Amanda Stenberg och Johannes Sjögren. Foto av Johanna Stenius.Kall snålblåst viner över Sergels torg i centrala Stockholm. Men bakom ett panoramafönster i Kulturhuset förvandlas det grå till glittrande, lockande storstadsutsikt. En perfekt kuliss till verksamheten som bedrivs på TioTretton, en oas för barn mellan tio och tretton år där det en vanlig torsdagseftermiddag kan bli trångt mellan bokhyllorna och i de fantasieggande läsfåtöljerna i två våningