allra mest skrivit ramsor och rim. Och många av oss föräldrar har väl ibland känt oss lite främmande? Men ... förstår verkligen barn det här? Ibland är det ju så konstiga ord ... och fullständigt heltokigt. Men barn struntar i om de förstår! De låter orden strömma rakt in i kroppen och hjärtat. De hör klangerna,melodierna, börjar skratta, dansa, härma, sjunga. ”Dinkelidunkelidoja heter en grön papegoja. Dunkelidunk heter en munk ... som bor i en pepparkakskoja ...” Om vi är det minsta främmande för det här fullständigt fria fantiserande är dessutom just Krakel Spektakelboken utmärkt att börja med. För där finns allt: sagor, ramsor, rim, sånger.

Lennart Hellsing har själv fem barn: Johanna, Susanna, Karolina, Petter och Jöns. De är vuxna nu. Men när jag ser mig omkring i det här huset tänker jag: Vilket härligt hem att få växa upp i! Överallt syns spår av barns och vuxnas skapande. I vartenda prång, i varenda fönstersmyg står tavlor, teckningar i repiga ramar, skulpturer lutade. Här är inte välstädat. Men hemtrevligt, levande och personligt. [---]

– Barn behöver mycket stimulans! säger Lennart Hellsing som avslutning på den här intervjun när han till sist visar mig till sitt eget arbetsrum som är inklätt med bara barnbokshyllor och mjuka skotskrutiga plädar. Barn behöver ord, klanger, färger, leror! Vi får inte lita på att barndomen med sin upplevelserikedom räcker. Vi måste ge dem råmaterial, hjälpa dem att bevara fantasin och skaparlusten!BarnPosten 1984

Barn skulle behöva se fler sådana här hem också, tänker jag. Och de skulle behöva träffa flera sådana här vuxna, som exempel på att vuxenliv kan vara roligt, det också. När jag lämnar Lennart Hellsing går jag raka vägen till en affär och köper nya färger till mina barn. När jag tittar upp mot himlen efteråt slås jag av ... Men! Har den inte fått en ny färgton? Nåt lite rosagult, nåt skimrande som påminner om en stämning för länge, längesen? Jag får lust att köpa ett bubbelgum. Och en såpbubbleburk. Det skulle inte förvåna mig ett dugg om jag plötsligt fick se ett stort knippe ballonger lyfta mot himlen.

Text Kerstin Ljunggren. Publicerad i Barnposten 8 1984.

]]> Thu, 04 Feb 2016 15:50:58 +0000 <![CDATA[Memory]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/memory/ "Här kan du göra ditt eget s k memoryspel. Klistra gärna upp de här sidorna på hårt papper och klipp ut varje ruta.  Säkert vet du hur man spelar - om inte gör man så här: vänd brickorna med figurerna neråt och låt sedan varje deltagare vända upp två brickor i taget. Titta noga och vänd igen. Det gäller att komma ihåg var de ligger för att kunna para ihop de rätta - d v s två äpplen, två päron etc. Den som finner ett par får fortsätta med två nya brickor.

Du kan förstås göra dina egna memoryspel - genom att rita själv och klipp ur tidningar! Och då kan du ju göra många fler brickor än vi får plats med här."

Klicka på bilden för en större bild utan text.

Retropyssel memory

Har du testat Bokspelet? >

]]> Fri, 15 Jan 2016 14:04:10 +0000 <![CDATA[Spela Bokspelet]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/bokspelet/ Till det här spelet behöver du bara en tärning, några småsaker som du kan användas att flytta med efter tärningens siffror. Om du är väldigt försiktig så kan du öppna bilden här nedan i en surfplatta och spela på den, då behöver du inte skriva ut bilden.

(Klicka på bilden för en större version.) Mer retropyssel kommer.

Retrospel hos Barnens Bokklubb

Har du gjort ett eget memory? >

]]> Wed, 13 Jan 2016 10:28:17 +0000 <![CDATA[Läsutmaning]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/lasutmaning/ Varsågoda, här har ni sysselsättning - ett läsbingo! Regeln är att läsa minst tio minuter för att rutan ska få kryssas över. Utmana dina vänner att få en full rad först, eller att kryssa så många rutor som möjligt!

Läsbingo med Barnens Bokklubb


]]> Thu, 07 Jan 2016 14:56:08 +0000 <![CDATA[Vi älskar våra författare 5]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/lisa-bjarbo/ Lisa Bjärbo är femte författaren i vår serie "Barnens Bokklubb: Författarna, om personerna bakom de underbara böcker vi väljer åt våra prenumeranter.

Lisa Bjärbos familj

Lisa Bjärbo: "Tack Barnens bokklubb! För att ni fortfarande finns och förmedlar böcker till barn"
"Det här är jag, min moster Åsa, och min kusin Esbjörn i läshörnan hemma hos oss i Småland. Jag tror kanske att det är 1983? Jag kommer så väl ihåg de där Alfonsfigurerna som hängde i fisklinor från taket i det där rummet. Den där Alfons är kissnödig var min favorit.

För mig har böcker och läsning alltid bara funnits där, som en stor del av min vardag. Jag kan fortfarande minnas rösterna pappa använde på vissa av replikerna i bilderböckerna han läste för mig och mina syskon, och hur mamma lät när hon försökte låta bli att börja gråta redan i första kapitlet av Bröderna Lejonhjärta.
Ibland slår det mig att böckerna jag numera själv skriver kanske är en del av något annat barns vardag idag. I någon läshörna någonstans, sitter det kanske en treåring nu och lyssnar på när en pappa eller mamma gör röster till replikerna i en bok som jag har skrivit. Det gör mig nästan lipfärdig.
Tack Barnens bokklubb! För att ni fortfarande finns och förmedlar böcker till barn, precis som ni gjorde när jag var tre äpplen hög. Det är skitviktigt.”
/ Lisa Bjärbo

Läs del 1 om författaren Stefan Casta >


Böcker av Lisa Bjärbo

]]> Fri, 04 Dec 2015 13:25:31 +0000 <![CDATA[Vi älskar våra författare 4]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/forfattaren-beppe-singer/ Beppe Singer Foto Anders G WarneLäs Beppe Singers gripande ord i fjärde delen i vår serie om människorna bakom våra böcker!

Beppe Singer: "Tack, Barnens Bokklubb, för att ni ger barnen hopp"

"När jag var liten vågade jag aldrig drömma om att det skulle bli något av mig som stor. Jag var aldrig riktigt bekväm i mig själv och tittade alltid på de andra barnen runtomkring mig som om de gick och bar på en kraft och ett mod som jag helt enkelt inte hade tillgång till själv. Men så en dag fick jag en bok i min hand – ”Den oändliga historien” av Michel Ende. Boken handlar om en liten pojke som heter Bastian som retas av sina skolkamrater och tvingas springa till och från skolan för att undvika de allra värsta mobbarna. Bastian dagdrömmer. Han dagdrömmer en hel del och vid frukostbordet brukar hans pappa prata med honom om hur viktigt det är för Bastian att skaffa sig fokus och en plan för framtiden. Bastian berättar inte för sin pappa om mobbarna. Han håller det för sig själv. Och så en dag får även Bastian fatt i en bok. En bok som kommer att förändra hans liv. En bok där han så sakteligen själv blir en del av handlingen. Världen som boken utspelar sig i håller på att utplånas och det finns bara en som till slut kan rädda den – BASTIAN!

Den här boken handlar om att hitta sin inre hjälte. Den handlar om att även de allra minsta och räddaste individerna kan komma att spela en stor roll för alltings överlevnad. Den här boken handlar om mig. Den här boken handlar om dig. Den här boken handlar om våra barn. TACK Barnens Bokklubb för att ni enträget år efter år fortsätter att ge våra barn samma upplevelse. Tack Barnens Bokklubb för att ni ger våra barn en alternativ värld att gå in i, där alla – oavsett storlek, bakgrund eller kön – kan vara med i fantasin och skapa stordåd! Tack Barnens Bokklubb för att ni ger barnen hopp, drömmar, magiska upplevelser och mycket mycket mer…
Kram
Beppe"

Läs del 5 om författaren Lisa Bjärbo >

Böcker av Beppe Singer

]]> Fri, 04 Dec 2015 13:08:52 +0000 <![CDATA[Vi älskar våra författare 2]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/moa-eriksson-sandberg/ Moa Eriksson SandbergDet här är andra delen i en serie där några av Sveriges främsta barn- och ungdomsboksförfattare och -illustratörer berättar om varför Barnens Bokklubb ligger dem extra varmt om hjärtat. Här är Moa Eriksson Sandberg.

Moa Eriksson Sandberg: "Som barn älskade jag att läsa, att uppslukas av berättelser. Just därför är jag så glad att mina böcker säljs via Barnens bokklubb: en bokklubb som arbetar för att väcka barns läslust.

Min senaste bok Paris, Lola & jag handlar om den komplicerade övergången från barn till tonåring. Jag ville beskriva alla motsägelsefulla känslor jag hade som trettonåring: hormonerna som gjorde mig hög på livet, lusten och självförtroendet men också oron inför allt nytt. Att tvingas växa upp och inte längre vara ett barn är en sorg. Men också något helt fantastiskt."

/Moa Eriksson Sandberg, barn- och ungdomsboksförfattare

 

 

Läs del 3 om författaren Ulf Stark >

 

 

 

Moa Eriksson Sandbergs böcker

]]> Fri, 04 Dec 2015 12:32:12 +0000 <![CDATA[Vi älskar våra författare 3]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/forfattare-ulf-stark/ Ulf Stark. Foto: Leif Hansen / Norstedts

Detta är tredje delen i serien "Barnens Bokklubb: författarna" - om några av de många fantastiska författare och illustratörer som ligger bakom de böcker vi presenterar. Denna gång presenterar vi Ulf Stark.

Ulf Stark: "Tack kära BB!"

"Det var där jag föddes. Först som baby på Barnbördshuset. Sedan som författare genom Barnens Bokklubb. Jag läste Barnposten. Den visste precis vilka böcker vi ville ha, mina barn och jag. Bra böcker med allvar och humor i. Vi beställde och väntade. Väntan är förresten en rätt underskattad del av läsupplevelsen. Kommer den aldrig, den där boken? Så kom den! Och vi läste. Jag med munnen. Barnen med öronen. Sänglampan gjorde en igloo av ljus. Där inne bodde äventyren. Och vi. Tills det blev dags att släcka. Då fortsatte berättelserna att mumla i oss. Så föddes min lust att skriva på riktigt för barn och unga. Tack igen, kära BB.

Din egen
Ulf"

Läs del 4 om författaren Beppe Singer >

 

Böcker av Ulf Stark

]]> Mon, 23 Nov 2015 13:58:53 +0000 <![CDATA[Läs och prata om det svåra]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/las-och-prata-om-det-svara/ Alla barn är nyfikna på livet och ställer gärna många frågor om hur allt hänger ihop. Det är väldigt viktigt att prata med barnen om svåra ämnen och svara på alla frågor. Om något händer, eller om barnet själv drabbas av sorg och förlust är det ännu viktigare.Saras Vingar

– Många barn tror att de inte får prata om det här. Och det är det allra sämsta. De blir tysta och känner sig svikna av vuxenvärlden.
Det säger Monica Nanni, verksamhetschef på den ideella verksamheten Randiga huset, som vänder sig till barn och familjer som har förlorat eller kommer att förlora en viktig person genom dödsfall. Hon lyfter fram vikten av ständig kommunikation mellan barn och förälder under sorgebearbetningen.
– Man tar ofta för mycket hänsyn till varandras sorg. Barnet väntar in föräldern, att den ska vara så stark så att barnet kan ta plats, medan föräldern ofta tycker att barnet verkar vara helt glad och okej. Det kan kännas svårt att ta första steget till ett samtal om det som hänt och händer, och där kan böcker vara et väldigt bra verktyg, enligt Monica Nanni.
– Föräldrarna kan vara lite rädda själva men böcker är perfekta. Utifrån en tanke som presenteras i texten kan du ha ett samtal kring bilden. Säg att en flicka säger något i boken så kan man som förälder fråga om barnet också tänker så. Allt är lättare om man har en bok att stötta sig på. Dessutom är boken ett bra verktyg som ger anledning att sätta sig tillsammans en stund och vara med varandra.
Det här gäller förstås också andra svåra ämnen som det kan vara svårt att ta i. Det kommer allt fler böcker som tar upp exempelvis främlingsfientlighet, våld i hemmet och andra situationer som barn inte klarar av att hantera på egen hand.
– Min rekommendation är att föräldern först själv läser boken innan man läser den tillsammans med barnet så att man vet vad som väntar, säger Monica Nanni.

Tänk på det här när du läser om svåra saker med ditt barn:
- Svara enkelt och konkret på frågor ...
- ... men var inte för detaljerad.
- Skilj på dina egna och barnets känslor.
- Berätta att vuxna finns och arbetar med att göra saker och ting bättre.
- Lyssna in barnens frågor, även frågor som inte uttalas.
- Lova inte barn att ingenting kan hända dem.
- Lämna inte över de svåra samtalen till förskola eller skola.
- Prata om aktuella händelser, till exempel vid middagsbordet.


(Källa: Rädda Barnen)

Här finns våra boktips att ta till i svåra stunder >

]]> Mon, 16 Nov 2015 10:39:35 +0000 <![CDATA[Vi älskar våra författare 1]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/stefan-casta/ Författaren Stefan CastaFantastiska medlemmar, alla underbara författare, illustratörer och fotografer - det är ni som gör oss till den bästa bokklubben för barn!

Vi drar nu igång en serie där några av Sveriges främsta barn- och ungdomsboksförfattare berättar om varför Barnens Bokklubb ligger dem extra varmt om hjärtat. Först ut är Stefan Casta, prisbelönad författare bakom mer än 40 älskade barn- och ungdomsböcker.

 

Stefan Casta: "När jag var barn fick man vara sin egen bokklubb. Jag och min bästa kompis delade ett brinnande intresse för böcker. Vi lånade varandras julklapps- och födelsedagsböcker – och var ofta på det nybyggda biblioteket som låg tvärs över gården. På den tiden blev jag alltid vrålhungrig av att läsa. (Blir barn det i dag också?) Ofta fick jag göra en paus i läsningen för att bre mellan 11 och 14 mackor och ta med in på mitt rum.

När min egen dotter Maline växte upp, då fanns Barnens Bokklubb. Både hon och jag slukade medlemstidningen, och böckerna, så fort de kom.

Jag minns att jag blev inspirerad av de fina presentationerna av böckerna. Och i dag är det en lite speciell känsla att mina egna böcker faktiskt säljs av samma bokklubb."

Läs del 2 om författaren Moa Eriksson Sandberg >

Böcker av Stefan Casta

]]> Fri, 06 Nov 2015 09:39:14 +0000 <![CDATA[En läsande klass]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/en-lasande-klass/ 40 895 kronor! Så mycket pengar gav våra prenumeranter till En läsande klass genom att köpa böcker ur nummer 12 av vår tidning. Tack!  


Detektiven, spågumman, konstnären, reportern och cowboyen. Helt olika karaktärer, som alla behövs. Åtminstone inom ramen för satsningen En läsande klass. – Titta på bokens framsida, vad ser ni? Vad tror ni att boken handlar om? Viggo, du kanske kan ta fram spåkulan?

I ett grupprum sitter elever i en halvcirkel runt läraren Anna Jones i djup koncentration medan en ”spåkula” plockas fram och en kontakt sätts i väggen. Den börjar spraka och lysa med ett rosa sken. Den som ska spå får ta på sig en sjal som en spågumma, hålla i kulan och gissa: vad handlar boken Nelly Rapp: de spökande prästerna av Martin Widmark om?

Conan är spågumma som ska sia om vad boken Nelly Rapp: De spökande prästerna handlar om. Foto Johanna Stenius   
Conan är "spågumma" som ska sia om vad boken Nelly Rapp: 
De spökande prästerna handlar om. Foto Johanna Stenius
  

Och dagens lektion är igång. För den här klassen är det andra veckan och sjätte tillfället som man arbetar med En läsande klass, läsprojektet som startades av just Martin Widmark och som fått en stor boost sedan en efterlängtad lärarhandledning kom ut. Den har Anna Jones med sig och bläddrar i då och då. – Jag följde handledningen mer strikt i början, men sedan jag har hållit på ett tag kan jag använda arbetssättet också på andra texter än de som finns i handledningen.

Projektet En läsande klass vill uppmuntra låg- och mellanstadielärare över hela landet att avsätta 30 minuter varje skoldag till läsning och läsförståelse. Men det räcker inte att enbart läsa. Projektet vill också, utifrån den forskning som finns, tillhandahålla enkla verktyg att direkt applicera i undervisningen. Görs detta konsekvent uppnås god läsförståelse och förbättrade resultat i samtliga ämnen, menar initiativtagaren Martin Widmark. Ett övergripande mål för projektet är att vända den negativa utvecklingen av barns och ungdomars för måga att förstå vad de läser. 20 procent av eleverna som går ut grundskolan klarar inte de grundläggande kraven för läsförståelse. Där måste en förändring ske!

I den här klassen är situationen dessutom ganska speciell. Alla elever i klassen har engelska som undervisningsspråk och börjar använda svenska i undervisningen först i tvåan. En läsande klass är ett arbetssätt som de mest arbetar med på engelska men som lätt kan användas på svenska eller på något annat språk. Det finns många angreppssätt att ta till för att verkligen förstå och kunna analysera texten i en bok, och genom de figurer som presenteras är det lätt för barnen att ta till sig metoderna. Nu kommer ”konstnären” fram i form av en basker som en elev får ta på sig och dra ner över ögonen för att istället kunna göra sig en inre bild av miljöerna och handlingen i texten.

Anni, Leon och Viggo är detektiv och reder ut oklarheter i en text. Foto Johanna Stenius  
Anni, Leon och Viggo är detektiv och reder ut oklarheter i en text. Foto Johanna Stenius  

Varje gång jag kommit in i ett främmande klassrum under
mina närmare tusen författarbesök på skolor runt om i
landet, och mött en läsande klass, har jag slagits av samma
önskan: Här skulle jag vilja att mina egna barn gick – och
varför kan inte alla få ha det så här bra?

Så skriver Martin Widmark i förordet till boken En läsande klass och det är lätt att förstå vad han menar. Tillsammans får gruppen som läser diskutera, analysera och på riktigt förstå vad en text handlar om, oavsett språkkunskap och bakgrund.
– Det märks definitivt skillnad på kunskaperna sedan vi började arbeta med en läsande klass i skolan. Resultaten på de nationella proven blir bättre. När de sitter och läser tyst kan jag plötsligt se hur någon blundar för att se saker framför sig – konstnären. Eller så kommer de rusande och vill ha detektivhatt på sig för att de hittat något i texten de vill ta reda på mer om. Underbart att se, avslutar Anna Jones.

     
 

Väck läslusten. Så kan ni använda lässtrategierna hemma:

• Fråga barnen om texter de läser
• Be dem berätta vad de handlar om
• Ställ följdfrågor
• Läs och upplev tillsammans. Prata om det ni läst och sätt det i relation till vardagen.
• Låt barnets intresse styra ämnesvalet – det finns inget egenvärde i att läsa fakta för faktaläsandets skull.
• Testa något nytt – kanske en serie?
• Läs om gamla favoriter

  
     

Läs mer på enlasandeklass.se

]]> Thu, 24 Sep 2015 14:36:05 +0000 <![CDATA[Greja med Elin Ek]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/greja-med-elin-ek/ Det är något särskilt med att vara i åren före tonåren, och på väg in i en ny del av livet. Pärlplatteåldern är över, istället vill man kanske pyssla med något man kan ha nytta av. Ibland tillsammans med kompisar. Ibland ensam!

Pyssel med Elin Ek

Författaren Elin Ek har en särskild plats i hjärtat för barn i just den åldern. Ända sedan hon i slutet av 1990-talet blev ”Grynet” med hela svenska folket har hon fått killar och tjejer att tro på sig själva och inte ”ta någon skit”. Sedan Grynet slutade showa 2006 har Elin bland annat varit programledare och skrivit flera uppskattade böcker.

Nu återvänder hon till Grynets målgrupp med boken Jag grejar alltså finns jag, den ultimata boken som blandar kreativa idéer med recept, boktips och smarta tips på hur man kan tjäna lite extra pengar. Kanske till att köpa mer material att pyssla med?

Vi träffar henne för att prata och pyssla. Allt material som behövs går att hitta hemma och Elin drar snabbt fram en halv halsduk som hon ”armstickat” kvällen innan. Så fort går det! Och inget annat än garn och egna armar behövs.
– Det ligger något allmänmänskligt i att skapa saker från ingenting, material som finns hemma, av helt egen kraft, säger hon. Idén till boken fick hon när hon pratat med en vän som skulle ha kalas hemma där barnen så gärna ville göra saker.
– Det var liksom det roliga med kalaset, inte att äta tårta eller dansa. Det där gick jag och funderade på. Jag ville göra en luststyrd bok som följer en kreativ tankegång.

Och så är också boken. Kapitel hänvisar till varandra, man bläddrar hit och dit, hittar nya detaljer och tips och små rutor precis när det behövs. När en paus är välkommen dyker det upp ett recept på chokladbollstårta, eller en text ur Anne Franks dagbok att läsa.

– Jag vill att boken ska vara som en väv av kolaremmar, eller en godispåse! Jag ville dessutom ha med kulturella referenser så att barn kan få en positiv koppling till dem. De kreativa pyssel som finns i boken är alla sådana som man kan ha nytta av, riktiga saker som går att ge bort i present, berättar Elin medan hon klipper sönder en tvättkrympt ullklänning som ska bli ett bokomslag, speciellt för Barnens Bokklubb.Jag grejar av Elin Ek

– Alla dessa kalas, man måste ju ha presenter. I Jag grejar alltså finns jag finns massor av bra presenttips som kommer att bli uppskattade på riktigt. Det här bokomslaget heter paddfodral där. En av de största utmaningarna i arbetet har varit att göra boken könsneutral.

– Killarnas stilvärld är så begränsad. Jag har jobbat väldigt hårt för att den ska tilltala alla. Bland annat är det många killar med på bilderna och även innehållsmässigt har jag valt saker som kan passa alla oavsett kön. Det är otroligt viktigt för mig att det blir rätt. TV-programmet om Grynet hade en andel tittare som bestod till 48 procent av killar och det är jag otroligt stolt över. Av ullen hon klippt har det snart blivit, med hjälp av nål, tråd och ett sidenband, ett bokfodral som ser ut som något man kan köpa dyrt i en designbutik.

– I 10-13-årsåldern vill man göra saker på riktigt. Jag minns själv hur det var!

Vill du köpa boken Jag grejar alltså finns jag ? Klicka här >

]]> Thu, 17 Sep 2015 12:43:24 +0000 <![CDATA[Beppe Singer programledare och författare]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/beppe-singer/ Du har en sorts folkbildningstanke med din nya bok. Berätta om vad som driver dig.
– Jag försöker alltid, oavsett om jag är författare eller programledare, att injicera barn med nyfikenhet, glädje och lust. Världen är från början konstruerad så att de vuxna bestämmer medan barnen springer runt och är nyfikna. Allt är spännande för ett litet barn: ljud, ljus, färg, lukt och senare ord och händelseförlopp. Men sen börjar man skolan och där kan det ofta bli så att nyfikenheten förvandlas till en tävling. Det ska betygsättas, presteras. Då kommer för många den dåliga självkänslan. För mig blev det så och det satt i ända till 30-årsåldern. Allt var en tävling och jag tyckte att jag var sämre än alla andra. När jag kom över det kom jag på att jag ska göra allt jag kan för att ingjuta hopp i ungarna.

 

Beppe Singer Foto Petter Johansson
 

Namn: Beppe Singer
Ålder: 37 år
Bor: Aspudden, Stockholm
Familj: Frun Sara, barnen Vincent, 2 och Stella, 5
Intressen: Jag gillar musik och spelar trummor. Men mitt huvudsakliga intresse är att vara en så bra pappa som möjligt. Därutöver sysslar jag med mat, gamear och längtar efter att Fallout4 ska släppas i september.

Varför vill du berätta om just kemi?
– Den riktiga prestationsångesten i skolan kommer ofta i samband med att de naturvetenskapliga ämnena presenteras. Matte, fysik, kemi. Men har man ett positivt minne från barndomen kopplat till exempelvis ordet koldioxid och att det var något man kunde göra spännande saker med, då blir man lite mer mottaglig när läraren tar upp det igen i sjunde klass. Chansen att tycka det är roligt är lite större.
– Man skulle absolut kunna säga att det jag håller på med egentligen är psykologi och inte naturvetenskap. Jag försöker ändra barns förutsättningar inför framtiden genom att påverka deras inställning snarare än att lära dem.

Vilket är ditt favoritexperiment?
– Jag är barnsligt förtjust i pruttsaft, som görs med hjälp av rödkål. Den är inte vilken saft som helst utan gör saker som andra safter inte kan. Dessutom är den enkel att göra och jättehäftig att kolla på. Extra roligt att är låta någon lukta på den …

Är du intresserad Beppes roliga experimentbok se >

]]> Fri, 11 Sep 2015 13:45:54 +0000 <![CDATA[Jessica Schiefauer]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/jessica-schiefauer/

Jessica Schiefauer. Foto Hillevi Nagel

Namn: Jessica Schiefauer
Ålder: 36 år
Bor: Göteborg
Familj: Partner och barn
Intressen: Läsa och skriva, att lära känna nya människor.
Läser: Just nu läser jag mycket science fiction, för att jag håller på att skriva det. Jag tycker om märkliga berättelser.

Berätta mer om bakgrunden till din nya bok.
– Jag är uppvuxen i en liten stad på 1990-talet och där ägde ett omtalat mord rum när jag var 17 år. Det var en liten stad där alla kände alla och det påverkade mig väldigt mycket. Jag försökte redan då att börja skriva om den typen av händelser - unga som begår våld och ringarna på vattnet en sådan händelse sprider. Jag har sedan dess försökt påbörja den här boken flera gånger men känt att jag inte är redo. Till slut var jag redo.

Hur mycket i boken är kopplat till verkligheten?
– Det mord som begicks där jag växte upp har självklart påverkat mig mycket – men det är inte det mordet jag berättar om. Boken är en fri fantasi om den typen av händelse, med fokus inte på offren utan på förövaren och dess anhöriga. Jag gjorde research på en massa fall av den typen, sen har jag fantiserat utan från det och blandat inspiration på dessa händelser.

Varför har du valt att lägga fokus på förövaren och hans familj?
– Området att vara anhörig till ett brottsoffer är redan väl omhändertaget. Men att vara anhörig till en förövare … I en liten stad drabbas alla. Det har också varit väldigt härligt att skildra den allra första stora kärleken och hur golvande förälskad man kan bli. Isak och Ester gör varandra väldigt illa men har upplevt något tillsammans som ingen kan ta ifrån dem.

Berätta om platsen där dödsmisshandeln skedde.
– Det är något särskilt med stora känslomässiga händelser som sker vid vatten. Som mordet som ägde rum vid en av sjöarna som vi brukade bada. Där hade man druckit sin första alkohol, där tränade vi på att bli vuxna, borta från föräldrarnas täcke. Det var en trolsk plats och så hände detta hemska där. Efteråt åkte ingen till sjön mer, den blev också övergiven. Jag läste under min research om en massa olika fall där unga misshandlat unga, och mycket har hänt vid vatten.

Vad hoppas du att läsaren ska bära med sig?
– Jag hoppas att man ska börja tänka och när man läser hemska löpsedlar också bredda blicken på offret. Det finns BARA offer efter en sådan här händelse. Jag hoppas man ska börja fundera på om det verkligen är så att alla förövare är monster eller om det är så att alla är människor.

Jessica Schiefauers När Hundarna Kommer

]]> Thu, 20 Aug 2015 12:31:15 +0000 <![CDATA[Hanna Albrektson]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/hanna-albrektson/ Hur kom det sig att du började göra barnböcker?Hanna Albrektson. Foto Lilla Piratförlaget
– Från början skulle faktiskt min första bok, Känslornas pekbok, bli känslornas A-Ö, men jag arbetade om idén och det blev en pekbok istället. Det känns som en ära att få göra böcker för de yngsta. Att jag får vara med och tända deras läslust.

Hur fick du idén till Svansar runt-böckerna?
– Jag ville göra en historia där barnet får känna sig delaktig i berättelsen, helt enkelt. Och gärna något med lite dramatik. Jag vill locka de yngsta att engagera sig i historien.

Hur tänker du för att göra en bra pekbok?
– Jag tänker att det är viktigt att göra något jag själv vill läsa, haha. Något som spännande, roligt och där man får tänka till lite.

Gå till Svansar runt i djungeln >

Boken Svansar runt i djungeln

]]> Mon, 17 Aug 2015 13:30:05 +0000 <![CDATA[Emma Virke]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/emma-virke/ Hej! Hur fick du idén till böckerna om Toto?Emma Virke. Foto Qlara Hultman
– När mina barn var små älskade de böcker med hål och det gjorde jag med. Det var särskilt en bok där det fanns ett äppelträd och när barnen petade in sina små fingrar i hålen såg det ut som små maskar som tittade ut. Den leken tröttnade de aldrig på. Så jag funderade på hur man kunde göra fler sådana hål, som gör att man som läsare kan vara med och skapa berättelsen.

En del barn verkar bli helt förtrollade av Toto – varför då, tror du?
– Jag har försökt att skapa ett barn som jag själv tycker mycket om och som många små barn kan känna igen sig i, vare sig de är flickor eller pojkar. Jag har hämtat inspiration från både min dotter och min son när de var i den här åldern. Kanske är det kärleken till karaktären som lyser igenom?

Hur tänker du för att göra en riktigt bra småbarnsbok?
– Oj, det finns många olika saker jag tänker på. Kanske framför allt att det är något jag själv tror på, tycker är kul och inte tröttnar på under den långa skapelseprocessen. Att det blir en bok som är rolig att läsa tillsammans med sitt barn många gånger. Det får gärna hända något kul eller spännande på varje sida och det ska helst fungera för barnet att också läsa boken själv. Titta, bläddra fram och tillbaka och leka med den. Sen gillar jag böcker som barnen kan växa med, där man kan upptäcka nya saker när man blir större. I Toto maskerad har jag till exempel lagt ut ledtrådar så barnen kan gissa vad som händer på nästa sida. Storasyskon brukar också tycka att det är roligt att läsa för sina småsyskon. De brukar vara väldigt stolta över att de vet hur man ska göra med hålen på de olika sidorna. En del av dem kanske läser texten också. Många småbarnsböcker kan man faktiskt ta fram igen när barnen ska lära sig läsa själva. De har lagom långa texter och ofta bra rim och rytm som gör att det blir roligt att läsa dem högt.

Gå till Toto maskerad >

Boken Toto maskerad

]]> Mon, 17 Aug 2015 13:00:44 +0000 <![CDATA[Läs och prata om sorg!]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/sorgbearbetning/ Alla barn är nyfikna på livet och ställer gärna många frågor om hur allt hänger ihop. Där ingår också döden, ett ämne som fortfarande kan kännas tabubelagt i många sammanhang. Ändå är det så väldigt viktigt att prata med barnen om döden och svara på alla frågor. Om något händer och barnet själv drabbas av sorg och förlust är det ännu viktigare.

– Många barn tror att de inte får prata om det här. Och det är det allra sämsta. De blir tysta och känner sig svikna av vuxenvärlden.
Det säger Monica Nanni, verksamhetschef på den ideella verksamheten Randiga huset, som vänder sig till barn och familjer som har förlorat eller kommer att förlora en viktig person genom dödsfall. Hon lyfter fram vikten av ständig kommunikation mellan barn och förälder under sorgebearbetningen.

– Man tar ofta för mycket hänsyn till varandras sorg. Barnet väntar in föräldern, att den ska vara så stark så att barnet kan ta plats, medan föräldern ofta tycker att barnet verkar vara helt glad och okej. Det kan kännas svårt att ta första steget till ett samtal om det som hänt och händer, och där kan böcker vara et väldigt bra verktyg, enligt Monica Nanni.

– Föräldrarna kan vara lite rädda själva men böcker är perfekta. Utifrån en tanke som presenteras i texten kan du ha ett samtal kring bilden. Säg att en flicka säger något i boken så kan man som förälder fråga om barnet också tänker så. Allt är lättare om man har en bok att stötta sig på. Dessutom är boken ett bra verktyg som ger anledning att sätta sig tillsammans en stund och vara med varandra.

Det här gäller förstås också andra svåra ämnen som det kan vara svårt att ta i. Det kommer allt fler böcker som tar upp exempelvis främlingsfientlighet, våld i hemmet och andra situationer som barn inte klarar av att hantera på egen hand.

– Min rekommendation är att föräldern först själv läser boken innan man läser den tillsammans med barnet så att man vet vad som väntar, säger Monica Nanni.

Här finns våra boktips om sorgbearbetning och svåra stunder >

Livsviktiga verktyg för en familj som drabbas av förlust

Tänk på det här när du läser om svåra saker med ditt barn:
Det barnet får höra och vara med om bör vara på barnets egen nivå. Tänk på att barn inte alltid uppfattar världen, livet och döden som vi vuxna gör. Berätta från början vad som har hänt på ett enkelt sätt, utan för många ord och detaljer. Barn i lägre åldrar har ingen nytta av ingående förklaringar av processerna i kroppen. Men förklara gärna tydligt att det som händer, om det något som drabbat familjen, inte är barnets fel. Lite större barn, från cirka sju år, vill gärna ha konkreta förklaringar av vad som händer. Försök berätta, och titta gärna på bilder som kan förklara.
Källa: www.cancerfonden.se

]]> Fri, 07 Aug 2015 11:56:46 +0000 <![CDATA[Besök en barnboksplats i sommar!]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/sommarutflykt/ Här kan du träffa dina favoriter från sagorna i sommar:

Alfons Åberg i sommar

   
 

Alfons Åbergs kulturhus
Var? Göteborg
Alfons Åberg har flyttat in i den gamla
fröhandeln i Göteborgs Trädgårdsförening,
bara ett stenkast från Centralstationen. Den
kulturminnesmärkta byggnaden har förvandlats
till ett kreativt kulturhus för barn och
deras vuxna. Hemliga kompisar går in gratis!
Läs mer: www.alfonskulturhus.se
   
 

Mulle Meck
Var? Hudiksvall
Den uppfinningsrika Mulle Meck har sin
verkstad i Hudiksvall. Barnen är välkomna in
för att bygga och snickra, läsa sagor eller
provköra Mulles bil. Kreativt återanvändande
är ledorden för Mulle som menar att det inte
finns något skrot utan bara gamla grejer som
går att använda på nya sätt.
Läs mer: www.mullemeckigladahudik.se
   Pettson och Findus i sommar
 

Pettson och Findus
Var? Julita gård, mellan Katrineholm och Eskilstuna
Under somrarna (20/6-16/8) bor gubben
Pettson tillsammans med katten Findus på
Julita gård med sina hönor, får och alla
mucklor. Här finns möjlighet att läsa sagor,
mata hönorna, titta på djuren eller bara
busa runt i Pettsons hus, som Sven Nordqvist
har varit med att utföra. På Pettsons
gård får barnen på ett roligt och lustfyllt
sätt pröva på livet som det kunde te sig för
det tidiga 1900-talets småbrukare.
Läs mer: http://www.nordiskamuseet.se/ slott-gardar/julita-gard
   Mumintrollen i sommar
 

Junibacken
Var? Djurgården, Stockholm
Junibacken är ett levande sagohus mitt i
Stockholm. Här kan du uppleva många av
de miljöer och figurer som Astrid Lindgren
berättar om i sina böcker men också träffa
andra barnboksfigurer och se barnteater.
Junibackens hjärta är Sagotåget, som går
genom Astrid Lindgrens berättelser.
Läs mer: www.junibacken.se
   
 

Sagostigen
Var? Malmköping
Ett annorlunda sagoland med välgjorda
interiörer från sagor för barn mellan 2 och
12 år. Utmed naturstigar runt en gammal
bondgård har små röda stugor byggts upp,
där olika sagor för barn, visas upp. Dessutom
lekområde och barnteater. Ekologiskt och
KRAV-märkt.
Läs mer: www.sagostigen.se
   Pippi i sommar
 

Astrid Lindgrens Värld
Var? Vimmerby
I Astrid Lindgrens Värld kan du stöta på
såväl Pippi Långstrump som Kajsa Kavat.
Bråkmakargatan, Katthult och Törnrosdalen
är bara några av alla fantastiska platser
som går att besöka här. Inte långt ifrån Astrid
Lindgrens Värld ligger Astrid Lindgrens
Näs, där Astrid växte upp.
Läs mer: www.alv.se
   Nils Holgersson i sommar
 

Nils Holgerssons värld
Var? Södra Vi, Småland
Följ Nils Holgerssons resa genom olika landskap,
titta på hus i miniatyr, kör ångtåg och
lär dig dialekter. I parken finns dessutom en
stor mängd andra familjeaktiviteter.
Läs mer: www.nhvpark.com
   
 

Seriegården
Var? Lummelunda väg, Gotland
Europas största samling av skulpterade
seriefigurer och sagofigurer. Skulpturerna är
formade för hand och tillverkade i betong,
utförda i naturlig storlek. De är utplacerade i
en stor naturskön park med många exotiska
och speciella växter.
Läs mer: www.seriegarden.i.se
   
 

Sagomuseet i Ljungby
Var? Ljungby.
Sagomuseet i Ljungby håller berättartraditionen
levande. Skickliga berättare och
vackra utställningar delar med sig av de
mest fantastiska sagorna från när och
fjärran.
Läs mer: www.sagobygden.se
]]> Fri, 10 Jul 2015 12:00:12 +0000 <![CDATA[Gull Åkerblom]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/gull-akerblom/ Gull Åkerblom

Hur fick du idén till boken?
– Den här boken har en lång historia därför att jag hade den först som en berättelse där vartannat kapitel var skrivet utifrån pojken Ben, vartannat utifrån flickan Alba. Men till sist skulle det bara bli Bens bok och då fick jag stoppa in Alba i hans tankar och upplevelser. Och det är skillnad på att berätta om någon ur en annans synvinkel. Så det tog tid. Resten kom efter hand och det gör oftast det när jag skriver. Det är som att ge sig ut på en upptäcktsresa.

Hur gjorde du för att sätta dig in i den kusliga stämning som boken så bra beskriver?
– Prologen har varit med från början, men jag var tvungen att placera händelserna, och miljön är hämtad från Småland med sjön och djupa skogar. I sådana miljöer finns det en spänning i sig – de stora skogarna med mörkret, ingen gatubelysning och man ser stjärnorna på ett helt annat sätt. Det är bra miljöer att utgå från.

Vad skräms du mest av själv?
– Du ska få höra en sann historia nu. Jag har haft en trygg, lite tråkig uppväxt och är inte speciellt rädd av mig. Mina föräldrar var sällan borta, men när jag var fem år var de bjudna på en femtioårsfest och jag skulle ha barnvakt för första gången, två äldre flickor skulle komma och vi fick godis och läsk. Så började det att åska och det visade sig att de var åskrädda – och ville gå hem. Så det slutade med att jag följde dem hem, för de skulle ju inte behöva gå själva. Sedan gick jag hem på egen hand. Jag har varit så egentligen i hela mitt liv, orädd. Men mest rädd är jag, som morsor och mormödrar är, att det ska hända ungarna något. Jag målar gärna upp fan på väggen, när det just gäller barnen.

   
 

Namn: Gull Åkerblom
Ålder: Snart 72 år
Bor: Hus i Kåseberga på skånska sydkusten, i Ystad kommun
Familj: Man, en liten hund, tre vuxna barn och sex barnbarn mellan sex månader och 19 år
Gör: Författare och pensionär. Har skrivit totalt 68 böcker ”om jag räknar med alla böcker, även de minsta och de som jag har skrivit tillsammans med andra författare”. Recenserar även böcker för Bibliotekstjänst.

Ringar på svart vatten

]]> Tue, 07 Jul 2015 08:44:44 +0000 <![CDATA[Alla kan bokblogga]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/bokblogga/ Börja bokblogga – så gör du

Anna Lagerqvist 

Välj en bloggportal
Känn på några olika, du kommer tillbringa rätt mycket tid med de olika verktygen. Blogger.com, blogg.se och wordpress.com är de mest populära. Personligen föredrar jag Blogger, eftersom det är enkelt att göra en fin blogg utan att veta något om koder och sånt.

Hitta på ett bloggnamn
Det behöver inte vara mer avancerat än ”Miras bokhylla” eller ”Adrians boktips” – men ju mer unikt namn, desto lättare är det för läsarna att komma ihåg dig. Namnet är, liksom bloggportalen, något som du kommer dras med länge, så välj något du trivs med!

Skriv ett inlägg
Sen är det faktiskt bara att sätta igång och skriva! Fokusera på det du tycker är roligt och utgå från det. Vill du bara skriva om böcker du gillar? Gör det! Vill du skriva långa reflekterande inlägg? Gör det! Så länge du har roligt och gillar det du gör spelar det ju ingen roll vad alla andra tycker. Tänk på att du inte behöver bestämma dig för vilken stil eller inriktning du vill att din blogg ska ha på en gång. När jag började blogga läste jag allt möjligt och skrev om det. Idag läser jag i princip bara barn- och ungdomslitteratur och min blogg har blivit mer nischad. Det gör inget om bloggen får tid att växa fram.

Vad ska jag blogga om?
Det du vill läsa om! Tänk på vad du skulle vilja läsa om. Finns det ingen annan blogg som är precis så som du vill att en bokblogg ska vara? Perfekt, då skapar du den! Du kan till exempel skriva om böcker du läser, böcker du läste när du var liten, böcker du vill läsa eller fina ord och citat. Om du får idétorka finns det flera olika veckoinslag du kan haka på. Ett exempel är Top Ten Tuesday som anordnas av bloggen www.brokeandbookish.com. Läs även andra bloggar för inspiration – kanske kan du komma med en ny vinkel eller ett svar på något de bloggat om?

Varför ska jag blogga?
För att kunna diskutera böcker och få ut mer av böckerna du läser. Själv reflekterade jag inte så mycket över vad jag läste innan jag började blogga, utan böcker försvann ur mitt huvud så fort jag slagit igen dem. Nu funderar jag mer över vad jag faktiskt gillar med en bok, vilket också gör att jag har mer koll på vad jag tycker om och inte tycker om. Dessutom är bokbloggarvärlden otroligt fin – alla är generösa, länkar sinsemellan och kommenterar mycket. Under mina sex år som bokbloggare har jag aldrig fått en enda negativ kommentar, utan bara intressanta, glada och peppiga kommentarer.

Det här är ju urtråkigt – det är ju ändå ingen som läser min blogg! Hur får jag andra att besöka min blogg?
Håll ut och jämför dig inte med större bokbloggar. En fast läsarkrets tar lång tid att bygga upp, men blir ofta väldigt trogen. Fortsätt blogga och skriv genomtänkta kommentarer på andra bloggar så kommer det lossna snart. Du kanske kan prova att inleda samarbeten med andra bloggar, där ni länkar till varandra för mer läsare? Försök också fokusera mer på skrivandet och det du tycker är roligt med att blogga – så länge du har kul spelar det ju faktiskt ingen roll hur många som läser bloggen. Och du – om ingen läser så är det ju faktiskt deras förlust!

 


Fem av Annas unga bloggfavoriter:
Bookfinger: bookfinger.blogspot.se
Draw read and take a photo: drawreadandtakeaphoto.blogspot.se
Böcker med Johanna: bockermedjohanna.blogspot.se
Hundra böcker: hundrabocker.blogg.se
Min bok och jag: minbokochjag.blogspot.se


  
     
 

Hej bokbloggare!Elvira Bokbloggare

Elvira, 15 år, bloggar om böcker på mylifestylebyelvira.blogspot.com. Hon bor i Finland och har varit medlem i Barnens Bokklubb i åtta år.

Hur länge har du bokbloggat?
– Den blogg jag skriver på nuförtiden har jag skrivit på i snart fyra år. Inläggen började koncentrera sig allt mer på böcker först i början av 2013, men mitt läsintresse har alltid funnits med i bakgrunden.

Varför började du blogga om böcker?
– När jag upptäckte bokbloggarna var det som om en helt ny dimension av bokvärlden låg framför mig och det kändes självklart att börja skriva mer om böckerna jag läste på bloggen.

Vad har du för tips till någon som vill börja bokblogga?
– Bara gör det! Bokbloggarvärlden är helt underbar och du får säkert många ivriga läsare snabbt om du glatt kommenterar hos andra. Du behöver heller inte börja med allting på en gång, det kan bara vara små tips till en början och kanske uppdateringar om vad du läser. Ju mer du bloggar desto vanare blir du och det blir bara roligare hela tiden!

Vad är det bästa med att bokblogga?
– Jag älskar att skriva och jag älskar att läsa – båda i kombination är ju helt underbart. Jag älskar att dela mina åsikter med andra och diskutera böcker och filmer med människor som är lika passionerade över det här som jag är.

Till sist, vilken bok borde alla läsa?
– Jellicoe Road av Melina Marchetta kan jag inte låta bli att tipsa om, jag läste om den nyss och underbarare bok finns bara inte.

Jellicoe Road		  
     
]]> Tue, 30 Jun 2015 15:26:06 +0000 <![CDATA[Ulf Stark]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/ulf-stark/  

Ulf Stark Fotograf: Leif Hansen

 

Namn: Ulf Stark
Ålder: 71 år
Bor: I Stockholm.
Familj: Fru, två barn, ett barnbarn, hund.
Antal böcker: ”Runt 95 böcker om jag räknar ihop alla småböcker till skolor och så”.

Hur fick du idén till Stora Skogen-böckerna?
– Egentligen var det förlaget som hörde av sig när det gällde Jul i Stora Skogen. Först var jag lite tveksam, men sedan fanns det något intressant med det där gamla, Viktor Rydberg-tomtarna, de elaka och lite vresiga jämfört med de feta Coca Cola-tomtarna. Och när Eva (Eriksson, red. anm.) ville göra bilderna tänkte jag att det här blir perfekt. Det finns ingen som gör bättre tomtebilder än hon.

Vilken karaktär i boken känner du mest för?
– Jag känner ganska mycket för Vrese. Han är en typisk slashasfigur som lever ensam, är butter och skulle egentligen vilja ha tillbaka det gamla bondesamhället. Sedan tycker jag att kärleksparet blev ganska fint. Med deras längtan, oro och äventyret om han har dött eller kommer att dö …

Blir det fler Stora Skogen-böcker?
– Jag vet inte, men jag ska fråga Eva om hon vill göra fler bilder. Det finns ju en möjlighet att göra en bok om påsken tänker jag.

Jag fick en enorm sommar- och midsommarlängtan när jag läste boken – var det syftet?
– Jag skrev boken på vårt lantställe i Finland, på sommaren och istället för midsommarstång eldar man kokkobrasor där (stora eldar, ungefär som majbrasor, red. anm). Jag ville beskriva liv, kanske ett mer vuxet liv och det blev lättare att beskriva när jag hade med kaniner att göra. Det var lättare att behandla allvarliga och vuxna teman då. Boken omfattar på sitt sätt hela livet – kärlek, barnalstring och också tankar om vad som händer efter döden.

När man har skrivit så många böcker som du har, blir du någonsin fundersam på om storyn håller, eller känner du det direkt?
– Jag bryr mig inte så jättemycket om läsaren när jag skriver. Jag skriver för mig själv. Eller en barnsligare variant av mig själv.

Vad gör du när du inte skriver böcker?
– Då gör jag ingenting, haha. Det har blivit väldigt mycket böcker. Annars reser och pratar jag om böcker. Det tar också tid. Jag lever ett vanligt liv, ser på video någon gång, går ut med hunden, lagar mat. Lever vardagsliv.

Har du något nytt bokprojekt på gång?
– Jag håller på med en liten serie av böcker till mitt barnbarn som är fyra snart, det blir några böcker för mindre barn. Jag tror att han kommer att gilla dem, de är tagna från hans intresse, som städning – han går gärna runt med en dammsugare. Och matlagning, han gillar att hålla på med vispar och diska och sådant. Så det blir fyra rimmade böcker om en fyraåring som gör vuxna saker. Han har restaurang, städfirma och så vidare.

Får fler barn än barnbarnet läsa dem?
– Ja, det tror jag.

Sommar I Stora Skogen

]]> Tue, 23 Jun 2015 07:46:15 +0000 <![CDATA[Linnéa Krylén]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/linnea-krylen/ Berätta lite om dig själv, vem är du?
– Jag kommer från ett litet samhälle norr om Östersund, men nu bor jag utanför Stockholm med min man och min bonusdotter. På fritiden gillar jag att göra med lera, läsa böcker och gå på museum. Man kan molnskåda i konsten, nästan alla tavlor som föreställer naturen har vackra moln att skåda

Berätta mer om ”Handbok för molnskådare”, hur kom du på idén till den?
– Jag kommer ihåg att min mamma hade ett tidningsurklipp om moln i vår sommarstuga. Det tittade vi ofta på och jag tyckte att det var så spännande. Jag har alltid gillat moln. När jag får måla precis vad jag vill så blir det nästan alltid ett landskap med grönt vajande gräs och stora moln på himlen. Så jag började fundera närmare på vilka molnen egentligen är, hur de ser ut och vilket väder som kommer med vilket moln. Plötsligt förstod jag att jag ville göra en faktabok om moln!

 

Namn: Linnéa Krylén
Ålder: 28 år
Bor: I Järfälla.
Familj: Min man Mats och hans dotter Tildhe.
Gör: Skriver, illustrerar, målar och jobbar i barnbokhandeln Bokslukaren.
Intressen: Molnskådning, gå på museum och i naturen, läsa och baka.
Vad jag gör på en regnig dag: Skriver! Jag skriver bäst när det regnar.
Bästa väder: Lagom molnigt och åskoväder, för då ser man så stora moln!
Favoritmoln: Cirrus
Aktuell med: Boken Handbok för molnskådare. Just nu i ett utvalt bokpaket.

Du har både skrivit och illustrerat, var det svårt?
– Det var ganska svårt, men mycket spännande. Jag har läst jättemånga böcker om väder och moln. Varje gång jag läst något spännande så har jag skrivit ner det. Jag hittade så mycket spännande att det sedan var svårt att välja vad som skulle finnas med i boken. Det allra roligaste var att måla molnen i boken, för att måla moln är det bästa jag vet!

Vad hoppas du att den som har boken ska använda den till?
– Jag hoppas att den som läser boken blir sugen på att molnskåda och att leta efter ovanliga moln! Jag hoppas att man tycker att det är så spännande att man tar med sig boken hela sommaren och läser den tillsammans flera gånger.

Går du själv ofta på molnpromenader?
– Jag börjar varje morgon med en snabb molnskådning ut genom fönstret. Sen tar jag en lite längre molnskådning när jag väntar på bussen. Varje kväll tittar jag på solnedgången och hoppas att molnen ligger så att det ser ut som om de glöder för det tycker jag är vackert. När jag är ledig går jag gärna på molnpromenader, stannar på en äng och skådar.” Se där ja! Ett cumulus!” säger jag kanske då.

Du har skrivit och illustrerat flera uppskattade barnböcker – vilket är ditt nästa projekt?
– Jag har en liten idé som jag funderar på, men det är en hemlis. Jag vill att det ska handla om vintern, för jag har aldrig gjort en vinterbok förut. Ni kan lita på att det blir moln i den boken också, fast kanske inte lika många.

Linnea Krylen med Handbok för molnskådare

]]> Wed, 17 Jun 2015 15:27:06 +0000 <![CDATA[Ingelin Angerborn]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/ingelin-angerborn/  

Ingelin Angerborn. Foto Goran Billeson

 

Namn: Ingelin Angerborn
Ålder: 48 år
Bor: Vintertid i Linköping, sommartid strax utanför Ödeshög.
Familj: Maken Niclas, 49, sonen Felix, 27, och dottern Helle, 25.
Gör: Skriver böcker. Och lite annat, förstås…
Läser: Ofta, gärna och allt möjligt.
Skräms mest av själv: Ormar och mörka vatten. Särskilt samtidigt. Huu, så hemskt!

Hur fick du idén till Gengången?
– Jag är en riktig loppisnörd. Älskar att gå på loppisar och leta efter spännande, konstiga, udda eller vackra saker. Och så har jag alltid varit galet förtjust i såna där smyckeskrin med ballerinor i. Det är något magiskt över dem. Det är överhuvudtaget något magiskt med balett, tycker jag.

Hur gör du för att sätta dig in i hur unga tänker, pratar och gör – för att få böckerna så äkta?
– Jag gör egentligen inget speciellt. Jag utgår nog väldigt mycket ifrån mig själv, jag har ju faktiskt också varit ung en gång, haha. Språket kan man kanske läsa och tjuvlyssna sig till, men tankar och känslor måste nog komma inifrån på något sätt.

Gör du något speciellt för att sätta dig själv i lite kuslig stämning när du skriver en spännande bok?
– Haha, nä. Jag släcker inte ner och tänder stearinljus och sånt, om det är det du menar. Kanske borde testa det, förresten?! Däremot brukar jag ofta blunda och försöka leva mig in i situationen jag skriver om, känna efter hur det skulle vara om det var mig det hände. Vad skulle jag tänka, känna, säga, göra …? Kan bli riktigt kusligt ibland. Som den gången när jag satt och blundade och funderade på hur det skulle kännas att få ett lite läskigt och spöklikt sms och det plötsligt pep till i min egen mobil. Helt ofarligt, såklart, men oj vad rädd jag blev!

Vad gör du när du inte skriver?
– Läser! Och … ser på tv, umgås med familj och vänner, går på bio och teater, går promenader – gärna långa, letar spännande saker på loppisar och second hand, rensar i källaren och försöker lära mig turkiska.

Vilket är ditt nästa projekt?
– Att göra lekstugan på landet mysig och mögelfri, så att mitt lilla barnbarn kan leka där i sommar. Sedan blir det förhoppningsvis en ny bok. Men vad det blir är faktiskt lite hemligt …

Har du inte hunnit läsa Gengången så finns den här >

Gengången

]]> Mon, 01 Jun 2015 11:02:56 +0000 <![CDATA[Astrid Lindgren]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/astrid-lindgren/ BarnPosten Nr4 1986Bra böcker till barn – det var, och är grundtanken med Barnens Bokklubb som grundades redan 1977 av journalisten Marianne von Baumgarten. Det var en naturlig konsekvens av en rörelse som blivit stark under 1970-talet, som på många sätt var barnens årtionde. Bättre daghem, gratis barnteater, stora öppna barnavdelningar på biblioteken – allt var sådant som man kämpade för just då. Och ofta också lyckades med!

Böckerna i Barnens Bokklubb valdes ut av en oberoende jury och skulle komma från alla olika barnboksförlag samt presenteras på ett journalistiskt sätt i en medlemstidning! Detta under en tid då väldigt få med sakkunskap kunde skriva om barnböcker.
– Det fanns så mycket skräpböcker som var så lättillgängliga, ja rent av påträngande. Vi ville göra de bra böckerna lika lättåtkomliga för barnen, berättade jurymedlemmen Britt Isaksson i samband med boklubbens 25-årsjubileum 2002.

Och så har bokklubbens mission fortsatt genom åren. Kvalitetsböcker för barn, speciellt utvalda och utförligt presenterade i en medlemstidning. Det är en trygghet för många föräldrar och barn som växt upp med Barnens Bokklubb och som idag prenumererar åt sina egna barn.

Men tillbaka till Astrid Lindgren. Drygt ett år efter bokklubbens grundande hamnade man i en svår ekonomisk situation på grund av ändrade ägarförhållanden – och ingen verkade intresserad av att hjälpa. Tills Astrid Lindgren fick höra talas om saken, Hon avsatte en stor summa pengar, och då gick även Rabén & Sjögren och Opal in som delägare. Det blev bokklubbens räddning och inom ett år hade man fått in över 20 000 medlemmar.
– Astrid hade en väldig respekt för vårt arbete och det var anledningen till att hon kom i kontakt med Barnens Bokklubb. Det var inte för att hon var ekonomisk, utan för att hon stöttade oss. Vi hade som en regel när vi började, att inte välja för mycket böcker av Astrid. Ungefär som på Junibacken, att det inte bara skulle handla om henne. Hon var med oss i sin roll som förläggare på Rabén & Sjögren, inriktad på att föra fram andra författare och tecknare. Det kan jag säga var betydelsefullt. För Barnens Bokklubb har hon haft stor betydelse framför allt för att hon var så öppen och generös. Det fanns också en ömsesidig respekt – Astrids för vårt arbete med bokklubben och vårt för hennes person, berättar Marianne von Baumgarten som själv blev personlig vän med Astrid Lindgren (hon vill dock förtydliga att Astrid inte var bokförläggare under tiden hon var styrelseledamot i Barnens Bokklubb).

Bokklubben fick en helt annan acceptans när Astrid Lindgren stödde den. Tidigare hade det varit svårt att förhandla med förlagen om böcker och det var en fientlig stämning mellan bokklubbarna och bokhandeln. Bokhandeln trodde att bokklubbarna skulle ta deras kunder, men det blev precis tvärtom. En bok som sålde bra i bokklubben sålde också bättre i bokhandeln. Och Astrid blev vän med Barnens Bokklubb. Hon kom in på redaktionen och hälsade på, och skrev gärna personliga brev till medlemmarna när hennes böcker var månadsböcker. Brev som idag väcker känslor.

Astrid Lindgren. Foto av Roine Karlsson

”Vi är med i samma bokklubb du och jag. Det är jag glad för. Då kan jag väl få berätta lite för dig om Ronja som jag har skrivit en bok om. Den handlar förresten inte bara om Ronja utan också om Birk och om deras pappor, Mattis och Borka, 2 rövarhövdingar som hatar varann och kämpar mot varann.”
Ur ett av Astrids brev till medlemmarna .

Vi på Barnens Bokklubb kommer alltid att försöka gå i Astrids fotspår och vara stolta över att vara de som väljer ut de bästa böckerna till barn. Det är vårt främsta uppdrag.

]]> Fri, 22 May 2015 11:56:44 +0000 <![CDATA[Lina Stoltz]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/lina-stoltz/   Lina Stoltz. Foto från Rabén & Sjögren.  

Namn: Lina Stoltz
Ålder: 40 år
Bor: Luleå
Familj: Man och två döttrar.
Gör: Skriver böcker för unga människor, som också tycks
uppskattas av lite äldre människor.
Läser: Helst pappersböcker och en del tidningar. Läser
inte så mycket i datorn.
Dansar till: Balettmusik och sånt som spelas i radion. Har
några låtar av arabiska och afrikanska musiker som jag
gärna dansar till när jag suttit stilla och skrivit länge.

Berätta om ”Du föll och jag för dig”
– Det är en kärlekshistoria mellan två sjuttonåringar,och eftersom livet ofta är komplicerat då är även derasberättelse det. Det som först verkar så enkelt är inte detnär det visar sig att Jakob inte riktigt är den Frida trodde.Och så finns där andra relationer att hantera, till kompisar,syskon och besvärliga föräldrar.

Hur fick du idén till boken?
– Jag minns inte exakt eftersom det är så länge sedan,flera år. Men inspirationen till karaktären Jakob är enriktig person.

Du skildrar ungdomars känslor, både de glada och denegativa på ett väldigt träffsäkert och realistiskt sätt. Hurtänker du kring det?
– Jag tror att mina egna minnen är mycket av känslominnen.Och så försöker jag ofta i verkliga livet leva migin i andra människor för att förstå dem. Det underlättarnog skrivandet. Kanske har jag också nytta av att jag somlärare tillbringat mycket tid med ungdomar.

Vad hoppas du att läsaren ska få ut av boken?
– En läsupplevelse som sätter igång både känslor ochtankar. Jag skulle också önska att hen förstår att ett missbrukkan börja väldigt tidigt i livet och utvecklas fort.

Vad gör du när du inte skriver?
– Tänker. Och när jag inte skriver eller tänker gör jagibland inhopp som lärarvikarie och jobbar med allt frånsexåringar till 16-åringar. På fritiden går jag bland annatpå teaterkurs, syr, har börjat dansa balett och umgås såklart med familjen.

Vilket är ditt nästa projekt?
– Jag har ett par olika manus jag skriver på och så ska min förra bok Imorgon är allt som vanligt bli teaterpjässnart.

Passa på att beställ Linas bok Du föll och jag för dig > Du föll och jag för dig

]]> Wed, 13 May 2015 12:46:14 +0000 <![CDATA[Mindre fantasy och mer tunga ämnen dominerar hösten 2015]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/hosten-2015/ Höstens böcker

- Giganterna återkommer. I höst är bland annat Pija Lindenbaum, Jan Lööf och Stina Wirsén aktuella med helt nya böcker. Vi längtar!

- Faktaböcker är på modet! Och det händer mycket: det kommer mycket interaktiv fakta, både i form av flikar att lyfta och dra i och instruktioner till pyssel, experiment och trolleritrick.

- Bland barnböckerna är svartsjuka ett dominerande tema. Det handlar om att leka tre, om ett nytt barn på förskolan eller en ny ponny i ponnygänget.

- På ungdomsboksfronten lyser fantasyn, som vi sett så mycket av de senaste åren, med sin frånvaro. Istället öppnar utgivningen upp för tunga ämnen – det är döden, skilsmässor och saknad som presenteras med en stor dos värme och humor.

- Mytologi – främst nordisk – går att se i både faktaböcker och skönlitteratur för mellanåldern.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att alla vi barn- och ungdomsboksälskare har en mycket spännande och stark utgivningshöst att se fram emot!


Av Anna Lagerqvist
Läs gärna Annas bokblogg Sagan om sagorna: www.saganomsagorna.se

]]> Thu, 30 Apr 2015 17:04:11 +0000 <![CDATA[Jujja Wieslander skriver för de minsta]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/jujja-wieslander/ Berätta lite om "Vina springer"!
– Jag ville skriva om det lilla barnets värld - där den fysiska leken och upptäckandet av omvärlden är så central. Om tiden när man är nära marken, med stenar, pinnar, vattenpussar och lera. När man använder sin kropp till att utveckla sina förmågor. Jag ville att det skulle vara en liten pojke men inte ett riktigt vanligt förskolebarn. Mer en fiktiv, sagokaraktär.Jujja Wieslander. Foto av Liam Karlsson

Dina texter är fantastiskt fint illustrerade av Lotta Geffenblad. Hur har ni samarbetat?
– Jag sökte ”en illustratör som förstod sig på pinnar”, det vill säga någon som har en verklig förståelse för vad ett litet barn har för sig. Lotta har så stor bredd i sitt skapande och jag såg i hennes tidigare verk både humor och en syn på barn som jag gillade. De första mötena med hennes bilder av Vina Vina var rent drabbande för mig.

Du har skrivit både sång- och boktexter. Vilka är de stora skillnaderna och utmaningarna med de olika tilltalen?
– Jag skriver inte så mycket sånger nu. De kom till när min förra man levde. Vi arbetade tätt tillsammans med visorna. Då hade vi många små barn omkring oss och både melodier och fragment till texter dök upp hela tiden. Det viktigaste med sångtexter är att de verkligen sitter ihop med sin melodi. Det går alltid att klämma ihop några stavelser men sånt är fusk. Låttexter är mer som att skriva poesi, ett verkligt filande med rytmer och stavelser.

Hur kommer du på idéer till dina barnböcker?
När Vina Vina- figuren väl var född så vällde berättelserna fram. Både ur tidigare händelser, minnen, eller gammalt arbetsmaterial. Men närheten till barn är central. Det kan räcka med en mening eller en liten lek så finns berättelsen där. Titeln på denna Vina Vina-bok kom till exempel från mitt då fyraåriga barnbarn när vi var ute och gick på en sommarväg och en fluga hade fräckheten att flyga förbi henne. Hon tog genast upp jakten och ropade: Jag springer fortare än flugan!

Vina Vina

Vad läste du själv som barn?
– Jag minns bara alla Astrid Lindgrens berättelser. Speciellt de sorgliga, de gillade jag, Mio min mio under täcket hos farmor när alla i huset hade somnat och ”det var inte Jum Jums hand, det var en klo av järn” och jag trodde mitt hjärta skulle stanna. Jag var Kalle Blomkvist, eller åtminstone Eva-Lotta. Jag vet att både mamma och farmor läste för mig tidigare men de böckerna har jag glömt. Minns mer farmors nattlinne och tvållukt och hur hon kammade ut sin långa fläta när vi skulle gå till sängs. Det är en sån där bonus vid högläsning som man kanske inte tänker på.

Vad är ditt nästa bokprojekt?
– Nu jobbar jag med texterna till nästa seriealbum Mamma Mu och Kråkan. Det är ett väldigt roligt projekt. Och jag lägger sista handen vid den stora sångboken Bang Bang Balans, en sån där bok där man trycker på knappen för melodin och får sjunga själv. Jag har valt ut 50 av de mest omtyckta sångerna. Den blir fint illustrerad och låtarna är nyinspelade med omsorg. Den blir en riktig kalasbok tycker jag. Och så jobbar jag på sånt som ännu inte kan nämnas för man inte vet om det blir nåt.

  Om Jujja Wieslander
Ålder: 70 år
Bor: I Gullvalla by utanför Sala
Familj: Ja
Bästa boken: Bästa boken, den kan man inte utnämna
efter att ha läst i 65 år.
Godaste maten: Nypotatis och stekt makrill tror jag.
Mogna tomater i växthuset eller en varm jordgubbe
direkt från plantan en sommarmorgon.
Vackraste musiken: Se bokfrågan. Men säger Ave
Verum Corpus av Mozart		  
Mamma Mu och kråkan
     
     
]]> Mon, 27 Apr 2015 09:26:34 +0000 <![CDATA[Följ med på bokprovning!]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/bokprovning/ Den svenska barnboken slår rekord! Förra året kom hela 1860 nya barnböcker ut (där även översättningar räknas med) på den svenska marknaden, vilket är nytt rekord enligt Svenska Barnboksinstitutet (SBI) som varje år presenterar barn- och ungdomsbokutgivningen i Sverige i form av en välbesökt ”bokprovning”.

     
 

2014 utkom totalt 1860 barn- och ungdomsböcker i Sverige!

Av dessa var 57% svenska och 43% översatta.		  
     

Och det är inte bara utgivningen som slår rekord – även försäljningen av böckerna går framåt. Anledningarna är flera, men alldeles säkert är det larmrapporter i medier som spelar in, enligt Lillemor Torstensson som är informatör vid SBI.

– PISA-resultaten har säkert gjort föräldrar mer benägna att försöka främja barnens läsning genom att köpa böcker, och då gärna faktaböcker. Det finns många fina ute på marknaden just nu.

Det finns alltså all anledning att botanisera i det stora utbudet, som är både variationsrikt och färgstarkt. Ska man prata trender så finns det definitivt några tydliga spår där det allra starkaste av dem handlar om hemligheter. Bland barn- och ungdomsböckerna 2014 fanns ett 90-tal böcker som på olika sätt handlar om hemligheter, ibland på flera sätt i samma bok. De finns i alla kategorier, från pekböcker till ungdomsböcker, och 21 böcker har någon form av hemlighet redan i titeln, till exempel Tor Freemans Olivia får veta en hemlis, Jimmy Liaos Skogens hemligheter och Katarina Kieris och Emma Virkes Månkan och jag har en hemlighet. Vad beror det på?

– Det kan vara ett tidsfenomen. Samtidigt som vi visar upp oss i sociala medier finns det kanske en inneboende längtan efter att få hålla någon del av sig själv hemlig. Eller så handlar det om ett behov av gemenskap i mindre grupper som en motvikt mot den globala värld vi lever i, säger Sofia Gydemo på SBI.

Bokprovning. Foto av Johanna Stenius.

]]> Mon, 20 Apr 2015 08:40:30 +0000 <![CDATA[Helena Bross - Högt älskad av nybörjarläsarna!]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/helena-bross/ Högt älskad av nybörjarläsarna Författare, översättare, lågstadielärare och med en stor produktion av lättlästa böcker. Helena Bross ligger bland annat bakom berättelserna om klass 1B och serien Solgatan 1, där den senaste delen Rädda fågeln ingår i ett av Barnens Bokklubbs utvalda bokpaket. Här berättar hon själv om sitt liv. 

”Jag är född 1950 i Stockholm. Större delen av min uppväxt bodde jag i Vällingby, dit familjen flyttade 1956. Skolstarten blev inte så lyckad, jag kunde inte lära mig läsa och skriva. I trean och fyran gick jag i så kall lad läsklass och där fick jag en underbar lärare. Så fort jag lärt mig skriva, började jag skriva berättelser, pjäser och dagböcker. Nu är jag bosatt i Täby norr om Stockholm.

Jag är lågstadielärare och har jobbat i skolan sedan 1973. Jag har trivts otroligt bra som lärare men just nu är jag tjänstledig för att hinna skriva. Min skrivarbana började med att jag skrev ett debattinlägg i en skoldebatt i DN i slutet av 70-talet. Sedan kontaktades jag av Lärarförbundet och skrev ett studiematerial för dem. Jag blev också krönikör i Lärarnas Tidning och det är jag fortfarande. Mina första böcker kom ut 1987 på Bonnier Utbildning. Jag har skrivit många lättlästa böcker för barn i åldern 7-9 år.

Det är viktigt för mig att skriva lätta och roliga böcker som handlar om barns vardag. Sådana böcker fanns inte när jag var liten, även om behovet fanns. Barn behöver läsa mycket, mycket för att bli goda läsare. Läslusten måste väckas tidigt och jag vill hjälpa till med det. Det roligaste jag vet är när jag ser nybörjarläsarna läsa mina böcker och skratta. När jag inte skriver vill jag gärna jobba med praktiska saker. Jag gillar att baka, snickra och gräva i trädgården. Mitt älsklingsplagg är snickarbyxor!”

Textmaterial från Bonnier Carlsen

 

]]> Fri, 17 Apr 2015 07:58:00 +0000 <![CDATA[Therese Henriksson]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/therese-henriksson/ Therese Henriksson och Korpmåne. Foto från Opal.Hur kom du på idén till Korpmåne?
– Den kom faktiskt på vingar en tidig morgon då mina tre barn och jag satt och åt frukost. Plötsligt bröts solens låga strålar av en skugga som passerade fönstret. ”Vad var det!?” utbrast äldste sonen Albin, som då var tonåring. ”Titta, en korp, vad stor den är!” Ja, den var verkligen stor. Större än någon annan korp jag sett förut, och så där underligt halvtam. Den hade landat på en staketstolpe, och när jag närmade mig med en skiva smörgåspålägg i näven, satt den kvar, helt orädd, med huvudet på sned och en nästan mänsklig blick i sitt blanksvarta öga. ”Vem är du?” frågade jag, och tanken snuddade, ”Tänk om det inte är en vanlig fågel”. Redan där började någon sorts berättelse ta form, och korpen stannade kvar i närheten, hälsade på nästan varje dag och hjälpte till med inspirationen.

Historien känns väldigt påläst vad gäller medicinalväxter och magi. Hur har du gjort research?
– Jag hade en ”trapperpappa”, en naturmänniska och smed som berättade fantastiska historier om spöken, jägare och magiska djur. Genom honom inspirerades jag till att hitta på egna berättelser, och i byn där jag tillbringade det mesta av min uppväxt med skogen inpå knuten levde spåren av den gamla folktron kvar. Fortfarande levde människor som var födda på artonhundratalet, som mindes hur man använde trollstenar och kände till hur olika växter kunde bota sjukdomar.

Vad hoppas du att läsaren ska få ut av boken?
– I Korpmåne kämpar Seth och Saga förutom med knäppa människor och magiska problem också med känslan av att inte riktigt passa in någonstans. Jag hoppas att den som läser boken får med sig budskapet att det är helt ok att vara sig själv, och att just det där med att vara annorlunda, ibland kan vara det allra bästa som finns. Och så vill jag slå ett slag för naturen. Den är viktig.

Man vill väldigt gärna veta mer om hur det går för Seth och Saga. Kommer det en uppföljare?
– Då jag skickade in Korpmåne till Opal bokförlag bodde jag med familjen på Newfoundland. Medan jag väntade på besked skrev jag på en fortsättning som till viss del utspelar sig där. Nu har jag tagit upp tråden och börjat skriva på den igen och det är jättekul.

Vill du beställa Korpmåne? >>

OM THERESE HENRIKSSON
Ålder: 46 (Mental ålder varierar mellan åtta och
åttio.)
Bor: I Mockträsk, ca en och en halv mil utanför
Boden.
Familj: Sambon Patrik och barnen Albin 21, Lovisa
19 och Nisse 8. Hos oss bor också jättestora blandrasvalpen
Smulan, och katterna Adam och Mjushan.
Förutom det har vi tretton får och en hög med
höns.
Yrke: Fritidspedagog och undersköterska		  


Läser just nu: "Ballongfararen" av Mårten Sandén
(För Nisse, vi läser högt varje kväll.) "Nyckeln" av
Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, och
"Northanger Abbey" av Jane Austen.
Favoritplats: En plats vid ån här i vår by där det en
gång stod en kvarn. Älskar att simma där.
Och en klippa på Newfoundland där jag brukade
sitta i solen, lyssna på fågelkvittret och titta på en
örnfamilj i sitt bo. Medan valar simmade i viken
nedanför.

    
         
Läs Therese Henrikssons blogg! theresehenrikssons.blogspot.se
]]> Thu, 16 Apr 2015 14:12:29 +0000 <![CDATA[Jeff Kinney]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/jeff-kinney/ Är ni nyfikna på vem Jeff Kinney är? Här kommer lite fakta om honom! Jeff Kinney. Foto från Bonnier Carlsen.
Jeff kinney föddes 1971 i Maryland som ligger i USA och gick på University of Maryland i början av 1990-talet. Det var där han började på allvar med serieteckningar. Han gjorde en serie som hette Igdoof som blev publicerad i skolans tidning. Nu visste han att han skulle bli serietecknare!

Men Jeff Kinneys första serier blev inte så framgångsrika så han fick klura på något nytt. I slutet på 90-talet började han skriva ner sina idéer om karaktären Greg i Dagbok för alla mina fans, som han hoppades skulle kunna ges ut som bok. Han arbetade länge med att skriva den, det tog nästan åtta år innan han vågade skicka den till ett bokförlag. Den första boken, Dagbok för alla mina fans – Gregs bravader, släpptes i april 2007, blev snabbt en succé i USA och toppade New York Times boklista. Hittills har online-versionen av Dagbok för alla mina fans mer än 80 miljoner besök, och läses i snitt av fler än 70.000 barn per dag!

Vill du beställa Dagbok för alla mina fans - Det långa loppet? >>

Dagböckerna

Det finns nio böcker i Dagbok för alla mins-serien. Serien började på nätet på funbrain.com 2004 och publicerades i skrift för första gången i april 2007. Dett finns nu mer än 150 miljoner exemplar av böckerna i tryck och de har översatt till 44 olika språk.

Om Jeff Kinney

Yrke: Barnboksförfattare och spelutvecklare. Arbetar som heltid som redaktionschef för poptropica.com som han startade 2007. Mest känd för bokserien "dagbok för alla mina fans".

Familj: Bor i södra Massachussets, USA, tillsammans med sin fru och två söner.

Fan mail

Jeff Kinney

c/o Amulet Books

115 W. 18th Street, 6th Floor

New York, NY 10011

Fråga författaren

Här är hans mailadress! wimpykid@abramsbooks.com. Missa inte heller att gå in på hans hemsida där man kan läsa en massa roliga och knasiga saker!

www.wimpykid.com

Info om Jeff Kinney

Karin Lemon. Foto av Bonnier Carlsen.  

Hej Karin Lemon, förläggare på Bonnier Carlsen. Berätta allt du vet om Jeff Kinneys-dagböcker!

– Det var vår redaktör Agneta Wallgren som hittade Greg på barnboksmässan i Bologna. Hon tyckte att samspelet mellan text och bild var väldigt bra, bra på ett "läslockande" sätt. Första boken kom ut 2008 på Bonnier Carlsen.
– Jag tror man gillar Greg eftersom han är den han är: gnällig, självgod och misslyckas ofta med sina storslagna planer. Läsningen blir rolig!
– Vi träffade Jeff Kinney under ett författarbesök i Stockholm 2014. Han var jättetrevlig och var nog mycket som Greg när han var ung!
     
]]> Mon, 13 Apr 2015 11:36:06 +0000 <![CDATA[TioTretton: Biblioteket där vuxna är portförbjudna]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/tiotretton/ Amanda Stenberg och Johannes Sjögren. Foto av Johanna Stenius.Kall snålblåst viner över Sergels torg i centrala Stockholm. Men bakom ett panoramafönster i Kulturhuset förvandlas det grå till glittrande, lockande storstadsutsikt. En perfekt kuliss till verksamheten som bedrivs på TioTretton, en oas för barn mellan tio och tretton år där det en vanlig torsdagseftermiddag kan bli trångt mellan bokhyllorna och i de fantasieggande läsfåtöljerna i två våningar som står precis invid fönstret. Här jobbar ett antal bibliotekspedagoger, alla med olika kompetens. Varje år tar de emot tiotusentals barn som vill läsa, umgås, koppla av och låna böcker – utan föräldrars insyn. På TioTretton är inga vuxna välkomna utom de som är anställda.

– Allt är så kontrollerat av vuxna idag. Ibland står det föräldrar och verkligen hänger över vår vuxengräns här. De ropar till barnen vad de ska göra, att de inte får missa något, berättar Johannes Sjögeren som är bibliotekspedagog med fokus på kropp och knopp. Han upplever att barnens sfär blir mycket lugnare och friare när de vet att de får vara ifred, utom vuxnas kontroll.

– En del undrar om det inte blir jättestökigt här men det är faktiskt tvärtom. Vi har väldigt få regler, men de vi har håller vi på stenhårt. Och genom att ge barnen ett helt eget rum har vi vunnit så himla mycket i förtroende. Amanda Stenberg är bibliotekspedagog med fokus på det digitala. Hon tycker sig ha sett hur själva biblioteksrummet har blivit allt mer viktigt sedan TioTretton slog upp portarna för fyra år sedan.

– Förr var biblioteken en sorts arkitektdrömmar som inte var så funktionella. Numera ser man biblioteket som ett rum i sig. Ett av få rum i samhället dit man kan komma själv, utan kompisar och bara krypa upp och vara. Det är en av bibliotekets mest fantastiska utgångspunkter. Barnen kommer dit och är nöjda med vad som finns just där och då.

– Vi lever i ett produktions- och prestationssamhälle så det behövs platser där man kan vara helt utan krav. Därför har vi heller inga förbokningsbara aktiviteter, säger Amanda Stenberg. Pedagogerna ägnar mycket tid åt att bara vara i rummet tillsammans med barnen, tillgängliga utan att vara påflugna.

– Vi blir som andra annorlunda, vuxna för våra besökare, vi har inte kontakt med andra i deras liv. Det betyder att de kan komma hit och vara precis som de vill, utan att någon undrar eller ifrågasätter. Det gör att identitetsprövandet får en betydelsefull roll på TioTretton, säger Johannes Sjögeren. Många andra bibliotek är nyfikna på TioTretton och de hoppas att alla känner sig fria att ta till sig delar av deras idé och verksamhet.

– Vi försöker tryck a på det oplanerade, vardagliga. Det är där bibliotekens stora styrka ligger, att kunna ge varje besökare tid. De vuxna ska inte vara rädda för att helt enkelt finnas till hands, redo att lyssna och prata.

     
  Fakta om TioTretton Tio Tretton. Foto TioTretton.
TioTretton är ett av sex bibliotek som finns i Kulturhuset i Stockholm City, och ett av tre som är inriktat speciellt på barn och unga. Hit kommer barn i åldern tio till tretton år för att låna böcker, läsa, pyssla, spela dataspel, klä ut sig, göra låtar eller kanske laga mat. Möjligheterna är lika många som fantasins gränser. Både besökarantalet, såväl av enskilda barn som skolgrupper, samt utlånen ökar för varje år. 2014 lånade man ut 16 455 böcker och tog emot 94 800 besökare!		  
     
]]> Fri, 10 Apr 2015 14:23:14 +0000 <![CDATA[Astrid Lindgren Memorial Award 2015]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/astrid-lindgren-memorial-award-2015/

I dag delades Astrid Lindgren Memorial Award (ALMA) ut på Kungliga biblioteket i Stockholm. Barnens bokklubb fanns på plats tillsammans med en rad kända författare och barnkulturpersonligheter när juryn tillkännagav årets pristagare: den sydafrikanska organisationen PRAESA, som sedan 1992 bedriver läsfrämjande arbete för ungdomar.

– Att priset kommer till den afrikanska kontinenten är ett erkännande av hur viktigt det är att sprida läsglädje bland barn, oavsett deras språk och bakgrund, säger Carole Bloch på PRAESA i ett uttalande.
Barnens bokklubbs vd Maria Capor håller med och är extra glad över årets pristagare som står för just sådana läsfrämjande insatser Barnens bokklubb jobbar med och vill stödja.
– Även om Barnens Bokklubb inte är en oberoende organisation som PRAESA och vi arbetar i olika kontexter har vi många gemensamma nämnare. Att främja läsglädje, stärka barnets läsutveckling och självkänsla och visionen att barn och vuxna tillsammans ska uppleva och njuta av böcker och berättelser i det dagliga livet. Det är något som alla barn i världen borde få ha tillgång till, säger Maria Capor.
Även kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke fanns på plats under prisutdelningen och framhöll starkt barnens väg till förståelse för ett demokratiskt samhälle genom tillgång till bra litteratur.
– Genom barnlitteraturen får barn möjlighet att ta del av en ny värld, skapa och delta i samhällsdebatten. Astrid Lindgren var en modig författare med stort hjärta som alltid försvarade den rättigheten, som är alla barns rätt.

” Kreativa läs- och berättarprojekt skapar sociala sammanhang och gör litteraturen levande på flera språk. PRAESA visar genom sitt enastående arbete hur avgörande böcker och berättande är för att berika barns och ungdomars liv.”
/Ur juryns motivering

PRAESA

PRAESA arbetar läsfrämjande i Sydafrika, med bland annat läsgrupper. Bild hämtad från www.praesa.org.za

]]> Tue, 31 Mar 2015 13:35:06 +0000 <![CDATA[”Släpp loss och ha roligt ihop!”]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/evasusso/ Hon är en av Sveriges mest flitiga barn- och ungdomsförfattare, och nu släpps tre av de stora favoriterna i helt ny färgsprakande utgåva. Möt Eva Susso, författaren bakom Binta dansar, Lalo trummar och Babo pekar.

Nu kommer tre fina böcker om Babo, Lalo och Binta. Berätta lite om dem!
– Böckerna bygger på mina egna upplevelser från när barnen var små. Jag ville skildra den där speciella känslan av gemenskap och värme som kan uppstå i en familj. Familjen i böckerna dansar, leker och äter tillsammans. De gör även saker på egen hand ibland, men de hittar alltid tillbaka till gemenskapen och den är jätteviktig eftersom det är den som står för tryggheten.

Dina texter är fantastiskt fint illustrerade av Benjamin Chaud. Hur har ni samarbetat?
– När jag fick se Benjamin Chauds bilder första gången blev jag blixtförälskad, och magkänslan sa mig att det är han som ska illustrera Binta dansar, som är den första boken, så jag bad förlaget att ta kontakt med honom. Jag tyckte att hans bilder utstrålar samma slags värme som jag försökte skriva fram i min text. Till min förfäran sa han nej, men sen ändrade han sig hastigt och lustigt när han fick texten på engelska. Det visade sig att Benjamin hade gått en kurs i afrikansk dans i Paris och tyckte det var så kul att familjen också dansade till trummor. Jag hade dansat med barnen i Gambia och det var därifrån jag hämtade min inspiration.

Hur kommer du på handlingen i dina barnböcker?
– För min del är karaktärerna det intressantaste. Jag skriver om det som var viktigt när jag växte upp och som jag fortfarande anser är viktigt. Jag har alltid känt fascination inför naturen, jobbat med min självkänsla, funderat över människors utsatthet, kärlek och vänskap. Personerna i mina böcker är ofta påhittiga och gillar att göra saker.

Vilket budskap vill du skicka med till de som läser de här tre böckerna för sina små barn?
– Ifall böckerna om Binta, Babo och Lalo får föräldrar att börja dansa och baka med sina barn, blir jag jätteglad. Släpp loss och ha det roligt ihop. Sjung och läs böcker. Titta på småkryp i skogen och plocka blåbär. Det roligaste är gratis.

Vad läste du själv som barn?
– Mamma läste för mig och mina syskon varje kväll. Första gången som jag fick en känsla för språkets möjligheter var när mamma läste Krakel Spektakel av Lennart Hellsing. Mest av allt älskade jag Gunnel Lindes böcker. Fröken ensam hemma åker gungstol blev min stora egna läsupplevelse när jag var sju åtta år.

Eva Susso

]]> Mon, 30 Mar 2015 12:01:15 +0000 <![CDATA[Lilla Spöket Laban fyller 50 år!]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/Laban/ När Inger och Lasse Sandbergs son Niklas som liten kom hem efter ett barnkalas var han rädd. Det visade sig att en av hans kompisar hade gått runt med ett lakan över huvudet och låtsats vara ett spöke. Ur denna historia föddes karaktären Lilla Spöket Laban som blev Ingers sätt att hantera sonens rädsla. Femtio år senare är Laban och hans familj fortfarande lika populära!
Inger och Lasse
I början av 1960-talet intog Inger och Lasse Sandberg en central plats i den svenska bilderboksvärlden. Inger Sandberg var småskollärare. Lasse Sandberg hade en gedigen tecknarutbildning, och utöver det jobbade han bland annat som skogshuggare, pressfotograf, sjöman och som anställd vid tunnelbanan i New York. Att göra böcker var en gemensam dröm, som så småningom blev verklighet. De kallade sig själva ett symbiotiskt författarpar och bildade en harmonisk enhet i bild och text redan från början. Debutboken om fåret Ullrik kom 1953, men det verkliga genombrottet kom med Lilla Anna 1964. Den härligt naivistiska och samtidigt moderna stilen, collagebilderna och den lekfulla pedagogiken i böckerna var då något helt nytt och mottogs med stor förtjusning av kritik och läsare. Efter det gjorde de 110 böcker tillsammans! Leken är barnens arbete, och barns rätt att leka är ett genomgående drag i Inger och Lasse Sandbergs böcker. Böckerna är främst för yngre barn, och deras Anna, Mathias, Laban, Tummen, Pulvret och många andra har blivit kända och älskade långt utanför Sveriges gränser. Barns känslor och fantasier får sin bekräftelse, och tryggt vardagsliv i höghuset blir till ett spännande äventyr. Paret Sandbergs barn och barnbarn har givit dem glada stunder och mycket inspiration.

Lasse Sandbergs genialt enkla streckbilder med miljö och bakgrund i andra tekniker, collage, tusch och krita, ger varje enskild figur sin alldeles egna karaktär. Med åren blev samarbetet och konstnärliga uttrycksmedel allt mer fulländande och resulterade i en rad svenska och internationella priser och utmärkelser: Nils Holgersson-plaketten, Elsa Beskowplaketten och Astrid Lindgren-priset för att nämna några. 1995 tillträdde Inger och Lasse Sandberg som ledamöter i Svenska Barnboksakademin. Arbetet tillsammans fortsatte ända till Lasse Sandbergs bortgång den 12 november 2008.



 Inger Sandberg berättar om Lilla spöket Laban




]]> Mon, 30 Mar 2015 09:03:11 +0000 <![CDATA[Kreativ superduo inspirerar barnens alla sinnen]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/odla/ Clara Lidström och Annakarin Nyberg

Hur fick ni inspiration till "Odla"?
– Vi är själva småbarnsföräldrar och våra ungar älskar att baka, fixa och odla, så mycket av vår inspiration kommer från våra egna barns intressen. Det kändes också viktigt att göra de här böckerna nu, i en tid när allt yngre barn tillbringar alltmer tid framför skärmen. Vi vill inspirera till att arbeta med fler sinnen och att också skapa med händerna.

Vilka är era bästa odlingstips?
– Min äldsta sons favorit är att odla harlortar, berättar Clara. Dels tycker han att det är kul att gå på jakt efter lortarna och dessutom finns det ett spänningsmoment i att se vad som kommer upp ur jorden. Vad har hararna ätit? – Hemma hos oss har vi haft vitlöksklyftor nedtryckta i varenda blomkruka! Och eftersom vitlök växer så snabbt har barnen inte behövt vänta så länge på resultatet, berättar Annakarin.

Ni har skrivit flera görasjälv-böcker för barn tillsammans. Hur uppstod ert samarbete?
 – Vi lärde känna varandra för några år sedan när jag skrev min bok Digitalt entreprenörskap. Clara var en av de bloggare som jag intervjuade i min forskning. Vi blev snabbt nära vänner och kollegor. Vårt samarbete är prestigelöst, kreativt och jädrigt roligt, berättar Annakarin.

Tidigare har ni skrivit succéböckerna "Baka" och "Fixa". Varför tror du att era böcker blivit så populära?
– Det är barnens böcker, vuxna får faktiskt försöka hålla sig undan till dess att barnen ber om hjälp. Som stöd finns pedagogiska illustrationer och texter som vägleder i de olika projekten, berättar Clara. Vår tanke är också att det ska vara en bokserie som inkluderar alla barn – både pojkar och flickor. Hur man bor eller vilken ekonomi vuxna i ens omgivning har ska inte heller spela roll och därför har vi utgått från enkla materialval och redskap i Odla.

Vad är roligast: baka, fixa eller odla?
– Annakarin: Nu kommer våren och då är det givetvis extra kul att plantera och se vad som spirar och växer upp ur jorden. Att baka är nog det som går hem året runt hos de allra flesta barn. – Clara: Jag gillar att hålla på med allt som är kreativt och det bästa är när man kan kombinera de olika sakerna som att baka något gott av något jag själv har odlat.

Har ni någon nytt skrivprojekt på gång?
– Just nu jobbar vi intensivt med ett nytt gemensamt bokprojekt som riktar sig till lite äldre barn och som lanseras senare i höst. Eftersom vår steg-för-steg-serie med Baka, Fixa och Odla blev en sådan succé är det också fler böcker inplanerade i serien, berättar Clara.

Till sist, vilket är det roligaste pysslet?
– Clara: Att gå på upptäcksfärd i naturen och hitta ätliga saker! Nässlor, älgört, ängssyra eller lite kåda att tugga på. Det är väldigt roligt att göra tillsammans med sina barn. Världen blir mer begriplig när man lär sig namnet på växter, var de växer och vilka som går att äta!



 

]]> Wed, 25 Mar 2015 16:22:07 +0000 <![CDATA[Påskpyssel]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/paskpyssel/ Här får du lite påskpyssel, något att göra under lovet - ett klurigt korsord som vi hoppas du lyckas med.

(Klicka på korsordet så öppnas det som pdf-fil i nytt fönster.)

Vill du hellre måla påskkort så har vi några du kan börja med > 

Påskägg med korsord

]]> Wed, 25 Mar 2015 14:33:25 +0000 <![CDATA[Becca Fitzpatrick: Använder sitt eget liv som inspiration]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/becca-fitzpatrick/                  

När skolflickan Nora och den fallna ängeln Patch kämpade tillammans i Becca Fitzpatricks ängel-trilogi föll läsarna som furor. Själv använde sig författaren av sina tonårsdagböcker för att skapa den förtrollande världen och hennes barndoms söndagsskolebesök inspirerade till beskrivningarna av änglar. I hennes nya bok, Black ice, är änglarna borta och ersatta av snygga kidnappare istället.
Hur gick det till?
– Mitt första utkast till Black ice innehöll faktiskt paranormala element, spöken av döda flickor skulle jaga huvudpersonen Britt och hjälpa henne att avslöja deras mördare. Men en bit in i arbetat tog den psykologiska aspekten överhanden och det övernaturliga försvann. Att det var en långsam övergång gjorde hoppet lite mindre svårt för mig, berättar Becca Fitzpatrick i en intervju på
goodreads.com. Också i Black ice kommer inspirationen från författarens egna tonår.
– Ibland undrar folk vad jag menar med att karaktärerna speglar mig själv. Då är det just känslor jag syftar på. En av mina största rädslor som tonåring var att bli ryckt från min familj och tvungen att fly – precis det som händer Britt i Black ice.

Rolig fakta om Becca Fitzpatrick
• Hon har själv gett sig ut i bergstrakter för att hitta bra platser till handlingen i Black Ice. Hon har också läst böcker om extremöverlevnad.
• Hennes favoritbok som barn var Det lilla huset i stora skogen av Laura Ingalls.
• Hennes kommande bok är en romantisk thriller med arbetsnamnet” Sapphire Skies” som släpps på engelska i oktober 2015.

Becca Fitzpatrick

]]> Thu, 19 Mar 2015 14:09:34 +0000 <![CDATA[Möt Alice Kassius Eggers]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/Alice_Kassius_Eggers/ Alice Kassius Eggers skriver som bäst när hon får vara helt ensam – på en främmande plats. Då är hon snabb, effektiv och strukturerad. Tidigare har hon skrivit två vuxenböcker. Nu debuterar hon som barnboksförfattare med boken Flickan med silverskorna! Alice Kassius Eggers

Berätta om dig själv!
– Flickan med silverskorna är min barnboksdebut. Tidigare har jag skrivet en diktbok och en lättläst bok för vuxna. På dagarna arbetar jag på Lava bibliotek och verkstad på Kulturhuset i Stockholm. Annars myser jag gärna i soffan med min gamla hund.

Hur ser en vecka ut för dig?
– Jag jobbar heltid på Lava. Men innan jag kommer till jobbet lämnar jag min hund på hunddagis. När jag får en ledig tid brukar jag bege mig till stallet för att rida. Det får mig att må bra. Hur uppstod idén till "Flickan med silverskorna"? – Berättelsen tog sin början redan för tolv år sedan. Jag och min syster satt och drömde om att skriva en bok tillsammans. Första scenen hade vi klart för oss. Och karaktären hade vi. Nu är boken klar!

Hur skulle du vilja beskriva din bok?
– En filosofisk stämningsroman som inte är så tuff. Jag ville också skriva om dubbelheten mellan det vardagliga och det magiska. Det är något jag gillar.

Vem är huvudpersonen Mika?
– Mika är en ganska vanlig pojke i mellanstadiet som ännu inte riktigt fått en identitet. Han vet inte vad han ska göra, tycker inte att det är kul att leka med kompisar. Tills en dag då han träffar Agnes, flickan med silverskorna.

Boken handlar bl.a. om mod. Vad innebär det för dig att vara modig?
– Mod handlar om att göra saker fast man är rädd. Känslan över att övervinna sin rädsla tror jag är samma för barn som för vuxna. Personligen är jag rädd för att köra bil. Men det gör jag ändå. Mod är så individuellt. Det beror på om personen i sig tycker att det han eller hon gör är modigt.

Vilka författarskap inspirerar dig?
– Jag har alltid tyckt mycket om Per Nilsson och Maria Gripes böcker. De har ett vuxet sätt att hantera barnperspektivet, de låter huvudpersonen vara allvarlig och filosofisk. Det uppskattade jag som läsare när jag var barn.

Till sist, har du något nytt bokprojekt på gång?
– Det har jag faktiskt! Jag har börjat skriva på en ny ungdomsbok för högstadieåldern. Den utspelar sig på en ridskola med stallmiljö som fond – med magiska inslag.

FOTO: Sara McKey MARCUS RIDUNG, vik. chefredaktör

]]> Tue, 10 Mar 2015 15:01:05 +0000 <![CDATA[Brinner för barns rätt att läsa]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/martinwidmark/ Martin Widmark

Nu kommer en ny bok om Nelly Rapp, så kul tycker vi! Vad handlar den om?

Om Martin Widmark
Ålder: 54
Bor: Just nu i Melbourne, Australien. Annars i
Stockholm .
Familj: Fru och två barn.
Bästa boken: Jag gillar väldigt olika böcker.
Deckare, historiska romaner, faktaböcker.
När jag var liten älskade jag Tintin.
Godaste maten: Mat från Medelhavet.
Paella, Ravioli, Fetasallad…
Vackraste musiken: Vi har en konstig fågel
somflöjtar både falskt och fult utanför vår
balkong.Men det är som vacker musik ändå.
Vi vaknarvarje morgon och ler.
Vad gör du på en ledig dag? Städar och fixar
med något som har gått sönder i huset.
Aktuell med: Nyutkomna boken ”Häxornas natt”
som ingår i utvalt bokpaket.

– En greve bjuder LENA-SLEVA på middag på sitt slott. Allt verkar trevligt, men Nelly och Valle anar oråd. Är den där greven verkligen så sympatisk som han verkar?


Du har valt att skriva på temat jämställdhet i boken, varför?
– För att jag tycker att tjejer och killar ska behandlas rättvist.

Du har startat projektet ”En läsande klass” som fått stort genomslag. Hur skulle läsningen i skolan se utom du fick bestämma?
– Om jag fick bestämma skulle alla barn kunna läsa bra i årskurs två. Om någon halkade efter skulle hen få ordentligt med hjälp i början. Sedan skulle man läsa varje dag i skolan för att lära sig om allt spännande och viktigt som händer i världen.

Varför är det viktigt att alla barn läser?
– Mycket kan man faktiskt lära sig utan att läsa, rida eller spela fotboll till exempel. Men så fort man vill lära sig mer om något, till exempel hur andra människor har det, eller har haft det (i böckerna kan man ju också träffa människor som lever långt borta eller levde för länge sedan), så är böcker en fantastisk väg till detta. Läsningen gör också att vi får vara ifred en liten stund. När man sitter i soffan och läser är det som om en liten skylt hänger över våra huvuden: LÄSNING PÅGÅR – STÖR EJ.

Du har skrivit många böcker. Hur gör du för att skapa spänning i dina böcker?
– Jag försöker skriva så att läsaren känner att hen själv är med i berättelsen. Sedan är jag noga med att inte börja skriva mina berättelser innan jag vet hur de ska sluta.

Vad är ditt nästa bokprojekt?
– Jag skriver just nu på en ny berättelse om Halvdan Viking. Den ska nog heta ”Munkens löfte”.

JOHANNA STENIUS, redaktör

]]> Wed, 04 Mar 2015 16:04:40 +0000 <![CDATA[Barn ska kunna se att det är okej att vara annorlunda]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/blompojken/ Hur skulle du vilja beskriva Blompojken?
– Blompojken handlar dels om en feminin pojke som blir utsatt på grund av hur han är, och dels om att inte kunna eller vilja ändra på sig själv, trots att omvärlden tycker att det vore bekvämare. Det är ett budskap jag gärna vill att barn ska ta till sig så tidigt som möjligt.

För den som inte vet så mycket om QTBH-frågor. Vad står det för?
– QTBH står för Queer, Transgender, Bisexualitet och Homosexualitet. Den vanligare formuleringen av QTBH är HBTQ, men eftersom det speglar hierarkin i communityt (dvs att homosexualitet är viktigast och därför hamnar först) gillar jag och många andra att vända på bokstäverna.

Vilka böcker läste du/identifierade du dig med som barn?
– Jag gillade mycket böcker, särskilt bilderböcker som Sven Nordqvists illustrationer i både Mamma Mu och Pettson och Findus. I allmänhet gillade jag böcker som öppnade upp för andra världar: Tove Janssons och Astrid Lindgrens böcker var perfekta för detta. När jag kom upp i lågstadieåldern älskade jag Harry Potter. Det gör jag fortfarande!

Vilket ansvar har barn- och ungdomsböcker i frågor om mångfald?
– Stor! Barnböcker är många unga människors första intryck av världen. Det är extremt viktigt att vara medveten om detta när man skapar. I ett samhälle där fobiska vindar blåser kallt så känns det extremt viktigt att barnboksförfattare tar sitt ansvar och inkluderar så många sorters människor som möjligt som sympatiska karaktärer i sina verk. Det är viktigt för att barn ska kunna se att det är okej att vara ”annorlunda”, både de som är det och de som inte är det. Som queer person hade det besparat mig mycket smärta och identitetskris om jag hade fått se en sympatisk karaktär som var som jag i barnmedia. Såna karaktärer hittade jag först i högstadiet, och först då började jag acceptera mig själv!Elias Ericson

Hur ska en bra fiktiv förebild för barn som tillhör en marginaliserad grupp vara?
– Om vi ska koppla frågan till Blompojken så skapade jag honom just för att han skulle vara en fiktiv förebild för ”annorlunda” barn. Han är ganska liten och svag till kroppen, men stark i sin personlighet. I all hans passivitet har han ändå en styrka, en vägran att ändra på sig för andras bekvämlighet. För mig är en fiktiv förebild absolut inte en ”perfekt” karaktär som är supersnäll, superstark och vars varje handling rättfärdigas, utan en person som kämpar. Blompojken kämpar, fast inte med nävarna, utan med hjärtat.

Till sist, har du några boktips för barn och ungdomar?
– Snäll, Den arge och Mammas hår av Gro Dahle. Böckerna hanterar svåra ämnen, men på ett väldigt fint sätt. För ungdomar rekommenderar jag Engelsfors-triologin! Många bra och starka tjejkaraktärer och välskrivna samkönade relationer, mitt i ett stort häxäventyr.

MARCUS RIDUNG, vik. chefredaktör

]]> Wed, 04 Mar 2015 13:17:17 +0000 <![CDATA[Här samlas alla barn- och ungdomsböcker!]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/Svenskabarnboksinstitutet/ Stiftelsen Svenska barnboksinstitutet är ett nationellt centrum i Stockholm med ett specialbibliotek för barn- och ungdomslitteratur. Här hittar du alla barn- och ungdomsböcker som ges ut i Sverige. Vi träffade bibliotekarien Cecilia Östlund som berättade om böcker, forskning och den årliga bokprovningen.

Ett stenkast från stadsbiblioteket i Stockholm ligger Svenska barnboksinstitutet, ett orangefärgat stenhus omringat av träd som väntar på våren. En trappa upp ligger biblioteket där alla fackböcker om barnlitteratur är samlade. Barn- och ungdomsböckerna finns i bokmagasinet (utom de senaste som står ute i biblioteket) som kan beställas fram för läsning på plats. Det här är en riktig guldgruva för litteraturintresserade. Svenska barnboksinstitutet visar sig ha världens största samling av fackböcker om barn- och ungdomslitteratur. Bibliotekarien Cecilia Östlund berättar om arbetet på Svenska barnboksinstitutet där hon arbetat i över 30 år.

– Vi läser alla barn- och ungdomsböcker som ges ut i Sverige. Vi kategoriserar titlar och skapar gemensamma sökord för alla bibliotek så att det ska bli lättare att hitta de böcker man letar efter. Intresset för böcker fick Cecilia Östlund hemifrån. När hon som ung blev erbjuden ett vikariat på Rabén & Sjögren blev det början på lång karriär inom böckernas värld. Hon minns särskilt första gången hon träffade Astrid Lindgren och Lennart Hellsing i Rabén & Sjögrens korridorer. Lennart Hellsing som för övrigt var en stark bidragande orsak till att Svenska barnboksinstitutet blev till.

– Han är inte bara en fantastisk författare. Hans engagemang i frågor om läsning och barnlitteratur bidrog starkt till att institutet öppnade. Han insåg vikten av att samla all information på ett ställe. I år firar Svenska barnboksinstitutet 50 år! Svenska barnboksinstitutets arbete sträcker sig över flera områden. Man för statistik över alla böcker som ges ut i Sverige och arbetar för att främja studier och forskning kring denna litteratur på alla nivåer. Utöver skönlitteraturen ansvarar man för svensk och internationell teoretisk litteratur. I första hand vänder man sig till lärare, studenter, journalister, forskare, förlag och illustratörer men även en litteraturintresserad allmänhet kommer ofta på besök. Skolan och förskolan är centrala platser för att sprida läslust. Det ska vara roligt att läsa, då krävs det också engagerande pedagoger med kunskap om böcker. Det är viktigt att man satsar på det.

Förra året gavs det ut drygt 1700 barn- och ungdomsböcker i Sverige. Hur kommer det sig att barnboken är så populär i Sverige? – Vi har haft råd att satsa på barn- och ungdomslitteratur. I efterkrigens fotspår kom Pippi som stod för den fria uppfostran. Hon är en protest mot det auktoritära samhället. Under 1950-talet utvecklades många bra barnboksförfattarskap som Tove Jansson, Harry Kullman, Astrid Lindgren och Lennart Hellsing, berättar Cecilia Östlund. – Jag tror också att Rabén & Sjögren spelade en viktig roll vid den här tiden. Man anlitade Astrid Lindgren som redaktör vilket betydde mycket för kvalitetslitteraturen. Innan jag går läser jag en lapp på anslagstavlan om Bokprovning och blir genast nyfiken. Varje år anordnar

Svenska barnboksinstitutet Bokprovning där man redogör för trender och statistik inom den aktuella barn- och ungdomsboksutgivningen. Bokprovningen består av öppna föreläsningar, dokumentation och en utställning med alla aktuella barn- och ungdomsböcker. Det finns många skäl till att återkomma till Svenska barnboksinstitutet som med sin kunskap och sitt engagemang väcker läsintresset, kunskapstörsten och nyfikenheten till liv.

]]> Thu, 26 Feb 2015 15:14:48 +0000 <![CDATA[Lär känna författaren bakom Eddie och napparna!]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/lisabjarbo/ Hej Lisa Bjärbo!

Hur uppstod idén till Eddie och napparna?
– Jag tar alla idéer till mina bilderböcker från min vardag med mina barn, och så var det med Eddie och napparna också. Min äldsta son är mycket lik Eddie och min yngsta son är lik Eddies lillebror. Vi försökte med alla slags mutor och löften och trick, men han förstod liksom inte grejen. Varför skulle han sluta med napp? Det var ju så MYCKET godare att ha den i munnen än att vara utan! Om Lisa Bjärbo

Berätta om samarbetet mellan dig och illustratören Jesus Verona.
– Det bästa momentet med att jobba med Jesus är när vi träffas för att prata om texten för första gången. Då tror jag att vi mest ska babbla lite, kanske fika en stund, och prata om texten och tankarna kring boken. Så att Jesus kan gå hem och lite sakta börja tänka på bilderna sen. Men efter en stund brukar Jesus ta fram sin väska och plötsligt langa upp en massa redan färdiga skisser ur den. Det är så sjukt kul att få se dem!

Hur ska man få sitt barn att sluta med napp?
– I vårt fall handlade det nog om att vänta in barnet tills han själv var redo. Vi försökte lite halvhjärtat lirka och trixa utan framgång innan dess, men det var inte förrän han själv bestämde att ”på min födelsedag ska jag sluta” som det verkligen funkade.

Var eller till vem tycker du att barn som slutat med napp ska lämna dem till?
– Det viktiga är kanske att det inte finns någon återvändo när man väl gett bort dem? Så att man inte kan gå och kräva napparna tillbaka framåt kvällen när det börjar kännas tomt i munnen. Att ge dem till lillebror tror jag till exempel inte är en så himla bra idé. Men om det blir tomten eller katterna på Skansen eller om man skickar napparna till månen – jag tror egentligen inte det är så noga.

Du skriver böcker för både barn och ungdomar. Är det svårt att skriva för olika ålderskategorier?
– Nej, det tycker jag egentligen inte. Det handlar mycket om att gå in i personen man skriver om, och tänka sig in i hans eller hennes huvud. Så kommer målgruppen av sig själv sen. Ibland går jag in i en treårings huvud och skriver om en treårings värld, och då blir det en bilderbokstext.

Vad inspirerar dig i ditt skrivande?
– Mest inspirerad blir jag av andra berättelser, som jag läser eller ser på teve eller hör i en låttext. Sen kommer musiken och att bara gå omkring och tänka. Det bästa är att kombinera allihop, att gå omkring och tänka och samtidigt lyssna på musik som har låttexter som är som små berättelser. Det är som en inspirationsjackpot för mig. Och så gillar jag att tjuvlyssna på folk också.

Lisa Bjärbo

]]> Thu, 26 Feb 2015 08:46:46 +0000 <![CDATA[Lär känna författaren bakom Artistkuppen!]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/lisa-hyder/ Hur uppstod idén bakom Artistkuppen?

– Medan Bibliotekskuppen handlade om att bryta sig in någonstans så ville jag att Artistkuppen skulle handla om att bryta sig ut från något ställe. Det var fröet till berättelsen och sen bara växte och växte det tills det blev en färdig bok. Artistkuppen handlar om musikstjärnan Nikki Carlsson som besöker syskonen Tillys skola.

 Om Lisa Hyder

 Det här visste du inte om mig:
 Att jag älskar brysselkål, trots att jag skrev illa om
 det i min förra bok.
 Intressen: Skriva, läsa, titta på amerikanska serier,
 umgås med vänner,
 spela sällskapsspel, baka, m.m.
 Drömresemål: Japan och Sydamerika.
 Lyssnar på: Melodifestivallåtar från 2004 och framåt.
 Saker jag gör när jag inte har något att göra:
 Drömmer mig bort på internet och kollar upp alla
 spännande saker jag vill göra i livet.

Vem är din idol?

– Jag har nog ingen särskild musikidol men jag har på senare tid fått en annan idol, nämligen Jennifer Lee. Hon regisserade och skrev manus till Frozen (som har blivit Walt Disneys kanske största succé) och hon är Walt Disneys allra första kvinnliga regissör. Henne skulle jag vilja träffa!

Hur väcktes ditt intresse för att skriva?

– Ända sedan jag lärde mig skriva har jag tyckt om att skriva. Jag tror det är för att jag tycker så mycket om att skapa saker ur fantasin, och att göra det med bokstäver och ord är väldigt roligt.

Vilka är dina favoritförfattare?

– Jag läser mycket deckare och min favoritförfattare är Kristina Ohlson. Hon skriver deckare precis i min smak. När det kommer till barnböcker är jag mycket förtjust i Garreth P. Jones som bl.a. har skrivit ”Tvillingarna Thornthwaites testamente”.

Har du några bra tips till barn med författardrömmar?

– Mitt bästa tips är att inte ge upp sina författardrömmar. När man blir äldre och så småningom vuxen så är det lätt att glömma bort sina drömmar eftersom man får så mycket annat att tänka på. Eller så kanske man tror att sådana drömmar inte går att uppfylla. Håll kvar drömmen och ge inte upp!

Lisa Hyder 

MARCUS RIDUNG, vik. chefredaktör

]]> Wed, 04 Feb 2015 12:26:44 +0000 <![CDATA[Väck läslusten med barnbarnen]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/las-med-barnbarn/ Bor du långt ifrån barnbarnen? Läs högt via Skype.

Vi på Barnens Bokklubb kom i kontakt med den läsentusiastiska Margareta och bad henne berätta varför det är så viktigt och roligt att läsa för sina barnbarn. Vi vill också passa på att tipsa om böcker som passar perfekt för mysiga högläsningsstunder tillsammans.

Vad läste du som barn?

– Som barn kommer jag särskilt ihåg en bok som jag fick och som jag var väldigt rädd om för att den bara var MIN! Den heter Pojken som ville bli en fin karl av Ebba Åhlman. Boken finns i min bokhylla och självklart kommer jag att läsa den för mina barnbarn. När jag blev äldre läste jag Pelle Svanslös, Barna Hedenös och femböckerna av Enid Blyton.

Vilka böcker läser du för dina barnbarn?

– För mina barnbarn varierar jag min läsning. Ibland blir det pekböcker, tredimensionella böcker och ofta böcker om djur. Mina favoriter är Pettson och Findus, Alfons Åberg, Pippi, Emil och Catarina Kruusvals böcker.

Vilken typ av böcker tycker dina barnbarn om?

– Då mina barnbarn inte bor nära mig skypar vi ofta och även då fungerar det att mormor läser. Då väljer jag böcker med tydliga bilder och enkel handling som blir lätta att känna igen. Barnbarnen gillar att det är "samma lika" – en sorts repetition. Min "skypeboklåda" står alltid beredd!

Anser du att det är viktigt att läsa för sina barnbarn?

– Självklart är det viktigt med läsning och har man lyckan att vara mor- eller farförälder ska man verkligen ta chansen att läsa och väcka läslust. Ge dina barnbarn det försprånget redan nu. En mysig och lugn stund, vad kan vara bättre?!

Vilken funktion tror du att läsandet fyller?

– Jag tror att all läsning stimulerar fantasin och ordförrådet och även att det skapar lugn. Läsning för mig betyder att jag vidgar vyerna, känner igen mig, kan reflektera, fantisera men framförallt att det är en mysig stund i sängen eller soffan.

]]> Thu, 15 Jan 2015 12:40:44 +0000 <![CDATA[Nyfiken på: Emelie Östergren]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/intervju-emelie-ostergren/

Foto: Magnus Liam Karlsson

Emelie Östergren debuterade som barnboksförfattare i höstas. Men hon är inget okänt namn i barnboksbranschen. Hennes tidigare böcker har gjort stor succé och hon räknas idag som en av Sveriges mest spännande illustratörer. Och det kan man förstå när man försvinner in i hennes underbara bildvärld präglat av ett prunkande färgspråk och experimentell lust!

Vad väcker din kreativitet?

– Att leva väcker min kreativitet. Allt i livet från den mest hemska nyheten till den finaste mumsbiten. Men utanför denna breda inspirationskälla hittar jag mycket i andra konstformer som film, teater och litteratur. Om jag ska nämna några konstnärer som väcker min kreativitet är det Robert Wilson, Selma Lagerlöf, Agahta Christie, Vivienne Westwood, Harmony Korine. m.fl. När konst är så stark att den sipprar in i ens medvetande och inspirerar!

På vilken plats skapar du? Hemma eller i ateljén…?

– Jag sitter hemma. Nu är jag på väg att flytta till en ateljé för att få lite mer miljöombyte!

Har du någon barnbok du drömmer om att illustrera?

– Jag drömmer om att illustrera en bokserie. Att befinna mig i samma värld ett tag och vara med samma karaktärer lockar och känns kul som illustratör. Sen skulle jag vilja hitta nya ingångar till knäppa och helt fantastiska historier om allt och inget. Men först måste jag jobba hårdare …

Vilken är din favoritillustratör?

– En av alla mina favoriter bland illustratörer är Kitty Crowther. Tips till unga – hur hittar man sitt personliga uttryck? – Det personliga uttrycket finns i en person, inte i ett maner eller teknik. Mina tips på att bli en bra tecknare är att låta sig inspireras och träna på att skriva och berätta.

]]> Thu, 08 Jan 2015 08:40:29 +0000 <![CDATA[Läspedagogiska bokhundar rycker ut]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/bokhundar/ Helene Ehriander

Inte nog med att hundar är roliga att leka med och mysiga att gosa med – de kan också hjälpa dig att bli en bättre läsare! Helene Ehriander är projektledare för Bokhunden och Astrid Lindgren – ett läsprojekt på Linnéuniversitetet som använder hundar för att öva högläsning med barn. Vi hörde av oss till henne för att ställa några frågor.

Vad är projektet Bokhunden?

– Det är ett projekt med syfte att använda hundar som ett pedagogiskt verktyg för att få barn att trivas bättre med att läsa högt. Barn med eller utan lässvårigheter får läsa för en hund som är speciellt utbildad till att vara bra på att lyssna.

Varför är det bra att läsa för en hund?

– Läser man högt för en hund så känner man inte samma press att läsa rätt som man kanske känner inför sina kompisar i ett klassrum. Hundar dömer inte om man stakar sig eller läser fel. När man är tillsammans med ett djur så utsöndras hormonet oxytocin i kroppen. Det är ett lugnande hormon som gör att blodtrycket sjunker. Då får man en känsla av välbefinnande som gör lässtunden avkopplande och mysig istället för jobbig som den kanske annars känns.

Lyssnar verkligen hunden när man läser?

– Barnet tror att hunden lyssnar och det är det viktiga. Hundföraren, alltså den vuxna som är med när hunden och barnet läser, kan också be barnet att förklara för hunden vad man just läst. Då övar man läsförståelsen och barnet får bättre självförtroende. Barnet vet ju alltid mer än vad hunden gör.

Kan vilken hund som helst bli en bokhund?

– Hunden ska kunna hålla sig lugn oavsett vad som händer på lässtunden. Därför utbildar vi alla våra hundar under ett års tid och testar dem noga innan de får börja på utbildningen. När de är klara ska de kunna över 30 olika moment. Det är viktigt att hunden är ordentligt utbildad så att den kan lyssna aktivt utan att man ska behöva muta den med godis hela tiden.

Om bokhunden

Sedan projektet startade 2013 finns det tre bokhundsteam som arbetar inom skolan. Ett av teamen arbetar i Åstorps kommun och två av teamen arbetar i Falkenbergs kommun. Projektet riktar sig till alla barn. Inom projektet kommer en anpassad utbildning för både hundarna och deras förare att arbetas fram. Projektet ska drivas i samarbete med föreningar, skolor och bibliotek och fokusera på barn mellan 6 och 18 år. Läs mer på www.bokhunden.se

]]> Thu, 18 Dec 2014 15:31:41 +0000 <![CDATA[”Det är som par man skiljer sig, inte som föräldrar” ]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/intervju-om-skilsmassa-marianne-holme/ Som barn vill man inte att ens föräldrar ska sluta älska varandra. Men idag blir det allt vanligare att föräldrar går skilda vägar. Vi bad familjerådgivaren Marianne Holme tipsa om hur man bäst hanterar en skilsmässa. 

Finns det bra eller dåliga sätt att skiljas på?

– Min erfarenhet är att snabba skilsmässor är sämre. Om båda makarna får chansen att känslomässigt förstå och acceptera ett skilsmässobeslut, innan den konkreta separationen sker, är min uppfattning att det kan bli en ”bättre” skilsmässa för båda, och därmed också för barnen. Att hinna orientera sig i vilka konsekvenser skilsmässan får gör det mer möjligt för båda att ta ansvar för sig själva, sina barn, sitt boende, sin ekonomi, osv.

Hur viktigt är det att prata med sina barn om att skiljas?

– Det är viktigt att ge utrymme för frågor, känslor och tankar som barnen får. Även om man som förälder inte har alla svar, ska man som förälder ta ansvar för att försöka hitta lösningar. En del barn oroar sig för att föräldrarna ska skilja sig även om inte föräldrarna alls har den tanken. Då är det viktigt att försöka svara på barnens frågor. Man kan ju inte lova barn att det aldrig kommer hända, men man kan ju berätta hur man som förälder tänker och känner just nu.

Har du några bra tips på hur man som förälder kan prata med sina barn?

– Jag tror att det allra viktigaste är att försöka förmedla att skilsmässobeslutet handlar om parrelationen – det är som par man skiljer sig – inte som föräldrar. Föräldraskapet går inte att skilja sig ifrån och man skiljer sig inte från sina barn. Många föräldrar frågar om det är dåligt för barnen att visa dem att man är ledsen. Jag tror att det är skönt för barnen att de inte får uppfattningen att det bara är barnen som är ledsna och att det kan vara skönt att se att alla är ledsna.
– Många barn behöver veta hur det blir nu. Därför kan det vara bra att föräldrarna har hunnit tänka lite på det. Samtidigt är det i regel inte bra att vänta alltför länge med att berätta för barnen om ett skilsmässobeslut eftersom barnen antagligen redan känt av att något är på väg att hända. Då är det bättre att få sina misstankar bekräftade. Det är väldigt viktigt att barnen inte blir indragna i föräldrarnas konflikt. Barnen ska kunna fortsätta att känna att de har två föräldrar – som de inte måste välja mellan.

Missa inte Jennie Perssons viktiga bok om skilsmässor! En bok för hela familjen – pedagogiskt och lättläst med barnens egna berättelser!

]]> Thu, 11 Dec 2014 09:29:28 +0000 <![CDATA[”Pojkar behöver läsande manliga förebilder”]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/pappaochjag/ Runt om i Sverige pågår olika läs- och skrivprojekt för barn och ungdomar. Barnens Bokklubb hälsade på i Malmö där man lägger vikt på jämställdhet vad det gäller läsfrämjande insatser. Vi blev nyfikna och passade på att ställa några frågor till Sara Espensen som är delaktig i berättarprojektet Pappa & jag. Ett projekt som inriktar sig på att inspirera pappor att läsa för sina barn.

Vem är du?
– Jag heter Sara Espensen och arbetar som bibliotekarie på Garaget i Malmö stad. Garaget är en mötesplats för alla åldrar med bibliotek, kafé, kreativ verkstad och en öppen scen.

Hur kom ni på idén till Pappa & jag?
– Vi arbetar med jämställdhet på olika plan och bestämde förra året att vi ville satsa på pojkars läsning. Både statistik och brukarundersökningar från Garaget visade att pojkar i mindre utsträckning använde sig av biblioteket på Garaget. Även forskning visar att pojkar har svårar för läsning än flickor. Vi sökte pengar från Statens Kulturråd och Svensk biblioteksförening och i januari 2014 startade projektet Pappa & jag - ett berättandeprojekt för pojkar.

Hur skulle du vilja beskriva projektet?
– Projektet är ett pilotprojekt med inriktningen läsfrämjande och jämställdhet. Projektet har många olika spår, bland annat handlar det om att inspirera pappor till att läsa för sina barn, då forskning visar att pojkar behöver läsande manliga förebilder. Under våren 2014 hade vi två grupper med pappor och barn som deltog i vardera 6 workshops. Där fick de utveckla sin berättarteknik tillsammans med berättarpedagoger. I höst arbetar vi med att ta fram en inspirationskarta, med tips och råd, som vi tillsammans med berättarpedagogerna tagit fram. Detta material kommer sen att delas ut till föräldrar via BVC och besökare på Garaget. Vi arbetar också med att ta fram en genuspåse, som vi kallar Likakassen. Denna kommer att fyllas med material och delas ut till förskolorna i Garagets närområde.

Varför tycker ni det är viktigt att det bara är pappor som får delta?
– Vi tycker att det är viktigt att alla barn har någon vuxen i sin närhet som läser/berättar för dem, men i det här projektet har vi satsat på pojkarna och papporna. I förlängningen kommer detta att gagna alla Garagets besökande föräldrar och barn eller andra vuxna med barn i sin närhet.

Vad har ni fått för gensvar?
– Mycket positivt! Utvärderingen visar att grupperna har tyckt att det varit givande och inspirerande.

Ditt bästa boktips för barn?
– Svårt att säga, jag tycker att det är viktigt att läsningen är lustfylld och det blir den bara om man hittar något som verkligen intresserar en. Det spelar ingen roll om det är skönlitteratur som deckare, fantasy eller manga eller facklitteratur om fotboll, matlagning eller insekter.

]]> Thu, 06 Nov 2014 11:05:28 +0000 <![CDATA[Läs pjäs av Ingelin Angerborn]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/ingelinangerborn/ Den här pjäsen kom till medan jag satt och skrev på boken Hjärta av damm. I boken går nämligen huvudpersonen Bella på en teaterkurs på höstlovet där hon och kurskompisarna Shirin, Hilding, Mårten, Nelli och några till ska sätta upp en pjäs. Eftersom höstlovet (i alla fall det året) sammanfaller med både Halloween och Alla helgons dag får det bli en spökpjäs. Och för att alla på kursen ska få en roll och för att pjäsen ska vara lagom lång, har deras teaterledare Mirjam skrivit en egen pjäs.

Jag hade däremot inte alls tänkt skriva någon pjäs. Inte på riktigt. Nä, lat som jag är tänkte jag bara låtsas att den fanns och att jag visste vad den handlade om. För så får ju faktiskt författare göra. Men … när jag hade trasslat till det ett antal gånger angående vem som gjorde vad i pjäsen och vem som egentligen var med när och var och så, insåg jag plötsligt att det inte funkade.

Jag var helt enkelt tvungen. Pjäsen Det mystiska huset spelas i Ingelin Angerborns bok Hjärta av damm att skriva pjäsen också, för att kunna hålla reda på allt och alla. Så här är den, Det mystiska huset. Hoppas ni gillar den! (Om inte, så får vi väl skylla på Mirjam J.)

Kram/Ingelin

 
]]> Tue, 28 Oct 2014 08:30:07 +0000 <![CDATA[Betraktelser från Bokmässan 2014]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/betraktelser-fran-bokmassan-2014/ Marcus Ridung, Bokmässan

I år firar Bokmässan 30 år. Vi åkte dit för att försjunka oss i spännande berättelser, tankeväckande seminarier och roliga förlagsmingel. 

Det regnar i Stockholm. Och vid Skövde tågstation promenerar en vilsen duva på perrongen. Är den på väg till Bokmässan? Väl framme i Göteborg vaknar solen till liv längs Avenyn och spårvagnarna lyser vänligt mot människorna som går fram och tillbaka mellan stadskärnan och mässområdet. Äntligen är det åter dags för Bokmässan. Den klara höstluften andas ord, böcker och berättelser. I år firar man 30 års jubileum med Brasilien i fokus. Bokmässan i Göteborg väcker läs- och berättarglädjen till liv!


Serietecknaren Liv Strömquist pryder mässtidningens omslag där man kan läsa om alla utställare, författare och seminarier. Alla är på plats. Förlag, universitet, dagstidningar, Skogsstyrelsen, församlingar och barnbokseliten. Och det kommer att bjudas på kockteater. På bokmässan finns något för alla. Människor intervjuas, böcker signeras och intressanta ämnen diskuteras. När man kommit in på mässan vill man inte gå därifrån. Barnlitteraturen är väl representerad bland bokhyllorna, på scenerna och i montrarna. Som Mamma Mu-författaren Jujja Wieslander och Sven Nordqvist som är mannen bakom Pettson och Findus-böckerna. Under seminarierna kommer det bland annat pratas småbarnsliv i bilderboken, barns rätt till kultur och författardrömmar. Och om blyghet, självkänsla och lågmäldhet. På en scen intervjuas Ulf Stark och Anna Höglund om deras senaste bok, vid en annan monter pratar barnboksduon Per Gustavsson och Mårten Sandén om En stackars liten haj. Och Mårten Melin och Helena Bross diskuterar om nya barnböcker behövs. Och helt plötsligt hör man Sven Wollters raspiga stämma på en scen lite längre bort där publiken lyssnar hängivet.

Jag träffar Sören Olsson, som tillsammans med Anders Jacoksson, skrivit böckerna om Sune och Bert. En läsambassadör med stort engagemang för barnlitteratur. – En bra berättelse avgörs om barn vill läsa den. Som beskriver känslor och situationer som man kan känna igen sig i. Då får man en känsla för en historia och skapar en längtan till en inre värld. Sören Olsson berättar om sitt nya skrivprojekt med Anders Jakobsson. Nu ska ännu en Sunebok bli till och det genom att låta barn komma med förslag om vad den ska handla om. Förhoppningen är att skrivarverkstan ska skapa ett engagemang runt om i skolarna. De har arbetat fram ett material om skrivtips för att också ge inspiration till lärarna. Det är dags att ta en paus. Vid kaffeborden ställer besökarna sina bokfyllda påsar och passar på att vila ömmande fötter. Ordväxlingar om boktips, spännande författare eller nya samarbeten diskuteras över en kopp kaffe. Och innan det är dags att ta farväl av

Bokmässan 2014 tar jag med mig barnbokskatalogen som släpps under dagen. Det gör det enklare att ta avsked när det snart är dags att sätta sig på tåget tillbaka till Stockholm. För nya berättelser, möten och figurer väntar runt hörnet. Och det känns bra att veta! / Marcus Ridung, vik. chefredaktör

]]> Thu, 02 Oct 2014 16:27:46 +0000 <![CDATA[Varning, varning! Förbjuden läsning... ]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/varning-varning-focc88rbjuden-lacc88sning/ Förbjudna böckerLäsning kan vara känsligt. Det finns många som har starka åsikter om hur mycket man ska läsa, när man ska läsa och VAD man ska läsa. I vissa fall har det gått så långt att böcker har förbjudits. Häng med på en guidad tur bland de bannlysta böckerna! Vad har böcker som Harry Potter, Kapten Kalsong, Alice i Underlandet och Anne Franks dagbok gemensamt? Jo, de har alla någon gång utsatts för någon form av bannlysning. Bannlysning innebär att en grupp människor ansett att böckernas innehåll är olämpligt – och därför sett till att de inte säljs hos vissa bokhandlare eller inte längre finns att låna på ett visst bibliotek. Bannlysning kan till exempel bero på att berättelserna innehåller svordomar eller händelser som anmälarna tycker är olämpligt. Vissa religiösa grupper har anklagat Harry Potter- serien för att beskriva trolldom på ett sätt som är skadligt för barn. Och många tycker att språket i Kapten Kalsong- böckerna inte är lämpligt för läsarna.

Banned books week i USA

I USA arbetar biblioteksföreningen America Library Association med att informera om och diskutera yttrandefrihet och tryckfrihet – det vill säga att alla ska vara fria att säga och skriva vad de tycker utan att tystas ner. Som en del i detta anordnar de varje år Banned books week under en vecka i september. Under dessa dagar hyllar de friheten att läsa precis vad man vill – och uppmärksammar olika försök att bannlysa böcker på skolor och bibliotek i landet. Varje år publicerar de även en lista på de tio böcker som utsatts för flest bannlysningsförsök under föregående år. Överst på listan över 2013 års mest ifrågasatta böcker ligger böckerna om Kapten Kalsong. Serien anklagas för att innehålla olämpligt språk och våld på ett sätt som inte passar barn. Även Hungerspels-trilogin och ungdomsfavoriter som Twilight-böckerna och Wallflower har många velat gömma undan.

Bannlysta böcker i Sverige

Men hur ser det ut med censur och bannlysning i Sverige? Det är svårt att veta. Här finns ingen statistik på vilka böcker som förbjuds eller göms undan och det är upp till varje skola och bibliotek att avgöra vad de tar in. Vi tog kontakt med bokbloggaren och bibliotekarien Paula Högström för att höra hennes tankar kring hur man bör behandla böcker med känsliga ämnen. Till vardags arbetar hon som barnbibliotekarie på Växjö stadsbibliotek. Hon tycker att det är viktigt att biblioteken inte undviker svåra böcker: – Vi har inga böcker vi gömmer undan. Men de äldre barnböckerna som inte lånas ut så mycket finns inte på barnavdelningen utan en trappa ner i magasinet. Men magasinet är öppet och låntagarna kan själva gå där och leta böcker. Hon fortsätter: – På ett stadsbibliotek behöver alla barn- och ungdomsböcker som ges ut få finnas. Böcker som jag eller någon annan vuxen inte tycker om kan bli livsavgörande för ett barns läsning. Ska vi ha rätten att bestämma vad som är läsvärt? Men finns det människor som ändå försöker påverka innehållet i våra bokaffärer och på våra bibliotek? Enligt Paula Högström är klagomålen från vuxna få: – Det finns lärare som inte alls vill läsa böcker med fula ord i medan andra tycker det är bra för då vaknar eleverna till. Fula ord i barnböcker är det mest barn som kommenterar. Många kan inte förstå varför de vuxna författarna använder sådana ord.

Bibliotek för förbjudna böcker

Någon som har intresserat sig för förbjudna böcker och vill lyfta frågor kring yttrandefrihet är Pelle Filipsson. Han är verksamhetsansvarig på kulturkvarteret Hallarna i Norrköping. Tillsammans med stadsbiblioteket i staden har han skapat Biblioteket för förbjudna böcker. Det är ett litet mikrobibliotek som enbart lånar ut böcker som på något sätt ifrågasatts eller förbjudits. – Jag tyckte det var en kul och meningsfull satsning – framför allt för att lyfta frågor om censur och yttrandefrihet i Sverige. Vi har inget reellt problem med just böcker som förbjuds, men däremot har vi mängder av kontroverser kring yttrandefrihet i övrigt: Band avbokas, visselblåsare förföljs, politiska diskussioner hämmas av tabun och folk som inte tycker man ska få tycka det ena eller andra. Jag tycker det är enormt viktigt att värna yttrandefriheten i bred bemärkelse. På mikrobiblioteket kan man hitta vuxenklassiker som Glaskupan, Gökboet, Flugornas herre, Lolita och till och med Bibeln. Men än så länge har de inte särskilt mycket barn- och ungdomsböcker i hyllorna. – Bara en – Harry Potter. Sedan har vi Anne Franks Dagbok och Frankenstein, som väl kan läsas av lite yngre ibland. Men mest är det vuxenlitteratur.

Harry Potter - förbjuden

Just Harry Potters lämplighet som barnbok är något som diskuterats i många sammanhang. Faktum är att J.K. Rowlings böcker enligt America Library Association är den bokserie som blivit allra mest utsatt för bannlysning och censurförsök under hela 2000-talet. – I Harry Potters fall så handlar det om att många amerikanska skolor är beroende av donationer för att driva skolbibliotek. Där får utomstående väldigt stort inflytande på utbudet, och man har i flera skolor förbjudit just Harry Potter. Framför allt är det religiösa grupper som tycker att ämnen som magi, död och återuppståndelse inte är lämpligt för barn att läsa om, förklarar Pelle Filipsson. Intresset för biblioteket har än så länge varit något ljummet, men flera skolor har visat intresse för verksamheten: – Lärare uppfattar att det är en öppning för killar som annars inte läser böcker, att faktiskt intressera sig för litteratur. Att det rör sig om förbjudna böcker gör att det hamnar i ett lite mer intressant samhällsperspektiv. Och visst är förbjuden litteratur fascinerande? Böcker som känns helt okej för dig kan vara så kontroversiella att de är förbjudna på en annan plats. Att fundera kring sådant här och ifrågasätta gamla sanningar är livsviktigt. För vem ska ha rätten att bestämma vilka böcker som är okej och vilka som inte är det? Kan böcker vara farliga? Finns det böcker som inte borde få finnas? Vad tycker du? / Johanna Olsson, redaktör

]]> Thu, 02 Oct 2014 12:56:05 +0000 <![CDATA[Vinnarna av Novelltävlingen 2014!]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/vinnarna-av-novelltavlingen-2014/ Under sommaren har vi haft en novelltävling för våra medlemmar. Medlemmar runt hela Sverige har skickat in sina noveller som de skrivit själva på temat "sommarmysterier". Det verkar som att temat var inspirerande för i år fick vi nämligen in massor av bidrag till tävlingen! Vi på redaktionen har läst och läst och till slut kunde vi välja fyra lyckliga vinnare. Tusen tack för alla som skickat in en novell till oss. Det har varit så roligt att läsa igenom alla era noveller. Vilken kreativitet det finns där ute – bra jobbat!

1:a plats

Tove

Tove Edsholm 10 år Läs hennes novell: Sommarlovet hos morfar

2-4:e plats

Sofie Ek

Sofie Ek 17 år Läs hennes novell: Jag väntar under ytan

Emma Hellström

Emma Hellström 14 år Läs hennes novell: Draktanden

Sandra Wallin

Sandra Wallin 14 år Läs hennes novell: De förrymda fångarna

]]> Tue, 23 Sep 2014 09:36:56 +0000 <![CDATA[”Barn är ingen kategori människor för sig” ]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/e2809dbarn-acc88r-ingen-kategori-macc88nniskor-focc88r-sige2809d/ Gösta Knutsson
Kanske är han något blåögd. Men mest av allt är han klok – och väldigt, väldigt snäll. Gösta Knutssons Pelle Svanslös är en katt som är lika poppis nu som på fyrtiotalet. Men vem var mannen bakom katten? Vi tog ett djupdyk i författarens liv och upptäckte en man med ett stort hjärta – som inte var rädd för att sticka ut hakan ... 

Gösta Knutsson

Snäll, nyfiken och lekfull – med ett brinnande engagemang för de svaga i samhället. Så minns många förfat-taren Gösta Knutsson. Han föddes i ett relativt välbärgat hem i Stockholm hösten år 1908. Som barn var han blyg och tillbakadragen och hade inte särskilt många vänner, men redan som fyraåring lärde han sig läsa och bland böckerna hittade han genast sin plats. Snart började han skriva egna berättelser och författade personliga tidningar till sin mamma, sina systrar och till familjens hembiträde. Med siktet inställt på att studera språk flyttade han till Uppsala för att plugga år 1927. Väl på plats i staden blev Gösta Knutsson engagerad i studentradion – och det var i just radion som berättelserna om Pelle Svanslös första gångens presenterades för allmänheten. Den svanslösa katten gjorde premiär 1937 och Gösta Knutssons egna uppläsningar av historierna blev genast populära. I tv-programmet Hylands hörna berättar författaren själv att inspirationen till Pelle Svanslös kommer från en katt från hans egen barndom. Hans barndoms somrar tillbringade familjen på en gård i Småland och en dag kom en gumma förbi med en korg på armen. – I denna korg fanns det en katt som inte hade någon svans – och till råga på eländet så var det en råtta som bitit av den. Men jag som alltid har ömmat för de svaga och fattiga i samhället blev ändå väldigt glad, berättar han.

Och så kom första boken om Pelle ut...


År 1939 utkom Pelle Svanslös-historierna i bokform för första gången. Det var den charmiga Pelle Svanslös på äventyr. Därefter följde elva böcker med Pelles äventyr innan den sista utkom 1972. Till både förlags och förfat- tares stora förvåning blev böckerna tidigt riktiga storsäljare. Det dröjde inte länge innan det stod klart att en ny klassiker var född. Vad är det då som gjort Pelle Svanslös så populär? En stor del av succén är tveklöst den vardagsnära och avslappnade berättartonen. Författaren berättar själv i en intervju:
– Jag försöker skriva ett absolut naturligt språk och ett språk som inte sänker sig till något slags lägre barnslig nivå, utan som lika väl vänder sig till vuxna. Och visst genomsyrar den idén hans texter. Det märks att Gösta Knutsson betraktade barn som jämlikar. Han talar till dem utan att varken underskatta eller överskatta deras kunskap. Dessutom tvekar han inte att ta upp vik- tiga ämnen. Han förklarar: – Barn är ingen kategori människor för sig. I varje fall inte på det sätt som många vuxna föreställer sig. Det finns nog ingenting som barn tycker så hjärtligt illa om som att bli behandlade som någon sorts mindre vetande människor. Det engagemang författaren kände för de utsatta och svaga avspeglade sig även i att han inte tvekade att visa sitt förakt för andra världskrigets nazism och alla former av rasism.

Faktum är att han som chefredaktör för studenttidningen i Uppsala ansågs vara så radikal i sina ställningstaganden att han fanns registrerad på Säpos lista över potentiella säkerhetsrisker mot riket. – Min avsky för rasfördomar har jag från barndomen. Far stödde Tyskland i första världskriget.

Hemma talades det alltid föraktfullt om judar och det reagerade jag starkt emot, berättar Gösta Knutsson i en intervju. Författaren menar att han själv är medveten om att han har mycket makt och att det för honom är viktigt att utnyttja denna på ett bra sätt. – Den kan väl inte vara fel att propagera mot exempelvis rasförföljelse och djurplågeri samt ge barnen information om den värld vi lever i, förklarar han. Det fanns de som uttryckte sitt missnöje mot författarens sätt att tala klarspråk med barnen. Men samtidigt har hans böcker fått en del kritik för att inte vara radikala nog. Under 1960- och 70-talet anklagades Pelle för att vara provocerande borgerlig. Det fanns till och med de som hävdade att detta gjorde Måns elakheter fullt förståeliga. Gösta Knutsson dog 1973 vid en ålder av 64 år, men hans berättelser lever vidare. Pelle Svanslös har blivit både animerad film, opera, teater, julkalender i SVT och tecknad serie. Och i hemstaden Uppsala invigdes i juni 2014 en lekplats där byggnader ur Pelles värld finns att beskåda och leka i. Mycket talar för att den svanslösa katten kommer att hänga med ett bra tag till. Snällhet är ju en egenskap som aldrig går ur tiden.

/ Johanna Olsson, redaktör Källa: Karl för sin katt: Gösta Knutsson som vi inte minns honom av Unn Torell.

]]> Thu, 18 Sep 2014 14:16:10 +0000 <![CDATA[”Läsförståelse kommer inte automatiskt”]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/e2809dlasforstaelse-kommer-inte-automatiskte2809d/ FOTO: Annika af Klercker

Undersökningar visar att ungdomar blir allt sämre på att läsa. Men vad innebär det? Vad kan det få för konsekvenser? Och vad kan vi göra åt det? Vi ställde några frågor till lektorn och forskaren Barbro Westlund som arbetat mycket med läsförståelse.

Läsförståelse är livsviktigt. Utan förmågan att reflektera kring en text är det svårt att orientera sig i informationsflödet vi ständigt befinner oss i – särskilt för barn och ungdomar. Dessutom är läsförmågan något som påverkar många olika delar av livet. Det menar i alla fall Barbro Westlund som är lektor i läs- och skrivutveckling vid Stockholms universitet och har forskat kring läsförståelse i den svenska och kanadensiska skolan. – Läsförståelse är ett tillämpningsområde som påverkar kunskapsinhämtande i alla skolämnen. Om man inte utvecklar god läsförståelse i grundskolan påverkar det barnens möjligheter att klara av högre studier, förklarar hon. Dessutom menar hon att en bristande läsförståelse i förlängningen leder till brister i det demokratiska samhällsbygget: – Att kunna förstå och förhålla sig kritiskt och eftertänksamt till olika texter är en demokratisk rättighet som påverkar hur ett samhälle med dess medborgare utvecklas.

Barbro Westlunds forskning har visat att man i den svenska skolan ännu inte ger barnen de viktiga verktyg de behöver för att utveckla sin läsförståelse. Bland annat behöver man arbeta mycket mer med själva analysen av texten. – Läsförståelse kommer inte automatiskt bara för att man kan läsa flytande. Vi behöver hjälpa våra barn och ungdomar att använda olika lässtrategier för olika texter. Att använda sig av en lässtrategi innebär att man kombinerar läsningen med en typ av analys eller reflektion. På så sätt skapar man en djupare förståelse av det man läser och utvecklar sin förmåga att tänka kritiskt och ifrågasätta. Barbro Westlund menar också att man framför allt i skolan måste bli bättre på att arbeta med närläsning av olika typer av texter ur olika genrer – och från skilda perspektiv. Hon förklarar: – Det räcker inte att bara diskutera hur en karaktär i en skönlitterär text känner sig eller handlar – man måste också diskutera hur man kom fram till det.

En annan viktig del i att lyfta läsförståelsen och öka läsningen är förstås att göra läsning mer attraktivt. Barbro Westlund menar att det i mångt och mycket handlar om att skapa läsande förebilder, både i skolan och hemma. – Ett ökat läsande bör bli en del av vår samhällskultur. Flera studier visar tyvärr på en motsatt utveckling – men detta är ju något som ligger inom ramen för vad vi kan påverka. Även högläsning spelar en viktig roll i barns läsutveckling. Enligt Barbro Westlund kan en vuxens högläsning leda till att barnets ordförråd ökar på ett helt annat sätt än genom vardagsspråket. Hon tycker dock att det är viktigt att påpeka att det inte bara handlar om att högläsa. – Det är hur man läser som ger effekt – att man samtalar om den gemensamma läsupplevelsen! Därför är ett medvetet val av bok viktigt. Det gäller att utgå från barnets intresse och utvecklingsnivå. Barbro Westlund är lektor i läs- och skrivutveckling vid Stockholms universitet. I sin avhandling (2013) gör hon en jämförelse mellan hur svensk och kanadensisk skola utvecklar och bedömer elevers läsförståelse.

]]> Thu, 14 Aug 2014 12:59:12 +0000 <![CDATA[Lässtrategier – hur gör man?]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/lasstrategier/ Att jobba med läsförståelse handlar inte bara om att läsa. Man måste dessutom resonera kring och diskutera texten. Men hur ska man gå tillväga? I läsprojektet En läsande klass rekommenderar man fem olika lässtrategier som bygger på amerikanska modeller. Lässtrategier En läsande klass Lässtrategi 1: Spågumman Spågumman är en läsare som kan se in i framtiden. Genom att granska textens rubriker, bilder, bildtexter, genre och se till sina egna erfarenheter ställer den hypoteser och försöker lista ut vart berättelsen kommer leda. Gäller det en berättande text försöker man gissa sig till vad som kommer ske längre fram. Är det en faktatext tar man hjälp av sina egna kunskaper om ämnet för att ta reda på vad texten kommer säga.

Lässtrategi 2: Konstnären Konstnären lever sig in i texten och skapar inre bilder utifrån berättelsen. Med hjälp av sinnena återskapar man de dofter, ljud och rörelser texten berättar om. Vad ser du framför dig? Vad hör du för ljud? Hur känns det att vara i den här historien?

Lässtrategi 3: Detektiven Detektiven är en nyfiken typ som noggrant reder ut främmande ord och uttryck. När detektiven inte förstår ett ord går den metodiskt tillväga för att ta reda på vad det betyder. Kanske går det att lista ut vad det betyder genom att sätta det i ett sammanhang? Eller liknar det ett ord på ett annat språk? Kan det vara så att det är sammansatt av flera andra ord? Metodiskt och med hjälp av forskning och förkunskaper närmar sig detektiven svaret.

Lässtrategi 4: Reportern Vem? Vad? Hur? När? Varför? Vilken? Reportern är vetgirig och ställer frågor till texten. Först ställs frågor vars svar går att hitta direkt i berättelsen. Därefter ställs frågor som rör sådant som finns mellan raderna. För att hitta svaren måste då läsaren läsa noggrant och dra egna slutsatser. Slutligen ställs frågor om sådant som finns bortom texten – det vill säga frågor som måste besvaras med hjälp av läsarens tidigare erfarenheter och kunskaper.

Lässtrategi 5: Cowboyen När man läst en bok är det dags för sammanfattning. Cowboyen samlar in information och sammanställer det viktigaste i texten. Läs mer om strategierna på En läsande klass

]]> Wed, 13 Aug 2014 15:40:04 +0000 <![CDATA[En sagoberättare för alla små knytt ]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/en-sagoberacc88ttare-focc88r-alla-smacc8a-knytt/ Tove JanssonTove Jansson är en av de största författarna i vår tid. Hennes böcker har sålt i miljoner exemplar, översatts till över 40 språk och få karaktärer har blivit så populära som hennes mumintroll. I år fyller alla ängsliga knytts favoritförfattare 100 år.

Idyllisk vardag, svindlande äventyr och kärleksfullt familjeliv. Men också häftiga stormar, mörka hot och konflikter. Tove Janssons värld är bred, komplex och helt unik i sitt slag. Hennes popularitet går inte att ta miste på. Böckerna kommer ständigt i nytryck och marknaden är full av muggar, lakan, kläder och allehanda prylar med muminmotiv. Dessutom tillhör hon de författare som går lika väl hem hos kritiker och forskare som hos vanliga läsare. Boel Westin är professor i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet och har ägnat stor del av sin forskning åt just Tove Jansson. Hon menar att muminböckernas framgångar delvis kan förklaras med deras bredd: – Man kan läsa dem i alla åldrar och finner hela tiden nya saker. Tove Jansson har själv skrivit att de övertygande barnböckerna är fulla av symboler, identifikation och självbesatthet – och det gäller i högsta grad i muminböckerna. Vi kan känna igen oss själva och vår omgivning. Janina Orlov, översättare och lektor i litteraturvetenskap som även hon forskat kring muminvärlden, lyfter fram det lustfyllda i Tove Janssons berättande: – Muminböckerna är roliga och spännande. De tillåter fantasi, glädje och hoppfullhet och talar till vårt inre. Och de gör det utan att bli fåniga eller sentimentala.  Författaren bakom mumintrollen Men vem var då författaren bakom mumintrollen? Tove Jansson föddes i Helsingfors en augustisöndag år 1914. Hennes föräldrar var båda konstnärer och kärleken till konsten var central i hemmet. Därför var det ingen direkt överraskning att även dottern valde den konstnärliga banan. Föräldrarna hade redan visat att det var möjligt att försörja sig på sin konst om man bara var beredd att arbeta hårt – och det var Tove Jansson. Hon började rita redan som mycket liten och de första verken publicerades när hon var fjorton år. Hennes första barnbok utgavs samma år som hon fyllde nitton, men Sara och Pelle och Neckens bläckfiskar är idag en ganska okänd historia. Genombrottet som barnbokskonstnär skulle dröja ännu ett tag. Under 1930-talet ägnade Tove Jansson sig bland annat åt konstnärsstudier i Stockholm och Helsingfors. Samtidigt fortsatte hon arbeta som tecknare och målare och publicerade en rad noveller. Men hon bar också på en äventyrslystnad och tillbringade mycket tid på resande fot. Paris var ett självklart resmål för unga konstnärer och så även för henne. Dit for hon för att studera våren 1938, men innan andra världskriget bröt ut hann hon uppleva både Tyskland och Italien. Illustration från Vem ska trösta knyttet?

Konsten – ett sätt att fly krigets vardag
Krigets utbrott förändrade allt. Tove Jansson tvingades tillbaka till Helsingfors och de kommande åren blev mörka och svåra. Krigstiden präglades av sorg och oro. I misären blev konsten ett sätt att fly vardagen – och den första boken om mumintrollen började ta form. 1945 kom Småtrollen och den stora översvämningen och bara ett år senare kom den andra, kanske mer välkända Kometjakten, numera känd under namnet Kometen kommer. Här får vi för första gången möta figurer som mumintrollet, muminmamman, muminpappan, Sniff och Snusmumriken. Det är en vacker och kärleksfull värld Tove Jansson målar upp, men berättelserna präglas också av överhängande faror, i den ena boken i form av en översvämning och i den andra i form av en komet. Just stormar och naturkatastrofer är något som Tove Jansson ofta återkommer till. Boel Westin förklarar: – Hon var fascinerad av stormar och oväder redan som barn. Stormen är något som ruskar om och förändrar, men kan också innebär ett hot om utplåning, som i Kometen kommer. Katastrofen kan vara både lustbetonad, fasansfull och ett medel för att nå äventyr och nya erfarenheter.

Det stora genombrottet
Medan den första boken knappt uppmärksammades alls blev Kometen kommer ganska väl mottagen. Men det stora genombrottet kom 1948 då Trollkarlens hatt kom ut. – Den möttes av fina recensioner och översattes till engelska följande år. Och i början av femtiotalet började mumintrollen gå som tecknad serie i tidningen Evening News, vilket förstås också bidrog till berömmelsen, berättar Janina Orlov. Att få uppmärksamhet för sin konst var givetvis något som Tove Jansson välkomnade. Men hennes känslor inför framgångarna var kluvna. – Från början tyckte hon det var roligt och spännande, men med tiden blev det jobbigare. Folk reste till ön där hon bodde för att ”titta” på henne, som hon skriver i sina anteckningar, förklarar Boel Westin. Med framgångarna kom också enorma mängder brev och förfrågningar till författaren. Dessa valde hon att besvara helt på egen hand, vilket tog mycket tid från hennes konstnärliga arbete. Dessutom tyckte hon det var besvärande att i princip bara uppmärksammas för sina muminberättelser när hon i också var en begåvad målare. Hur gick det sen? Sammanlagt blev det nio kapitelböcker om muminfamiljen och under 1950-talet började Tove Jansson även undersöka bilderboksformatet. Janina Orlov menar att kapitelböckerna och bilderböckerna har mycket gemensamt: – Kapitelböckerna rymmer mer, men motiven är gemensamma: resor, vandringar, letande, häftigt väder och ett lyckligt slut. Samtidigt skulle jag säga att bilderböckerna är mer drastiska. Nytänkande form i Hur gick det sen?
 Hur gick det sen? kom ut år 1952. Den fick stor uppmärksamhet – framförallt för den nytänkande formen. Genom att låta boksidorna genomskäras av hål och luckor skapade Tove Jansson en historia späckad med spänning och rörelse och med inslag av äventyr och skräck, men också trygghet. Det var också för denna bok hon tilldelades sitt första barnbokspris, den prestigefyllda Nils Holgersson-plaketten.

Knyttet – en ny figur
Vem ska trösta knyttet? utkom 1960 och även denna utspelar sig i muminvärlden - men faktum är att det inte finns ett enda mumintroll i hela boken. Istället är det ett litet knytt som står i berättelsens centrum. Tove Jansson har själv berättat att inspirationen till historien kommit från ett barn som skickat ett brev till henne: – Det var undertecknat ”knyttet”. Du kän- ner mig inte, skrev han, men jag är en av de där små och skruttiga som alltid står utanför, som ingen märker eller bjuder eller ser på när de talar. Jag är rädd för nästan allting. Vem ska trösta knyttet? blev en tröstande berättelse för alla små och ängsliga och dedikerades till Tove Janssons egen livskamrat Tuulikki Pietilä. vemskatrostaknyttet Mot slutet av livet ägnade sig författaren mestadels åt att skapa för vuxna. Hon fortsatte måla och skrev även en rad vuxenböcker, men hon är fortfarande klart mest känd för sina barnböcker. Muminböckerna hör till 1900-talets viktigaste verk och Boel Westin menar att Tove Janssons påverkan på andra konstnärer har varit stor. Samtidigt hävdar Janina Orlov att Tove Janssons konst är helt unik: – Muminvärlden är så speciell och tonfallet i berättelserna så eget att det inte låter sig upprepas eller ens imiteras. Tove Jansson dog år 2001 efter en längre tids sjukdom. Hon var då 86 år gammal. / Johanna Olsson

]]> Fri, 13 Jun 2014 09:32:42 +0000 <![CDATA[”Vi älskar att läsa tillsammans!” ]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/e2809dvi-alskar-att-lasa-tillsammanse2809d/ Man blir aldrig för stor för högläsning. I många familjer slutar man att läsa tillsammans när barnen lärt sig läsa själva – men det finns faktiskt de som fortsätter. Det är ju både kul och mysigt! Vi har pratat med två familjer som älskar att läsa tillsammans. 


Anton Svensson, 12 år, och hans mamma Caroline har läst högt varje kväll sedan Anton var liten – och varje kväll får de sällskap av sin tioåriga schäfer som ligger i fotänden och lyssnar …

Berätta om era lässtunder! Caroline: – Det har blivit en ritual som är svår att hoppa över. Vi har hunnit med många böcker genom åren. I början blev det mycket faktaböcker, sedan blev det berättelser och så gick vi vidare till mellanåldersböcker, fantasy och deckare. Anton: – Det är kul, vi har alltid gjort läst och det skulle kännas tomt om vi slutade. Vi har hittat många bra böcker som jag inte skulle läst själv.

Vad är det ni gillar med att läsa högt? Anton: – Att man kan diskutera boken och fundera tillsammans. Är det en rolig bok kan vi skratta ihop. Caroline: – Det är en mysig och avkopplande stund innan man ska sova!

Vilken var er senast läsupplevelse? Caroline: – R.J Palacios Undret, den gjorde stort intryck på oss båda. Det är det som är så kul, att leta upp böcker som båda gillar!

Vad läser ni för böcker? Hur väljer ni? Anton: – Mamma är bibliotekarie och brukar ta hem några böcker och så väljer vi något vi båda vill läsa. Har vi läst en deckare tar vi något annat nästa gång. Caroline: Vi har haft många favoriter och då är man glad om det finns mer än en bok av samma författare. Vi älskade till exempel Frida Nilssons böcker. Just nu läser vi I huvudet på Colin Fischer, en ungdomsbok.

Vad har läsningen har betytt för er? Caroline: – Jag tror den har betytt mycket för relationen till båda mina pojkar. Läser man till exempel en bok om hur det är att inte ha kompisar, så blir det lättare att prata om hur det kan vara på riktigt. Sen är det så klart bra för ordförrådet att man har lyssnat mycket på andras texter, och jag är övertygad om att man knäcker läskoden lättare också. Bästa högläsningstipset? Caroline: – Var inte rädd för att prova lite annorlunda böcker. Vissa böcker bär man med sig länge efteråt. Och det spelar ingen roll om huvudpersonen är kille eller tjej!

Ekstrands läser tillsammansFamiljen Ekstrand är en riktig högläsningsfamilj. Minst ett par gånger i veckan läser mamma Birgitta högt för barnen Moa, 16, Clara, 13, och Wilmer, 11 – och de har gjort det till en mysig vana som ofta innefattar fika och levande ljus.
Vad läser ni för böcker? Hur väljer ni? Birgitta: – Eftersom jag är bibliotekarie har jag ganska bra koll på utgivningen och jag läser en hel del ungdomsböcker själv. Jag brukar ha ett förslag på en bok jag tror att alla skulle tycka om och ofta träffar det rätt. Jag brukar berätta lite kort om boken och läsa baksidestexten. Sen får alla tycka till. Vi tycker mycket om den vi läser nu, Legend av Marie Lu, och vi gillade också Arne Norlin och Andreas Palmaers serie Fans.

Vad är det för skillnad mot när ni läser själva? Wilmer: – Det är roligt att läsa tyst också, men ibland kan det bli lite ensamt. Ibland vill jag prata med mamma när jag läser själv, men om hon inte har läst min bok går det inte. Moa: – När jag läser själv kan jag ju själv bestämma när jag vill läsa. Men ofta är det skönt att bara lyssna när någon annan läser. Det är väldigt avkopplande. Clara: – Jag tycker nog mer om att läsa själv för då kan jag skapa min egen version av berättelsen. Nu är det mamma som på något sätt tolkar vad det står.

Finns det något som är mindre bra? Moa: – När det är som mest spännande kommer Wilmer ibland med frågor och då blir jag irriterad. Wilmer: – Jag tycker att vi läser för kort stund. Moa: – Och om någon inte kan, så blir det ingen högläsning! Clara: – Ibland hinner vi inte läsa för att klockan hinner bli för mycket, och det gillar inte jag.

Hur är er mamma som högläsare? Clara: – Hon har en väldigt bra inlevelse och läser så man vill höra mer. Wilmer: – Mamma är bra för om det till exempel står ”Adam, jag älskar dig, viskade Hanna” så vet hon liksom redan från början att det kommer att stå viska, och då viskar hon. Moa: – Ja, hon läser med inlevelse. Wilmer: – Och inte för fort!

Vad ger högläsningen er familj? Birgitta: – Jag hoppas och tror att barnen kommer se tillbaka på våra lässtunder på ett positivt sätt. Vi läser inte högt i första hand för att någon ska lära sig något, utan för att det är mysigt att dela en berättelse tillsammans. Vi umgås med varandra genom högläsningen och det är också värdefullt!

Era bästa knep och tips? Birgitta: – Gör det till en mysig stund. Du som är förälder måste bestämma dig för att du tycker det är viktigt och våga hålla den ståndpunkten. Sen är det viktigt att hitta den form som passar er bäst. Kanske måste ni pröva olika varianter. Kanske ska alla turas om att läsa högt? Kanske är frukosten det bästa tillfället för er? / Lisa Jannerling

]]> Wed, 23 Apr 2014 16:13:45 +0000 <![CDATA[Har du koll på läsningens historia?]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/har-du-koll-pa-lasningens-historia/ För dig som är ung idag är böcker och läsning något självklart. Du har säkert haft en egen bokhylla med böcker ända sedan du var liten – och läst i stort sett varje dag i ditt liv. Men om man tittar bakåt i historien ser det helt annorlunda ut. Följ med på en resa tillbaka i tiden!Bok

För några hundra år sedan var böcker något ovanligt och lyxigt. De var ofta stora, tunga och handskrivna, och de flesta – framför allt barn och ungdomar – hade troligen knappt sett en bok i hela sitt liv. Istället berättade man sagor och historier högt för varandra. Men på 1400-talet hände det något. Då kom man på en ny och enklare teknik för att trycka böcker, och plötsligt började böckerna spridas på ett helt nytt sätt. Den första svenska boken var en religiös skrift som trycktes 1483. Men det skulle dröja flera hundra år innan det blev vanligt med sådana böcker som vi läser idag, som romaner och barn- och ungdomsböcker. De som läste på den här tiden var nämligen lärda och rika, ofta präster och munkar.

Vanliga fattiga människor kunde helt enkelt inte läsa. Det var inte förrän i mitten av 1800-talet, då alla barn fick rätt att gå i skolan, som läskunskap blev något självklart. Och även om man kunde läsa, var det som sagt inte lätt att få tag i böcker, eftersom de var dyra och lite exklusiva. Dessutom var det många vuxna som inte tyckte om att barnen satt med näsan i en bok istället för att hjälpa till där hemma. Särskilt inte en spännande roman eller saga … Historiskt har man rentav sett det som skadligt att läsa. På 1800-talet varnade man för ”läsraseri” – det vill säga att man slukade böcker på löpande band. Vissa hävdade att bokläsning kunde leda till allt från gaser i magen och förstoppning till astma och melankoli. Särskilt illa kunde det gå om man läste romaner och så kallad ”underhållningslitteratur” – det kunde leda till att man inte ville jobba utan bara slöa och leva i lyx.

Man kunde till och med dö i förtid, trodde man.  Men det var inte bara själva böckerna och synen på läsning som var annorlunda förr i tiden. Man läste annorlunda också. Fram till 1700-talet läste man nästan alltid högt, för sig själv eller tillsammans med andra. De som kunde läsa fick helt enkelt dela med sig eftersom det inte fanns så många böcker. Men det handlade också om kontroll. Genom att läsa högt kunde andra hålla koll på att man inte läste något syndigt eller opassande. En annan sak som har förändrats är synen på att läsa om böcker. Förr tyckte man det var fint och bra att läsa långsamt, och man läste ofta om böcker många gånger. Idag är det inte lika vanligt att man läser en bok fler än en gång – i alla fall inte när man är vuxen. Kanske beror det på att det kommer ut så otroligt mycket böcker, och det är så lätt att köpa och låna nya. I vilket fall som helst kan man lugnt säga att vår syn på böcker och läsning har förändrats under de senaste århundradena. Idag ser vi på läsning som något viktigt, framför allt för barn och unga. Det är inte bara kul – det lär oss nya saker, ger oss fantasi och hjälpe oss att koppla av. Man kan fråga sig hur det kommer att vara om ytterligare några hundra år …Vad tror du? Källor

]]> Wed, 12 Mar 2014 14:39:48 +0000 <![CDATA[Omslaget måste utmana – fast lagom mycket]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/omslaget-maste-utmana-e28093-fast-lagom-mycket/ När det gäller böcker är det inte bara innehållet som räknas. Hur boken ser
ut har faktiskt stor betydelse. Det kan göra att man blir sugen på att läsa –
och tvärtom! Vi har pratat bokomslag med två experter.

När det gäller böcker är det inte bara innehållet som räknas. Hur boken ser ut har faktiskt stor betydelse. Det kan göra att man blir sugen på att läsa – och tvärtom! Eva Dahlin och Anders Bergström, Foto: Bonnier CarlsénVi har pratat bokomslag med två experter.

Kollar du på omslaget när du väljer bok? Vi slår vad om att du svarar ja på den frågan. Det är nämligen just det som är omslagens uppgift. Att göra dig sugen att läsa, så att du inte kan låta bli att köpa eller låna den där boken.

– Omslaget är jätteviktigt! Det är det första man ser och det som ska berätta vad boken handlar om, säger Eva Dahlin som är litterär chef på förlaget Bonnier Carlsen. Hon och hennes kollegor jobbar mycket med sina omslag. Ofta börjar det med att de tillsammans med författaren ”kokar ner” bokens handling, för att komma på vad som är viktigast att få med. De försöker komma på nyckelord och hitta exempelbilder. Sedan är det dags att ta in en formgivare som tar fram olika förslag – ofta upp mot tio stycken! Sedan gäller det bara att bestämma sig för ett …

Men vad är ett bra omslag då? – Det ska väcka mycket fantasier och idéer om vad boken handlar om. Och det måste utmana – fast lagom mycket, säger Eva Dahlin. Anders Bergström jobbar som formgivare på förlaget Rabén & Sjögren, där han bland annat gör omslag till barn- och ungdomsböcker. Han lägger mycket tid på att hitta bra bilder – och ett av hans bästa knep är att använda ansikten. – Vi söker oss gärna till andras blickar. Kolla till exempel i en tidningsbutik och räkna hur många tidningar som har ett ansikte på omslaget, säger han. Men det går trender även i bokomslag. Eva Dahlin tycker att det är mer illustrationer än fotografier som gäller just nu, och när man använder foton är de ofta ”stympade”, så att man bara ser en hand, benen eller någon annan kroppsdel. Det är också trendigt med grafiska omslag där man inte har någon bild alls utan bara en titel där man leker med bokstäverna. Finns det något man absolut ska undvika? – Jag aktar mig för att böcker med så liten titel att det blir svårläst, säger Anders Bergström. Eva Dahlin säger att ett omslag inte får vara för vagt, så att det inte säger något om boken. Och nu när många köper böcker på nätet måste man anpassa omslagen till det. – Vita böcker kan vara lite svåra, för de smälter liksom in i bakgrunden på en sajt, säger hon. /Lisa Jannerling

]]> Mon, 13 Jan 2014 15:46:33 +0000 <![CDATA[Hitta tröst i böckernas värld]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/trost-i-bockernas-varld/ Maria Farm
Skilsmässor, uppbrott och sorg … Alla går vi då och då igenom något som är extra jobbigt, och som kanske är svårt att prata om. Vi frågade psykologen och författaren Maria Farm hur man kan närma sig svåra ämnen.

Maria Farm är författare till Sorgboken som vänder sig till barn och unga som varit med om att förlora någon som står dem nära. I grunden är hon psykolog och har lång erfarenhet av att arbeta med människor i kris. Hon menar att litteraturen kan vara till stor hjälp när man går igenom något svårt. – Litteratur är en bra plats att börja på. Den kan hjälpa både vuxna och barn att sätta ord på det svåra och fungera som en brygga mellan den vuxne och barnet. Rent konkret kan det gå till så att man som vuxen letar reda på böcker man tror skulle passa barnet och läser igenom dem på egen hand innan man presenterar dem för barnet. På så sätt kan man förbereda sig och fundera kring vilka tankar och frågor just den här boken kan väcka – hos er båda. – Sedan kan man läsa boken tillsammans eller föreslå att barnet läser den själv och hänvisa till tankar och känslor från boken, som det var för barnet i boken, är det så för dig? Känner du på samma sätt? – och så vidare. Maria Farm påpekar också att det är viktigt att anpassa sitt språk efter barnets förståelse: – Använd inte för mycket liknelser eller metaforer.

Prata så att barnet förstår, konkret och rakt och med en förståelse av var barnet är i sin utveckling. Fundera på vad det orkar höra och vad det förstår. I vissa fall kompliceras svåra saker av att hela familjen är drabbad och att man som vuxen också sörjer. Då är det viktigt att försäkra sig om att man inte lägger över sin egen oro och ångest på barnet. Maria Farm förklarar: – Det är inte fel att visa känslor för barn och att gråta tillsammans, men man bör känna att man har tillräcklig kontroll över sina känslor för att de inte ska övermanna en helt. Maria Farm betonar också vikten av att låta sorgearbetet ta tid. Är barnet inte intresserad av att läsa böckerna du tagit fram just nu så låt det vara så. Låt dem ligga framme och visa att du finns där när barnet är redo.

– Barn pratar inte på beställning. Känslorna kan komma fram när du som minst anar det. Och då är det viktigt att orka lyssna. Det är viktigt att inte försöka förminska barns känslor, bagatellisera sorgen eller alltför snabbt förklara att det kommer bli bättre i framtiden. Visa att det går att stå ut med starka känslor, att det går att sätta namn på dem och berätta om dem, som man gör i böckerna, och att den processen i sig gör att de känns lite lättare att bära. / Johanna Olsson

]]> Fri, 03 Jan 2014 14:16:31 +0000 <![CDATA[8 tips för att komma i gång med högläsningen ]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/8-tips-for-att-komma-i-gang-med-hoglasningen/ hoglasningspuff
Vi på Barnens Bokklubb älskar högläsning. Här är våra bästa tips på hur man gör den gemensamma läsningen med de minsta barnen till något alldeles extra.

Mys till det
För att läsningen ska förknippas med positiva känslor kan det vara bra att göra högläsningen till en speciell stund då ni sätter er ner tillsammans, kanske tänder ett ljus och har det mysigt.

Presentera boken
För de yngre barnen kan det vara bra att kort presentera boken innan ni börjar läsa. På så sätt vet de vad de kan förvänta sig och kan koncentrera sig på berättelsen.

Låt lusten styra
Läs så länge barnet tycker det är roligt. Om det tröttnar kan ni fortsätta någon annan dag.

Välj rätt
Svårt att hitta böcker som passar? Pröva rytmiska berättelser med upprepningar och rim.

Läs på olika sätt
Ni behöver inte läsa texten i alla böcker. Ibland kan en högläsningsstund innebära att ni tillsammans tittar på och pratar om bilderna.

Öva innan
En bra idé kan vara att läsa igenom boken själv innan du läser den med barnet. Då är du förberedd på allt som händer och kan koncentrera dig på läsningen.

Lek med texten Var inte rädd för att använda rekvisita och dramatisera läsningen. Om läsningen blir entonig och enahanda kan du till och med pröva att sjunga fram texten.

Ta i
 För att spara på din egen röst och göra läsningen lättare är det viktigt att ta i ordentligt när du läser. Viska inte utan använd magstödet.

]]> Fri, 03 Jan 2014 13:31:11 +0000 <![CDATA[Vad är fanfiction?]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/vad-ar-fanfiction/ Tonåring läserEn del böcker släpper inte taget efter att man lagt dem ifrån sig. Det gäller definitivt för Engelsforstriologin. Funderar du över hur Anna-Karin växte upp? Eller på vad som kommer hända med Minou i framtiden? Låt inte idéerna stanna i din fantasi – börja skriva fanfiction!

Genom att använda sig av redan skrivna karaktärer skapar fans runtom i världen egna berättelser. Det kallas för att skriva fanfiction. Det kan handla om att berätta om någon annan deltagare än Katniss i ett av hungerspelen. Eller varför inte om Lord Voldemorts uppväxt? Bara fantasin sätter gränser! På Fanfiction.net kan man hitta tusentals spännande, gripande och påhittiga fanfics. För Twilight-fansen finns en massa texter om vad som skedde efter sista bokens slut. Och den som inte kan få nog av Hungerspelen kan läsa om livet i distrikten både före, efter och under böckernas gång.

Förutom att skriva egna berättelser är det många fans som skapar egna bilder, fanart, av karaktärer i sina favoritböcker. Några som fått ta emot mycket fanart är författarna till Engelsfors-trilogin, Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg. De är båda väldigt intresserade av fanfiction. Mats skrev själv en del nya avsnitt till tv-serier när han var liten, och de är smickrade av all den fanart deras fans skapar. – Det känns fantastiskt att ha inspirerat läsare till att göra något kreativt. Vi blir inspirerade av att se att läsarna vill delta i vår värld, säger de. Däremot har de valt att inte läsa någon fanfiction – än. Först vill de skriva färdigt triologin.

Matteus Blomqvist, 17 år, är ett av de Engelsforsfan som hittat inspiration i böckerna. – Jag älskar hur de är skrivna. Självklart tycker jag om karaktärerna, storyn och miljön. Men jag älskar verkligen hur den är skriven. Det är inte Kurt-Gunnar, 73 år, som har skrivit. Den känns som att både Sara och Mats är 17 år i själen. Matteus har skrivit en del fanfiction om häxorna i Engelsfors. Men vad det är som väcker skrivarlusten tycker han är svårt att svara på. Jag tror att det kan vara att ingenting är omöjligt. Även om magin som tjejerna använder har regler så är ingenting omöjligt med den. Speciellt förtjust är han i Linnea och Vanessa. – Känslorna finns alltid där mellan dem. De vet båda vad de känner men vågar inte säga något. Det är något som alltid får mig att ha ett vetande leende på läpparna när jag läser om dem. Matteus började skriva fanfics redan i mellanstadiet, men de berättelserna lade han aldrig upp på nätet och delade med andra. – Jag tror den första jag skrev var en kort historia om Legolas från Sagan om Ringen, berättar han. Men det var långt innan jag fick höra talas om fanfiction. Han förklarar sitt intresse bland annat med att han haft svårt att själv hitta på karaktärer som han velat skriva om en längre tid. – När jag började skriva fanfiction så kände jag att det var väldigt mycket enklare för jag behövde inte komma på något om karaktären själv. Men författarna då? Tycker inte de att det känns jobbigt att andra människor kan hitta på historier om karaktärer de skapat? Inte Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren i alla fall: – Om man vill ha fullständig kontroll över vad folk gör med ens karaktärer och ens värld så får man nog behålla sitt verk i byrålådan. Och om det skulle dyka upp något som skulle kännas jobbigt för oss att läsa, så är det väl bara att låta bli att göra det. Man kan inte stoppa folks fantasi. Berättelser från Engelsfors illustration
Matteus skrivartips! - Hitta ditt författarsjälv – vad vill du skriva? Hur blir du inspirerad? - Var inte för nitisk när du skriver. Skriv vad du känner för och när du känner för det. - Ha kul och lek. Länktips: mugglarportalen.se fanfiction.net facebook.com/VanneaDahlin facebook.com/Cirkeln.Eld.Nyckeln

]]> Tue, 29 Oct 2013 10:53:47 +0000 <![CDATA[Hur vår syn på barn förändrats de senaste 100 åren]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/fran-anglalika-smattingar-till-fria-busungar/ pippi

- Från änglalika småttingar till fria busungar

Ett av de bästa sätten att närma sig forna tiders människor är kanske att läsa böckerna de läste. Plötsligt förstår man hur de tänkte och i vilken miljö de växt upp. Samtidigt kan vår egen tid komma i nytt ljus. Vi gjorde ett djupdyk i 1900-talets barnlitteratur för att undersöka hur vår syn på barn har förändrats under det gångna seklet …

Hela och rena barn i Elsa Beskows sagor En av Sveriges första bilderboksberättare var Elsa Beskow. Hon debuterade vid 1800-talets slut med klassikern Sagan om den lilla, lilla gumman och blev en av det tidiga 1900-talets stora författare. I hennes värld skiner nästan alltid solen och skogarna vimlar av småknytt, snälla djur och söta små barn – men även en del otäcka figurer som bergtroll och ilskna fäder. En röd tråd genom hennes berättelser är just de rara och käcka barnen, som exempelvis den artiga, välkammade pojken Pelle i Pelles nya kläder. Barnen i böckerna är alltid hela och rena och den moralkaka som serveras berättar om vikten av lydnad. I den första boken om Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin blir barnen Petter och Lotta till och med räddade från sin fattiga tillvaro hos Tvätt-Kristin tack vare att de är osjälviska och duktiga och hjälper de tre tanterna. Det kan låta sockersött och idylliskt, men författaren berättar också om de stränga och hårda uppfostringsmetoder som hörde till barnens vardag. Samhället i stort betraktade under denna tid barn som oskyldiga och lättpåverkade varelser som varsamt skulle ledas in på den rätta vägen och inte utsättas för negativ påverkan. Förklaringen till Beskows kompetenta barn kanske därför är att man ville ge barnen goda förebilder. pojke

Rädslan för det dåliga inflytandet

Den barnsynen levde vidare en bra bit in på 1900-talet. Ondska och svärta hade ingen plats bland barnkulturens barn. Rädslan för dåligt inflytande var till och med så stor att man när Laura Fitinghoffs bok Barnen från Frostmofjälletfrån 1907 blev film på 1940-talet valde att låta de norrländska barnen prata rikssvenska, trots att deras repliker i boken är skrivna på bredaste dialekt. Man var rädd för att filmen skulle påverka barnens språk alltför negativt.

Modiga och fria barn i Astrid Lindgrens berättelser

Samtidigt som Svenska Filminstitutet ägnade sig åt censur av dialekter började dock en ny, lite friare, barnsyn växa fram. År 1945 gavs den första boken om Pippi Långstrump ut. Pippi är på många sätt motsatsen till Beskows barn. Med sitt spretiga hår och sin impulsivitet har hon blivit en symbol för den nya tiden – även om hon provocerade vissa. Aftonbladets recensent hörde till de som upprördes och skrev ilsket om ”den onaturliga flickan och hennes osmakliga äventyr”. Det nya, fria barnet skulle fortfarande vara godhjärtat, glatt och käckt, men kulturens främsta uppgift var inte längre att fostra. Nu fanns det plats för det mer absurda och underhållande. Barnet skulle inte disciplineras och kontrolleras utan själv få utforska världen under förälderns vakande öga.

Självständiga individer i politiskt samhälle

1960- och 70-talen har gjort sig kända som revolutionens tid. En period då kapitalism och kommunism utan problem kunde diskuteras i bilderböcker för de minsta. Men hur härligt det än är med barnböcker som vågar ta ställning är det ändå inte de mest extrema böckerna som kommit att bli klassiker. 1960- och 70-talet är istället perioden då författare som Lennart Hellsing och Barbro Lindgren skrev 12 reportage några av sina mästerverk. Även om det med dagens mått inte känns så radikala har de gemensamt att de tänjt på gränser och lekt med språket på ett nyskapande sätt. Man skulle kunna säga att den här perioden präglades av respekt för barnet. Barn sågs som viktiga, självständiga individer med rätt till kunskap – både om sig själva och om omvärlden. Man undvek inte svåra och tunga ämnen utan både politik och starka känslor fick i högre utsträckning utrymme. Astrid Lindgren var förstås fortfarande en av de största författarna och även om hennes berättelser ofta var idylliska skrev hon också om svåra ämnen som död och sorg, som i Bröderna Lejonhjärta.

Dagens kompetenta och starka barn

Och hur ser det ut idag då? Att analysera sin egen tid är alltid svårt, men om man får tro barnfilmsforskaren Malena Janson är barnen vi ser i barnkulturen idag kompetenta och starka. De är tuffa, godhjärtade och ganska handlingskraftiga. Om man ser på senare års boksuccéer som J.K. Rowlings Harry Potter, Martin Widmarks LasseMaja-böcker och Pija Lindenbaums charmiga bilderböcker så stämmer den bilden ganska bra. Föräldrarna finns där som en trygghet i bakgrunden, men barnen är självständiga och kämpar för goda krafter. Svärta och mörker förekommer, men kanske inte i samma utsträckning som under 1960- och 70-talet.

Hur ser framtiden ut för barnen?

Författaren och pedagogen Ellen Key hoppades vid 1900-talets början att det kommande seklet skulle bli barnets århundrade – att vi skulle börja värna om barns rättigheter - och mycket har tveklöst skett under denna period. Utvecklingen fortsätter dock och inom ett par år kommer även vår tid vara omodern. Vad är det vi kommer förfasas över om femtio år? Kommer vi skaka på huvudet åt vår oro för vad teknologin ska göra med de minsta? Kommer vi ens läsa böcker? Att veta vad vi kommer bära med oss och vad vi kommer lämna bakom oss är förstås en omöjlighet, men det är ändå spännande att fundera kring … Vad tror du?

]]> Fri, 20 Sep 2013 13:15:52 +0000 <![CDATA[Hur är det med läslusten?]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/hur-ar-det-med-laslusten/ Har du läslust? Eller är du kanske inne i en svacka just nu? Vi sökte upp en barnboksexpert, en författare och en riktig bokslukare för att höra deras tankar om läslust och få tips på hur man håller den vid liv. Tove Olsson Bokugglan

Läsaren Tova Larsson

- Bloggar på bokugglan.blogspot.se Vad är läslust för dig? - Jag tänker att läslust är när man är sugen på att läsa eller när man läser en bok och aldrig vill sluta. Jag tänker inte att jag själv har läslust, utan det är mer böckerna som drar. Om det är en bra bok vill jag fortsätta läsa och om det är en mindre bra så läser jag, för när jag är färdig med den kan jag läsa en annan bok som jag är sugen på. Minns du när du började känna läslust? - Jag började läsa mycket sommarlovet mellan tvåan och trean, för att min skola hade en tävling där man skulle skriva upp böckerna man läste under sommarlovet. Jag läste 20 böcker och när jag hade lämnat in pappret till skolan så ville jag fortsätta skriva upp böckerna jag läste. Jag satte målet 100 böcker och när jag hade läst dem skulle jag köpa en bok och gå på café. Så i början hade jag nog inte läslust, utan ville mer klara mitt mål. - Jag skriver fortfarande upp det jag läser och har tre olika mål som jag varierar. Sedan försöker jag slå förra gången jag uppnådde samma mål. Jag läser färre böcker nu än innan, men många fler sidor. Har du några tips på hur man hittar läslusten? - Jag tror det är väldigt bra att sätta mål, i alla fall om man är en tävlingsmänniska. I början är det nog bra att få en belöning när man klarar målet och börja med små mål, som tio böcker, 1000 sidor eller se hur många böcker man kan läsa under en månad.

Barnens Bokklubbs läslusttips- Läs om gamla favoriter - Be någon kunnig om hjälp att hitta en bok som passar just dig - Pröva att lyssna på en ljudbok – man behöver ju inte läsa med ögonen - Testa något nytt – kanske en serie eller en faktabok

fotograf camilla gewing-stålhane

Författaren Malin Stehn

Vad är läslust för dig? - Jag tycker att det finns två olika sorters läslust. En som kommer när jag hör talas om en speciell bok och blir sugen på att läsa den – det drabbar mig ofta! Och en annan läslust som jag får om jag läser en extremt bra bok - en som är så bra att jag liksom sugs in i bokens värld och vill stanna där – vilket händer ibland. Minns du när du började känna läslust? - Det var nog i elvaårsåldern, när jag upptäckte böckerna om Kitty, Mary-Lou och olika deckargäng, exempelvis Fem-böckerna. Min pappa köpte dem på antikvariat och jag kunde sluka flera böcker om dagen under lov och helger. Har du några tips på hur man hittar läslusten? - Byt bok! För om man läser en tråkig bok är det omöjligt att känna läslust. Alla har olika smak så det gäller att klura ut vad man själv gillar. Ta hjälp av ett proffs, en bibliotekarie eller en bokhandelsmedhjälpare, eller leta tips på nätet. Det finns massor av bloggar med boktips! Barnens bibliotek har också en fin sajt.

Kul fakta om böcker - Världens största bok är ca 5x8 meter och väger ungefär 1500 kg. - Världens största bokaffär är en Barnes Noble Bookstore i New York. Den är 14 330 kvadratmeter stor och utrymmet i bokhyllorna är sammanlagt över två mil! - Världens minsta bok är ynka 0.9x0.9 millimeter och är tillverkad av material som guld, silver, läder och silke. - Den längsta högläsningen står Deepak Sharma Bajagain för. Han läste under 113 timmar och 15 minuter utan avbrott, alltså i nästan fem dygn. Där snackar vi läslust! Källa: Guinness rekordbok

Experten Lena Kjersén Edman

- Litteraturvetare, bibliotekarie och litteraturkritiker Vad är läslust för dig? - Läslust, den brukar komma smygande. Jag kanske tjuvlyssnar på badstranden på några som ligger på en filt och pratar om en SÅ bra bok som de båda har läst – och måste då flytta min egen badfilt litet närmare så att jag kan höra vilken bok de talar om. Sedan ger jag mig inte förrän jag hittat just den boken på biblioteket. - Jag älskar att få boktips från vänner och obekanta – och när jag ser någon som ivrigt läser en bok, då kan jag inte låta bli att fråga vilken bok det är och om den är bra. På det viset har jag fått inte bara boktips utan också nya läsvänner! Minns du när du började känna läslust? - Först var det ju spännande med alla bokstäverna – jag och min jämnårige kusin, vi var fem år, fick en sommar en bokstavsbild varje morgon när vi vaknade. Men den stora, stora, stora läslustsupplevelsen kom när jag som sexåring läste Pippi Långstrump. Jag blev så till mig så att jag skickade ett brev och ett fotografi av mig själv till Astrid Lindgren. Hon svarade och skrev att jag var allt litet lik Annika. Har du några tips på hur man hittar läslusten? - Om man är lite äldre tycker jag att man ska leta reda på en essä. Då blir man läspigg igen. Om man är lite yngre tycker jag att man ska se till att en vuxen läser högt minst halva boken – och sedan kan man inte låta bli att fortsätta läsa för att se hur det går. Och, såklart, den bok man läser tillsammans ska vara väldigt bra!

]]> Tue, 03 Sep 2013 10:01:39 +0000 <![CDATA[Fantastiska sagor med Jo Salmson]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/fantastiska-sagor-med-jo-salmson/ Jo Salmson - Copyright/fotograf: Cato LeinMed serierna Häxfolket och Drakriddare har Jo Salmson blivit en riktig läsarfavorit. Hennes böcker är både lättlästa och spännande och slukas av alla yngre fantasyfans. Med Häxfolket kammade hon precis hem Nordiska Skolbibliotekarieföreningens barn- och ungdomsbokpris. - Jag är alldeles överväldigad! säger Jo Salmson själv – eller Catharina Wrååk som hon kallas till vardags. Nu är hon aktuell med Kungen kommer!, den första boken i den nya serien Maros resa. Vi passade på att ställa några frågor.

Kan du berätta lite om Maros resa? - Mina böcker börjar nästan alltid med en känsla eller fundering, som får mig att fantisera vidare. Ofta tar det flera månader av fantasier och tankar, innan jag når fram till själva handlingen i boken. Kungen kommer!fick sin början när jag undrade hur det skulle kännas om man råkade göra alla så besvikna att ingenting blev som förut. Utan att man menar det – men ändå finns det inget sätt att göra allt bra igen. Den fantasin blev till berättelsen om Maro, som ska bli riddare precis som sin far. Det händer oväntade saker i Maros liv, händelser som tvingar honom ut på en lång resa fylld av äventyr. När jag skriver mina böcker tänker jag aldrig ”nu ska jag hitta på en historia som passar för barn”, utan jag fantiserar helt för min egen skull och bara för att det är så roligt. Det är fantastiskt att andra sedan vill läsa vad jag har hittat på!

Karaktärerna i dina böcker har alltid så speciella namn. Var hittar du dem?- Namnen är viktiga. Det är som om mina personer inte blir ”hela” förrän jag har hittat rätt namn. Det dröjde innan jag hittade just Maros namn, och därför tog första boken lite längre tid att skriva. Namnen kommer från min egen fantasi – fast ibland känns det nästan som om jag lyssnar och lyssnar tills personen själv berättar för mig vad han eller hon heter …

Vad tyckte du själv om att läsa när du var liten? - Allt möjligt. Jag läste verkligen allt jag kom över. Fantasyböcker som Narnia och Sagan om ringen, deckare både för barn och vuxna. Jag gillade historiska böcker, böcker som var som långa äventyr där man fick följa huvudpersonen genom ett helt liv. Jag minns att jag tänkte att man bara har ett liv, på en plats – men när man läser böcker är det som om man får vara med om flera liv, i andra tider och kanske till och med på andra världar. Inne i sitt huvud kan man vara med om precis vad som helst, även om det är tråkigt eller ledsamt i ens vanliga liv.

Har du några boktips för den som är nybörjare på fantasy?- Förutom de böcker som jag själv har skrivit då? För de passar ganska bra att börja med, tror jag. Ska jag vara ärlig så har jag inte läst så mycket fantasy för unga läsare – det blir mest fantasy för vuxna. Så mitt råd är att fråga på biblioteket. Där vet de massor om vilka böcker som finns och vem de passar bäst för!

/ Johanna Olsson

]]> Mon, 08 Jul 2013 14:37:08 +0000 <![CDATA[Vänliga sagor med stråk av allvar]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/vanliga-sagor-med-strak-av-allvar/ Catarina Kruusval
Med sagor som Guldlock, Bockarna Bruseoch inte minst historierna om den egna figuren Ellen lyckas Catarina Kruusvals böcker vinna både barns och vuxnas hjärtan. Med den enkla texten och de rara bilderna har hon skapat en helt egen stil som lätt känns igen. Vi ställde några frågor om hennes bilderboksskapande.

Vad var det som fick dig att börja göra bilderböcker? - Jag har alltid varit mycket förtjust i just sagan, läste mycket sagor som barn, och läste även med stor förtjusning sagor och bilderböcker för mina egna barn. När jag gick på HDK (Högskola för design och konst) i Göteborg valde jag att som slutarbete att göra en bilderbok. Resultatet blev inte utgivningsbart med det innebar ändå att jag några år senare gjorde ett nytt försök, Sagan om Egon, som blev antaget av ett bokförlag och på den vägen är det.

Varifrån får du idéer till dina berättelser?- Nu har jag suttit och skrivit text en månad och märkte då att jag har en väldigt stor inspirationskälla i mina barnbarn. Jag umgås ju en hel del med dem. För övrigt har jag de senaste åren arbetat med texter som jag inte själv författat, där blir det ju "bara" bilden som berättar. Men den berättar väldigt mycket i en bilderbok, och då handlar det i mitt fall om en värld som andas harmoni och vänlighet, gärna lite humor och en gnutta allvar.

Du har illustrerat många traditionella visor och sagor på sistone. Vad är det med dem som lockar? - Det som varit roligt med visorna och de gamla sagorna i kortversion har varit att ge den vuxne sina barndomssagor och visor igen, de visor och sagor som man oftast kan och håller kär. Barnet får därmed något mer än en bilderbok, nämligen den vuxnes känsla av att boken är lite extra värdefull som barndomsminnen ofta är. Sedan har ambitionen varit att göra kartongböckerna till något mer än en vanlig bok, lite som en kär leksak. Jag märkte att just Bä, bä vita lamm och Ekorren satt i granenfungerade ungefär så för mina egna barnbarn.

Har du själv någon bilderboksfavorit? Axel Scheffler och Julia Donaldson! Hittade nu senast boken Den flottaste jätteni stan. Underbar bok!

/ Johanna Olsson

]]> Mon, 08 Jul 2013 14:02:11 +0000 <![CDATA[Lustfylld faktaläsning]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/lustfylld-faktalasning/ Sarah Sheppard och Björn Bergenholtz
All pedagogisk konst är dålig konst, men all god konst är pedagogisk” skrev Lennart Hellsing i Tankar om barnlitteraturen år 1963. Och visst är han något på spåren? För vi vill ju att barnen ska få nya kunskaper, samtidigt som läsningen ska vara lustfylld. Hur ska man lösa det?

Kloka Lennart Hellsing har i en intervju sagt att dikten ska aktivera själva livskänslan. Böcker och berättelser är alltså till för att väcka livslust och glädje hos läsaren – och precis så är det ju. Vad man inte får glömma är att faktaböcker inte är något undantag – de ska vara lika skön läsning som skönlitterära böcker. Själva ordet fakta ger kanske associationer till inlärning och resultat. Ja, allt det där som har med skolgång att göra. Men faktaböcker behöver inte handla om att till varje pris lära sig saker. En riktigt bra faktabok kan öppna världen för barnet, väcka nyfikenhet och förklara saker man funderat över men inte förstått.

Egentligen är det kanske inte ens någon större skillnad på faktaböcker och andra böcker. För mindre barn är ju nästan allting nytt och inlärning sker hela tiden. För de riktigt små ger till och med en enkel pekbok ny och viktig information. En av senare års mest populära faktaboksförfattare är Sarah Sheppard som gjort sig känd för sina böcker om dinosaurier. Hon berättar om sitt stora intresse med lust och glädje. Både fantasi och glasklar fakta får plats i hennes historier. - En bra faktabok ska vara tydlig, inte onödigt krånglig och gärna lite spännande, säger hon själv. Och fina. Alla barnböcker ska vara fina tycker jag! Dessutom betonar hon vikten av att de är roliga, något som Björn Bergenholtz, författaren bakom faktaboksserien Känn igen 25, håller med om.

Både Sarah Sheppard och Björn Bergenholtz är också noga med att lyfta fram att de har ett eget intresse för det de skriver om. - Jag är själv nyfiken, säger Björn Bergenholtz. Och jag vill lära mig mer. Sarah Sheppards intresse för dinosaurier blossade upp när hon gick en kurs i ämnet på universitetet. Hon jämför sitt intresse med det en galen vetenskapsprofessor har: - Jag gör faktaböcker för att jag känner att det här spännande, fantastiska, mystiska eller konstiga bara måste jag dela med mig av! Jag vill berätta om allt roligt jag upptäckt för alla övriga dinofans. Faktaboksläsning handlar alltså om att, i lika stor grad som läsning av andra böcker, ha kul, beröras och uppröras. Att pränta in kunskap i barnet är sekundärt - lusten och nyfikenheten bör styra även här. Älskar ett barn dinosaurier men tycker matte är tråkigt - låt hon eller han då grotta in sig på dinosaurier och spara matten till senare. Tycker barnet tvärtom att matte är det roligaste som finns – ös på med böcker om siffror och räkning. Lustfylld läsning ska det vara – precis sådant som vi gillar på Barnens Bokklubb. / Johanna Olsson

Tips! - Låt barnets intresse styra ämnesvalet – det finns inget egenvärde i att läsa fakta för faktaläsandets skull. - Läs och upplev tillsammans. Prata om det ni läst och sätt det i relation till vardagen. - Stenhårda fakta om naturvetenskap eller siffror utesluter inte kreativitet! Låt fantasin vara med även i faktaläsningen.

]]> Mon, 08 Jul 2013 13:27:32 +0000 <![CDATA[Tips för fyraåring som är rädd för att sova]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/tips-for-fyraaring-som-ar-radd-for-att-sova/ Hejsan! Min dotter är 4 år snart och älskar när vi läser sagor för henne när hon ska sova. Hon brukar inte vilja sova för att hon är “rädd” och kommer drömma mardrömmar säger hon. Hon brukar även säga att hon inte vill sova i sin säng själv m.m. Jag har frågat vad det är hon är rädd för och hon svarar oftast: monster, spöken eller att hon bara inte vill vara själv. Jag vet inte hur jag ska förklara för henne riktigt så att hon ska förstå att det inte finns monster m.m. Och att “hennes rum är så fint så det är väl mysigt att sova där”, men än så länge är det ingenting som funkar. Därför tänkte jag nu fråga eftersom hon gillar att lyssna på sagor, så kanske det finns någon bra barn-bok avsedd för hennes ålder som förklarar mer pedagogiskt att det faktiskt inte finns något att vara rädd för? /Emelie Hej, och tack för ditt mejl! Det finns förstås en uppsjö böcker kring sänggåendet. Två titlar hittar jag som kanske kan vara till hjälp för din dotter: God natt min skatt, en antologi med många olika godnattsagor och Sov gott, lilla groda av Kitty Crowther. / Annika J. Nasiell

]]> Mon, 29 Apr 2013 13:46:31 +0000 <![CDATA[Måla påskkort!]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/mala-paskkort/ Fyra färdiga påskkort att färglägga.

Klicka på bilden för större bild i pdf-format som du kan skriva ut.

Passar perfekt att ge bort då ni klär ut er och går som påskkäringar!

Glad Påsk!

Påskkort

]]> Thu, 14 Mar 2013 10:39:32 +0000 <![CDATA[Böcker för min dotter som ska få glasögon]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/bocker-for-min-dotter-som-ska-fa-glasogon/ Hej Annika, Min 4-åriga dotter ska snart få glasögon. Det kanske inte uppfattas som något märkvärdigt men jag fick själv glasögon i samma ålder och vet att det kan kännas rätt svårt. T.ex. kan det vara jobbigt vid fysiska aktiviteter och inte minst i skolan när det kunde slinka ut retsamheter såsom "glasögonorm" eller "plugghäst" från de andra barnen, speciellt om man har lätt för sig i skolan. De kopplingarna kan säkert komma sig av att glasögonbärande barn och figurer i böcker och film ofta är någon som är utanför, kanske mobbad, och/eller någon som är ett läshuvud. Det kan vara svårt för barnet att tackla den uppfattningen. Det vore därför bra om det finns böcker om barn som har glasögon utan att det behöver vara ett problem så att det blir som en motvikt till de andra bilderna. Har du tips på passande böcker (från 4-5 års ålder, vi läser mycket) där det finns barn med glasögon och där de då inte är några stereotyper utan "vanliga" barn? Vore också tacksam om du vet någon bok som handlar om hur det är att få glasögon? (Vi har läst en tummen-saga när hon var mindre.) Tack på förhand och tack för en bra bokklubb! Vänliga hälsningar Frida Hagnestål

Hej
Tack för ditt mejl.
Jag förstår att det är ett ämne som behöver bearbetas lite extra. Några böcker finns faktiskt, hoppas någon av dem kan passa!
Alma får glasögon av Tina Torp Aaby
Boris glasögon (En bok för alla) av Peter Cohen
Världens finaste glasögon av Helena Bross
Hälsningar
Annika Nasiell

Hej Tack för ditt mejl. Jag förstår att det är ett ämne som behöver bearbetas lite extra. Några böcker finns faktiskt, hoppas någon av dem kan passa! Alma får glasögon av Tina Torp Aaby Boris glasögon (En bok för alla) av Peter Cohen Världens finaste glasögon av Helena Bross Hälsningar Annika Nasiell

]]> Thu, 07 Feb 2013 15:27:44 +0000 <![CDATA[Böcker för en orolig och fundersam kille]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/bocker-for-en-orolig-och-fundersam-kille/ Hej Annika!
Min son som snart är 10 år tyckte väldigt mycket om boken om "Lennart Lordi". Dels för att den är skriven i dagboksform, dels för att den handlar om livets dilemmor i den åldern.
Kan du tipsa mig om liknande böcker till en lite orolig och fundersam kille? (Jag vet att det kommer en uppföljare snart till Lennart Lordi).
Mvh
Maria Nugin

Hej Annika! Min son som snart är 10 år tyckte väldigt mycket om boken om "Lennart Lordi". Dels för att den är skriven i dagboksform, dels för att den handlar om livets dilemmor i den åldern. Kan du tipsa mig om liknande böcker till en lite orolig och fundersam kille? (Jag vet att det kommer en uppföljare snart till Lennart Lordi). Mvh Maria Nugin

Hej
Tack för ditt mejl.
Det finns lite böcker som han kanske skulle gilla, här kommer de:
Serien I Elfte timmen av Petter Lidbeck och Martin Widmark
Serien Extra av Per Nilsson, första boken heter En morgon stod hon bara där …
Serien om Hicke Halvulk av Cressida Cowell, första boken heter Hur du tränar din drake
]]> Fri, 18 Jan 2013 15:47:50 +0000 <![CDATA[Starta en bokcirkel, du också!]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/starta-en-bokcirkel-du-ocksa/ Det där med läsning går lite upp och ner. Ibland plöjer man bok efter bok, och ibland har man varken lust eller ork även om man egentligen älskar att läsa. Känner du igen dig? Men det finns faktiskt sätt att kickstarta läsningen igen när man har kommit av sig lite. Sätt som är både bra och roliga. Som att starta en bokcirkel! Det innebär att man är några stycken som läser samma bok och sedan träffas och pratar om den. Det är hur lätt som helst. Börja med att fråga några kompisar – eller varför inte låta hela familjen vara med? Sedan tänker ni ut några grundläggande regler: Ni kan till exempel turas om att välja böcker i en viss ordning. Ingen får klaga på bokvalet, alla måste läsa klart inom en viss tid och den som valde boken får vara chef under diskussionen. Sedan är det bara att boka ett möte och börja läsa!

Vad ska ni diskutera?

Här är några förslag på frågor som är lånade av författaren Aidan Chambers: - Var det något speciellt du gillade/inte gillade med boken? - Vilken av personerna blev du mest intresserad av? - Vet du någon annan berättelse som liknar den här? - Är språket bra eller dåligt? - Om författaren skulle fråga dig hur boken skulle kunna göras bättre, vad skulle du säga då?

Till dig som är förälder:

Läs samma böcker som dina barn, det kan vara en inträdesbiljett till att förstå det som pågår i deras hjärnor och hjärtan. Dessutom är det ett roligt gemensamt samtalsämne! Men glöm inte att samtalet ska vara demokratiskt - inte ett förhör av bokens innehåll. Att diskutera en bok som båda har läst blir en rekonstruktion, en slags omläsning som kan leda till större förståelse av boken och göra läsupplevelsen ännu mäktigare. TIPS! Starta en bokcirkel på nätet – det är lätt som en plätt på Bokcirklar.se.

Här är några bra bokcirkelsböcker:

]]> Wed, 09 Jan 2013 12:38:14 +0000 <![CDATA[Godnattsagor?]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/godnattsagor/ Hej Skulle väldigt gärna vilja ha boktips till en blivande 5-åring som älskar att höra godnattsagor! Tack på förhand Vänligen Hanna Hej Här kommer en ostrukturerad sagolista! Behöver du fler tips, tveka inte att höra av dig igen. Grimms bästa sagor Flera av delarna i serien Barnkammarboken Sagan om pannkakan med bilder av Anna Höglund Tummelisa av H.C. Andersen Sov gott lilla vän, antologi Hälsningar Annika Nasiell

]]> Tue, 06 Nov 2012 10:07:25 +0000 <![CDATA[Böcker som handlar om att sluta med blöja]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/bocker-som-handlar-om-att-sluta-med-bloja/ Hej! Jag skulle gärna vilja ha några tips på bra 2-årsböcker. Vi har fått den lilla skriften hemskickad, men skulle gärna vilja ha  några fler tips. Jag skulle också gärna vilja få några tips på böcker som handlar om att sluta med blöja, och istället börja gå på potta/toalett. Tack på förhand! Hälsningar Louise Hej! Här kommer några fina boktips till 2-åringen: Sina Wirséns Vem-böcker Ann Forslinds böcker om Bäbis Pom och Pim av Lena och Olof Landström + deras böcker om Bu och Bä Veke och den röda baddräkten av Charlotte Lannebo Böckerna om hunden Kjelle av Kajsa Gordan Böckerna om Snurran av Eva Bergström Böckerna om Lilla Lena av Åsa Karsin Sagan om flodhästen av Arne Norlin Böckerna om Benny av Barbro Lindgren Och … Får jag titta i din blöja av Guido van Genechten Max blöja av Barbro Lindgren Mvh Annika Nasiell

]]> Tue, 06 Nov 2012 09:51:32 +0000 <![CDATA[Vad du än gör, snubbla inte!]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/vad-du-an-gor-snubbla-inte/ De är fula, äckliga, farliga och luktar illa. Men nu håller zombierna på att invadera världen – i alla fall böckernas och filmernas värld.Jonny Är de nästa grej efter vampyrer och varulvar? Det tror bloggaren Jonny Berg, som är något av en expert på de odöda monstren …

Vad är det som fascinerar oss med zombier? – Att de är äckliga. Och hemska. De är bra monster också, de är överallt, de tröttnar aldrig, ger aldrig upp och dessutom blir de hela tiden fler och fler eftersom de smittar de levande. Men det är något sorgligt över zombierna också. Att man själv eller någon man älskar ska sluta på det viset. Snubbla omkring och ruttna och stöna, kanske i åratal.

Hur har du förberett dig för zombieinvasionen? – Min plan är att bli en zombie själv utan att det gör så ont. Jag tror det blir hur rörigt som helst när zombiekatastrofen bryter ut och tyvärr tror jag att loppet är kört då.

Vad ska man göra om de jagar en? – Spring! Skrik inte, för då kommer det bara dyka upp ännu fler. Och vad du än gör, snubbla inte. Redan innan man hamnat i knipa är det smart att skaffa kläder som inte går att bita igenom men ändå bra att springa i. För en sak är säker – du kommer att få springa en hel del!

Vad skulle du göra om du mötte en zombie? – Om det bara är en enda och jag inte tuppar av, så skulle jag ta upp mobiltelefonen och ta ett foto. Sedan skulle jag kuta hem och uppdatera bloggen.

Skulle du kunna bli kär i en odöd? – Zombier är döda och ÄCKLIGA! Jag har aldrig blivit kär i någon som jag tyckt varit äcklig, så det känns inte så sannolikt. Kanske skulle man kunna bli bästa polare med en zombie. Men kär? Det kan vara jobbigt nog med levande människor som inte använder tandtråd, så hur snyggt lik vi än talar om säger jag nej! Min sambo andas fortfarande och hon har inte dålig andedräkt så … vänta … va? Hallå? HALLÅ!? ÄLSKLING? HJÄÄÄLP! Ni hittar Jonnys blogg på www.swedishzombie.com

]]> Wed, 29 Feb 2012 15:55:50 +0000 <![CDATA[Rita odjuret]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/rita-odjuret/ Följ siffrorna och se vad som träder fram... Till bilden]]> Wed, 29 Feb 2012 12:46:36 +0000 <![CDATA[Lär dig klockan]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/lar-dig-klockan/ Gör en egen klocka!
Gör en klocka]]> Wed, 29 Feb 2012 11:04:15 +0000 <![CDATA[Måla ballonger]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/mala-ballonger/ Måla Alfons ballonger!
Måla]]> Wed, 29 Feb 2012 10:24:16 +0000 <![CDATA[Vem är vem i bokens värld?]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/vem-ar-vem-i-bokens-varld/ A Anne på Grönkulla är klassikern som även har blivit en älskad TV-succé. Anne är den föräldralösa flickan med eldrött hår och ett rasande humör. I böckerna av L.M. Montgomery får vi följa Anne när hon blir fosterbarn hos syskonen Matthew och Marilla, hennes vänskap med Diana, hennes växande kärlek till fosterföräldrarna, och hennes strider i skolan med Gilbert Blythe.

B Bert är killen med dagboken. Han är oftast kär i nån tjej i skolan och avslutar alltid med ”Klart slut – varulvstjut”. Böckerna är skrivna av Anders Jacobsson och Sören Olsson.

C Coraline är huvudperson i Neil Gaimans hyllade ungdomsroman med samma namn. Elvaåriga Coraline flyttar till ett mossigt gammalt hus med sina föräldrar. En dag hittar hon en hemlig dörr i ett av husets många rum som visar sig leda till en annan dimension.

D Dilsa mötte vi först i böckerna om Kalle Skavank, men hon har fått en helt egen bok också. Hon är en smart och modig tjej som tillsammans med Kalle är Stockholms coolaste detektiver. Det är Petrus Dahlin som skriver böckerna.

E Eragon är den fattige bondpojken som hittar en stor, safirblå sten. Stenen visar sig innehålla en drakunge, som Eragon döper till Saphira. Eragon och Saphira kämpar mot den onde, diktatoriske kungen Galbatorix tillsammans. Boken skrevs av den då femtonårige Christopher Paolini. PS. Snart kommer del 4 – Arvtagaren.

F Flisen är den ena halvan av deckarduon i böckerna om Tommy och Flisen. De är bästisar och löser deckargåtor i skolmiljö. Författaren till böckerna heter Lena Lilleste.

G Gollum eller Sméagol som hans riktiga namn är, var från början en hob som blev galen efter att ha levt ensam med härskarringen i många många år. Ringen är hans allt och han följer efter Frodo och Sam för att få tag på den. Det handlar naturligtvis om Sagan om Ringen av J.R.R. Tolkien.

H Harry Potter är en föräldralös pojke som på sin elfte födelsedag får veta att han är en trollkarl och ska gå på trollkarlsskolan Hogwarts. Där träffar han Ron Weasley och Hermione Granger som blir hans bästa vänner. Men han skaffar sig även fiender som Draco Malfoy och läraren Severus Snape. De sju böckerna om Harry Potter handlar om gott och ont och om hans kamp mot den onde trollkarlen Lord Voldemort. Författaren J.K. Rowling har skapat megasuccén.

I Isabella Swan känner vi mest igen som Bella i Stephanie Meyers Twilight-serie. Serien har blivit en världssuccé och handlar om kärlekssagan mellan henne och den läckre vampyren Edward Cullen. Även här är kampen mellan gott och ont en viktig ingrediens.

J Jane Eyre är en roman utgiven 1847, skriven av Charlotte Brontë. Det är en av våra stora klassiker och handlar om den föräldralösa flickan Jane Eyre som växer upp i en kärlekslös tillvaro. Som ung kvinna tar hon anställning som guvernant hos den diaboliske Mr Rochester som hon förälskar sig i. En fantastisk kärleksroman och dramatik på hög nivå.

K Kalle Spann är den chokladälskande pojken i Kalle och chokladfabriken av Roald Dahl. Han är en av de fem barn som hittar en gyllene biljett och får chansen att besöka Willy Wonkas chokladfabrik. Efter det blir Kalles liv aldrig sig likt igen.

L Lyra Belacqua möter vi i trilogin Den mörka materian som är skriven av Philip Pullman. Hon lever i ett parallellt universum, där varje människa har en så kallad daimon som är människans själ i form av ett djur. Lyras daimon heter Pantalaimon. Lyra är en rebell och tvekar inte att kasta sig in i ett äventyr som ska föra henne långt bort.

M Meggie Folchart är huvudperson i Cornelia Funkes Bläckhjärta. Hon är tolv år och har alltid älskat att läsa. Hon bor med sin pappa Mo som har en förmåga att kalla fram karaktärer ur böcker till levande varelser. Äventyret börjar när en gammal bekant till Mo, Sotfinger, knackar på dörren och varnar för en man vid namn Capricorn.

N Nick och Norah är huvudpersonerna i boken Nick & Norahs oändliga låtlista som är skriven av Rachel Cohn och David Levithan. Det är en modern kärlekssaga berättad ur två perspektiv och kryddad med en massa härliga musikreferenser.

O Oliver Twist är ett fattigt barnhemsbarn som egentligen är en rik arvtagare. Men innan han till sist hittas av sin riktiga familj hamnar han i ett gatupojksgäng där han blir illa behandlad. En av Charles Dickens klassiker.

P Peter och Petra Petrini. Syskon som ständigt verkar hamna i mystiska händelser och brott, som de, på grund av sin klurighet, alltid löser med stor bravur. Oftast tillsammans med kompisen Lucy. Författare Mårten Sandén.

Q Beast Quest. En serie lättlästa fantasyböcker om pojken Tom som måste besegra olika hemska vidunder. Författare Adam Blade.

R Ronja Rövardotter. Rövarkungens dotter som inte tål orättvisor. När hon blir vän med den rivaliserande rövarhövdingen son, Birk, uppstår problem och barnen rymmer tillsammans ut i skogen. Astrid Lindgrens sista kapitelbok.

S Skorpan Lejonhjärta är den sjuka lillebrorsan Karl i Bröderna Lejonhjärta. Han som tror att han bara är en liten skrutt, men som egentligen är väldigt modig. Efter att hans storebror Jonathan offrat sitt liv för honom kommer de till Nangijala. Där slåss de mot den grymme härskaren Tengil och hans drake Katla. Av Astrid Lindgren.

T Toraks far dör i en demonattack och Torak måste fly in i storskogen. Hans enda följeslagare är vargungen Ulv, som han kan kommunicera med via tanken och flickan Renn. Av Michelle Paver.

U Ulf är en varulvspojke som bor på djurpark för utrotningshotade och sällsynta vilddjur. Och då pratar vi om jättar, älvor, stentroll och spöken - för att bara nämna några av de vidunder som rör sig i parken! Av Morgan, Macdonald och Sinden.

VW Will Grayson. Två killar med samma namn. På märkliga vägar träffas de - och den excentriske Tiny - utanför en butik i New York. Och så förändras allt. Av John Green och David Levithan.

Y Ylva Ulvadotter är en tuffing som kallas vargatös. När hon kommer hem efter sommaren på fäbodvallen har hela hennes familj dött av pesten. Tillsammans med stumma – och ska det visa sig – bisexuella Mikael flyr hon norröver för att försöka hitta en av Mikaels forna vänner … Boken heter Månskensvargen av Elvira Birgitta Holm.

Z Zacharina har en vän som heter Sandvargen (precis som boken). För honom kan hon berätta allt sådant som ingen annan vill höra … Av Åsa Lind.

Å Åhhh så bra årets mest hypade bok Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren är! I vår kommer tvåan …

Ä Älskar Blodröd väg som kommer som huvudbok i nästa nummer av Läseposten! Den handlar om Saba om lever i en postapokalyptisk framtid … Så spännande att man blir andlös! Filmrättigheterna är redan sålda! Av Moira Young.

Ö Överlägset bästa böckerna i ålderskategorin 10-12 år är förstås Per Nilssons om pojken PimPim och hans kompis Extra som visar sig vara en ängel …

]]> Wed, 26 Oct 2011 12:09:41 +0000 <![CDATA[Helena Harrysson är mamma till sex barn]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/helena-harrysson-ar-mamma-till-sex-barn/ Helena Harrysson är mamma till sex barn, varav den yngsta snart lämnar tonårstiden. Helena har arbetat med barn och ungdomar under större delen av sitt yrkesverksamma liv - både som pedagog och rektor. Idag är hon författare, föreläsare och terapeut utbildad bland annat inom KBT och Expressive Arts Therapy.

Du poängterar vikten av att både släppa taget och hålla i en tonåring? Kan du kort beskriva den paradoxen. - Den enda möjligheten för barnen att ta sig igenom tonårstiden och mogna till en egen vuxen individ är att jag som förälder långsamt och medvetet släpper taget. Jag kan inte längre fatta alla beslut, lösa deras problem eller göra dem nöjda och lyckliga. De behöver hitta sin egen väg. Samtidigt behöver jag hålla i genom att ha tydliga och konkreta vardagsrutiner och vara ett närvarande och stabilt ankare som de tryggt kan luta sig mot. Även om tonåringen inte ger uttryck för det så behöver de sina föräldrar mer än någonsin!

Hur mycket kan man lita på sin tonåring? - En tonåring tränar sig på att bli vuxen och behöver i viss mån få göra sina misstag och slira lite utanför gränserna. Trots detta kan jag som vuxen alltid ha attityden att jag vill lita på dem till hundra procent. Det vill säga: Jag litar på att ni gör ert bästa. Ett bra sätt att se på sig själv som förälder är att tänka sig hur man själv vill att en bra chef ska vara. Jag tror de flesta vill ha en chef som litar på sin personal och tror att de alltid vill göra sitt yttersta, även när inte allting går som de har tänkt sig.

Vad innebär egentligen tonåringens frigörelseprocess? - De ska frigöra sig från barndomen och sitt beroende av att andra tar hand om deras behov. Så småningom ska de bli självständiga individer som tar fullt ansvar för sina egna liv. Vägen dit är en slags livskris som man kan likna vid andra stora kriser eller förändringar i livet. Det är en stor sorg att lämna sin barndom samtidigt som det är spännande att bli vuxen!

Vad är det viktigaste i relationen med tonåringen? - Jag behöver vara intresserad och ha koll men inte vara misstänksam och kontrollerande. Det är väldigt kaotiskt i en tonårings kropp, känsloliv och tankar. Det kräver stor tolerans, tålamod och humor av mig som vuxen om jag ska möta detta utan att själv bli kaotisk. Deras vänner blir sannolikt viktigast och jag kan inte räkna med att ha lika stort inflytande som tidigare. Förmågan att kompromissa blir värdefullare än någonsin!

Vill du säga något till de föräldrar som just ska få en tonåring i hemmet? - Det är en stor omställning för oss när barnet blir tonåring. Ditt barn kan ganska plötsligt ändra betende och omväxlande vilja vara både liten och stor. Tonåringen kommer att på olika sätt vilja ta avstånd från dig och det gäller att inte ta det som en personlig kränkning utan förstå att det är som det ska vara. Du behöver inte ta samma avstånd. Förbered dig på att mycket av din tid och energi kommer att behövas för att ni båda ska ta er igenom den här perioden på ett bra sätt. Du kanske inte måste fixa och trixa lika mycket som när barnen var små. Men du behöver ha tid för många resonemang kring allt nytt som dyker upp som; sex, alkohol, pengar, kvällar, festivaler, kläder. Men framförallt behöver du ha tid att lyssna eller bara vara tillgänglig!

]]> Fri, 21 Oct 2011 15:10:03 +0000 <![CDATA[Finn fem fel]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/finn-fem-fel/ Här hittar du svaren! finnfem1 finn_femny]]> Fri, 16 Sep 2011 14:34:14 +0000 <![CDATA[Sagolik semester]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/sagolik-semester/ Det kryllar av fantastiska upplevelser för barn (och vuxna) i Sverige. Vi har kollat vilka som är knutna till böckernas värld och fann en hel uppsjö av härliga platser.

Astrid Lindgrens Näs I början av juni 2007 öppnade den nybyggda Paviljongen vid Astrid Lindgrens Näs. Paviljongen inrymmer den nya, stora utställningen om Astrid Lindgrens liv och gärning - en utställning som heter "Hela världens Astrid Lindgren". Utställningen ger en del av nycklarna till hennes världsberömda författarskap; vi får en inblick i hur hon var som person, hur hon levde och hur hon kunde skapa alla sina fantastiska berättelser. Här kan du även se sommarutställningen "Pettson och Findus och många fler" och massor av andra spännande saker. www.astridlindgrensnas.se

Ölands Djur- och Nöjespark I Ölands Djur- och Nöjespark finns mycket att titta på för hela familjen. Förutom själva djurparken finns här ett Sagoland fullt av kända sagofigurer, indianer, sjörövare och cowboys. Gå längst Sagostigen eller ta den gamla T-forden genom Sagoslottet där bland andra Aladdin håller till. www.olandsdjurpark.com

Sagolandet Sagolandet är en del av Halmstad Äventyrsland och här finns mycket spännande att uppleva. Besök Törnrosas slott eller titta in hos Rödluvan och Vargen. Här kan barnen vandra omkring i den lilla staden i sin egen takt och titta in genom kända sagofigurers fönster. Har man tur börjar de röra på sig och berättar själva sin saga.kartan www.aventryslandet.se

Sagomuseet i Ljungby Sagomuseet i Ljungby håller berättartraditionen levande. Skickliga berättare delar med sig av de mest fantastiska sagorna från när och fjärran. Mellan den 16:e och 19:e juni äger den årliga Berättarfestivalen rum. De här dagarna finns det särskilda programpunkter för barn. På hemsidan finns hela programmet. www.sagobygden.se

Astrid Lindgrens Värld I Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby kan man stöta på såväl Pippi Långstrump som Kajsa Kavat. Bråkmakargatan, Katthult och Törnrosdalen är bara några av alla fantastiska platser som går att besöka här. Inte långt ifrån Astrid Lindgrens Värld ligger Astrid Lindgrens Näs, där Astrid växte upp. I sommar har de, förutom den vanliga Astrid-utställningen, en stor utställning  med Sven Nordqvists bilder. Vill man besöka den "riktiga" Bullerbyn i Pelarne, får man åka 15 kilometer till. Då kommer man till platsen där Astrid Lindgrens pappa Samuel August bodde och därsedermera filmatiseringen ägde rum. Även verklighetens Katthult finns att besöka, ca 2,5 mil utanför Vimmerby. www.alv.se www.vimmerbyturistbyra.se www.katthult.se

Nils Holgerssons Äventyrspark I vackra Rottneros Park i Värmland gömmer sig Nils Holgerssons äventyrspark. På en fantasieggande lekplats i form av ett stort skepp med gungor och ruschkanor. I parken finns även attraktioner som att rida på mor Akkas rygg, flyga över sjön och köra bilbana. Nytt för i år är möjligheten att träffa självaste Gösta Berling och ta en klättertur på Gurlitta slätt. www.nhvpark.com

Sagostigen Törnrosa, Snövit, Hans och Greta och Rödluvan – de är bara några av de sagofigurer som håller till på Sagostigen utanför Malmköping. Längst en naturskön stig ligger röda små hus med interiörer från våra mest kända sagor. Utöver sagovandringen kan barnen klappa djur och rida ponnyridning. Blir man trött i benen finns möjlighet att ta en fika eller titta på Teater Rita Pricks uppsättning av Prinsessan på Ärten. www.sagostigen.se

Pettson och Findus På Julita Gård mellan Katrineholm och Eskilstuna bor gubben Pettson tillsammans med katten Findus, sina hönor, får och alla mucklor. Pettson och Findus blir alltid glada när de får besök av leksugna barn. Här finns möjlighet att läsa sagor, mata hönorna, titta på djuren eller bara busa runt i Pettsons hus, som Sven Nordqvist har varit med att utföra. På Pettsons gård får barnen på ett roligt och lustfyllt sätt pröva på livet som det kunde te sig för det tidiga 1900-talets småbrukare. www.nordiskamuseet.se/julita

Livrustkammaren På Livrustkammaren i Stockholm finns mycket att titta på. För barnen finns möjlighet att klä ut sig till riddare och prinsessor i Lek- och lärrummet. Dessutom hållet Slottsmusen särskilda visningar med föremål från slottets källare. www.livrustkammaren.se

Trazans Djungelkoja På Åbergs museum i Bålsta visar Lasse Åberg upp hela sin stora samling av Disneyföremål. Det är leksaker, målningar, serier, porslin, klockor och mycket, mycket annat. Dessutom kan alla barn besöka Trazans stora djungelkoja. Hela tre våningar med bananrutschkana, rithörna, djungellek och filmvisning. www.abergsmuseum.se

Mulle Meck Den uppfinningsrika Mulle Meck har sin verkstad i Hudiksvall. Barnen är välkomna in för att bygga och snickra, läsa sagor eller provköra Mulles bil. Kreativt återanvändande är ledorden för Mulle som menar att det inte finns något skrot utan bara gamla grejer som går att använda på nya sätt. www.mullemeckigladahudik.se

Jamtli På det stora friluftsmuseet Jamtli i Östersund kan alla barn klä ut sig i historiska kläder och besöka gårdar och butiker från olika århundraden. Man kan göra en snabb tidsresa eller prova på hur det är att leva som barn på en av gårdarna under en hel dag. På Jamtli finns dessutom djur att kela med, karuseller att åka och man kan till och med åka ruschkana genom självaste Sjöodjuret. I museibyggnaden finns spektakulära utställningar för alla åldrar. www.jamtli.com

Beppe Wolgers-museet Gården på Öhn i Strömsund köpte familjen Wolgers efter att Beppe förälskat sig i platsen under ett besök 1969. Nu är huset omgjort till ett museum som drivs av dottern Camilla. Här kan man bland annat titta in i Dunderklumpens hus eller besöka Godnattstundenrummet med originaldockorna från barnprogrammet. Men här finns också revy- och musikrummet, målarateljén och författarlyan. I utställningarna får vi följa Beppe från barndomen och genom karriären som revyartist, författare och låtskrivare. Ett fint semestermål för såväl stora som små. www.beppe.se

]]> Mon, 02 May 2011 14:19:35 +0000 <![CDATA[Vem är vem i Mumindalen?]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/vem-ar-vem-i-mumindalen/ Mumintrollet är ett ungt mumintroll. Till sinnet är han äventyrlig och nyfiken och lite naiv, men samtidigt ganska ängslig och ger sig inte ut på äventyr på egen hand. Istället slår han gärna följe med vagabonden Snusmumriken, som är hans bästa vän och idol. Till hans vänner hör också Sniff, Snorken och Snorkfröken som han är kär i. 

Muminmamman  är klok och förstående och leder familjen med stor frihet och mild hand genom livet. Hon känns igen på sin svarta handväska som innehåller precis allt, och sitt randiga förkläde som hon alltid har på sig. Hennes största intresse är trädgårdsarbete men hon tycker också om ett litet äventyr då och då. 

Muminpappan är en hopplös nostalgiker och romantiker som ofta drömmer om vilda äventyr och gärna minns sin stormiga ungdom. Som barn sköttes han av en hemul på ett barnhem som han snart rymde från och han har byggt hela muminhuset själv. 

Snorkfröken och Snorken Snorkfröken är mycket snäll och känslig, och ganska fåfäng. Hon tycker om att kamma sin lugg och att plocka blommor som hon lägger bakom öronen. Hon har en fotring om vänstra foten som hon är mycket rädd om. Hennes bror snorken är en rationell uppfinnare som ofta kanupplevas som lite okänslig. Snorkarna är nära släkt med mumintrollen. Den enda skillnaden är att de ändrar färg med sitt humör, medan mumintroll alltid är vita. 

Sniff är son till Rådd-djuret och bor hos muminfamiljen. Bäst kan han beskrivas som ett materialistiskt och fegt litet djur som blir modigt vid chansen att bli rik och berömd. Dessutom älskar han allt som blänker. 

Lilla My  är ett egensinnigt litet busfrö som retas med alla. Ibland kan hon bli riktigt arg och då bits hon. Hon är inte rädd för något och hon älskar farliga saker. Lilla My är dotter till Mymlan, lillasyster till Mymlans dotter och halvsyster till Snusmumriken.

Mymlan kallas ursprungligen för Mymlans dotter, eftersom hennes mamma också heter Mymlan, men tar senare över sin mammas namn helt och hållet. Mymlan är syster till Lilla My och är bästa vän med Snorkfröken. Hon tycker mycket om at kamma sitt långa hår.

Snusmumriken är en ensamvarg och äventyrare som vandrar söderut när vintern kommer. Ofta ser man honom sitta ensam på bron i Mumindalen och spela på sitt munspel. Han röker pipa och avskyr parkvakten och skyltar med förbud. Han är dessutom halvbror till Lilla My och son till Joxaren och Mymlan (den äldre). 

Mårran är en ensam och läskig figur som ständigt närvarar som ett hot över Mumindalen. Hon är stor, grå, kall och skrämmande. Allt hon tar i fryser till is, men egentligen längtar hon bara efter närhet. I Pappan och havet är Mumintrollet snäll mot Mårran, som då tinar upp. 

Hemulerna klär sig gärna i klänning och är obotliga sorterare, samlare och vänner av ordning. Många olika figurerar i Tove Janssons böcker, men mest kända är kanske hemulpolisen i Farlig midsommar och den frimärkssamlande hemulen som slår följe med mumintrollet och hans vänner i Kometjakten. 

Stinky  är mycket hårig och luktar fruktansvärt illa. Han äter det mesta, bland annat muminhusets möblemang, och är en är en riktig bråkstake.

Too-ticki är en figur som bor i muminfamiljens badhus om vintrarna. Hon är ett porträtt av Tove Janssons livskamrat Tuulikki Pietilä, är lugn, sansad och jordnära och har alltid mössa och en vit-och-rödrandig tröja.

]]> Sat, 08 Jan 2011 11:21:45 +0000 <![CDATA[Lär känna Kjelle lite bättre!]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/lar-kanna-kjelle-lite-battre/ kjelle

]]> Fri, 10 Dec 2010 13:30:57 +0000 <![CDATA[Busungar i barnboksvärlden]]> https://www.barnensbokklubb.se/reportage/busungar-i-barnboksvarlden/ De klipper sönder tröjor, svingar sig i taklampor och hissar upp sina småsystrar i flaggstången när ingen ser. Barnboksvärlden kryllar av rebelliska busungar som inte låter något stoppa dem. Vilken av dem är favorit i er familj?

Vilda bebin (Böckerna om Den Vilda bebin, av Barbro Lindgren och Eva Eriksson). ”En dag när allt är tyst och lite tråkigt, får bebin lust att göra något bråkigt …” Lekt med saxen, käkat skokräm, klättrat på trappräcket, gungat i lampan, rymt, dykt ner i toaletten, nästan eldat upp huset och umgåtts med farliga vargar – säg den farlighet som inte Vilda Bebin har provat på, fast han inte får! Inte konstigt att hans stackars mamma ser så matt ut. Lyckligtvis är Vilda Bebin inte bara vild, han har (åtminstone) nio liv och ett rejält stänk driftighet i sig också. Råkar han göra upp en väldig brasa som hotar att bränna ner hela huset så häller han bara på en hink med vatten, så var den situationen uppklarad. Och kommer det en bil farandes emot honom när han rymt – ja, då hoppar han bara kvickt upp i en tall, och sitter där och dinglar med benen tills faran är över. Praktiskt!

Mamma Mu (Böckerna om Mamma Mu, av Tomas och Jujja Wiseslander och Sven Nordqvist). ”Du är en ko Mamma Mu, sa Kråkan. En konstig ko, men ko. Kor. Gungar. Inte.” Och det har han kanske rätt i, den gode Kråkan, men det har aldrig hindrat den rebelliska Mamma Mu förut. Hon må vara en ko, men hon är inte av den vanliga sorten! När de andra kossorna nöjer sig med att gå omkring och beta eller ligga och tugga och glo vill Mamma Mu ut på äventyr. Hon tänker gunga, åka bobb, lära sig cykla, bygga kojor, fiska och klättra i träd. Och hon ger sig inte förrän hon övertalat Kråkan att hjälpa henne. ”Ryck mig i fjädern!” fnyser Kråkan, men det har han inte mycket för. Inget kan stoppa världens mest rebelliska och äventyrslystna ko när hon väl fått ett infall! emil i lönneberga

Emil i Lönneberga (Böckerna om Emil, av Astrid Lindgren). ”Hujedamej sånt barn han var, ej värre tänkas kan!” Emil i Lönneberga är en rar liten gosse, säger hans mamma, och det har hon faktiskt rätt i. Emil kan ju inte hjälpa att alla hans finurliga påhitt oftast går snett och blir till bus! Som när han försöker fånga råttan som springer omkring i köket genom att gillra en råttfälla under köksbordet, till exempel. Inte kan Emil veta på förhand att hans pappa ska fastna med stortån i fällan? Han skulle ju bara hjälpa till! Hur som helst slutar det allt som oftast med att Emil får sitta inlåst i snickarboden och tälja trägubbar och ”tänka över sina hyss ordentligt” så att han inte ska göra om dem igen. Och på så vis är han i alla fall hygglig, Emil - han förnyar sin busrepetoar ständigt och jämt.

Nicke Nyfiken (Böckerna om Nicke Nyfiken, av H A Rey). ”Nicke lovade att vara snäll. Men små apor har lätt för att glömma.” Det är inte det att Nicke Nyfiken inte försöker vara snäll och lydig, för det gör han verkligen (i några sekunder). Men han är ju så nyfiken! Hur ska han kunna hålla fingrarna i styr när det finns så mycket spännande i världen att undersöka och pilla på och testa? Det hjälper inte ens att spärra in honom i fängelset, Nicke lyckas ändå alltid ta sig ut och ställa till med bus, fast han verkligen inte menar det. En gång lyckas han lura hela brandkåren att det brinner, och en annan gång lyckas han vattenfylla hela arbetsrummet, så att möblerna flyter omkring i en enda röra. Det är tur för honom att mannen med den gula hatten är rätt tålmodig av sig …

Lill-Zlatan (Lill-Zlatan och morbror raring, av Pija Lindenbaum). ”När filmen är slut är vi jättekissnödiga och rusar till toaletten. Jag kommer först. Sen är det Steves tur. Då har jag spolat vatten på hela toarullen. Där fick han se.” Lill-Zlatan (eller Ella som hon egentligen heter) är rasande svartsjuk. Hennes favoritmorbror Tommy ska plötsligt hålla på och umgås med någon himla Steve från Trelleborg, och det gillar inte Lill-Zlatan alls. Hon brukar ju få ha Tommy alldeles för sig själv! När Tommy inte ser häller Lill-Zlatan socker på Steves skor, och drar ner hans handduk i bassängen när de är och badar. Klassiska bus – och de sker med berått mod dessutom. Sådan är den, svartsjukan!

Lotta på Bråkmakargatan (Böckerna om Bråkmakargatan, av Astrid Lindgren). ”Alldeles tyst tog Lotta saxen och klippte ett stort hål i jumpern. ’Det är rätt och lagom åt dig’ sa Lotta. ’För du killar och sticks.’” Det är konstigt med Lotta på Bråkmakargatan. Hon kan så mycket! Ja, hon kan faktiskt allting när hon tänker efter. Lite tråkigt bara att resten av världen inte fattar det. De verkar mest tycka att Lotta är liten och tjurig. Och kanske lite, lite lögnaktig? Det är inte konstigt att Lotta blir arg och knycker cyklar och klipper hål i tröjor och ställer till med jävulskap. Det är ju bara rätt och lagom åt dem! Bakom Lottas busighet finns (förutom ett i grunden ganska hetsigt humör) en mycket tydlig trötthet över att bli behandlad som en småunge fast hon faktiskt börjar bli ganska stor hon också. Eller som hon skulle sagt själv: ”Jag är också stor. I smyg.”

Lena Lid (Våffelhjärtat, av Maria Parr). ”Plötsligt small något mot fönsterrutan. ’Öppna fönstret då, din tröging!’ Jag raglade upp och nästan flög fram till fönstret. Där ute stod Lena Lid. Mitt i natten.” Trille och Lena är nio år, och bästa kompisar. I alla fall hoppas Trille att de är bästa kompisar, men han vet egentligen inte säkert. Man vet aldrig något säkert när det gäller Lena. Förutom att där Lena är, där händer det grejer. Hela tiden. Det här året har det hänt så mycket kring Lena att hon säkert fått tio hjärnskakningar på kuppen. Men det gör inte så mycket, tycker hon. Hon är ju van. Lena Lid sitter aldrig still, har hela huvudet fullt av galna upptåg, och hon är inte rädd för någonting. Utom möjligen för att prata om sina egna känslor …

Snurran (Böckerna om Snurran av Eva Bergström). ”Jag kan faktiskt inte äta om jag inte får ketchup. Så är det bara. Jag äter ingenting på hela dagen.” Hon må vara liten och ullig - men ack så bestämd! Kattungen Snurran gillar att få som hon vill. Och får hon inte det gör hon uppror. Som när hon får ärva sin storebrors dumma gamla overall, till exempel. Usch, den vill hon ju inte ha! Och snart är hon i full gång med att lista ut hur hon ska slippa den: ska hon slänga den, begrava den eller klippa sönder den? Snurran har alltid hyss för sig, som både barn och vuxna med upprorslusta kan känna igen sig i. Varför ska mamma och pappa bestämma allt? Vem har sagt att det inte är nyttigt med ketchup? Och varför måste små kattungar också hjälpa till att städa?

]]> Wed, 29 Sep 2010 12:19:57 +0000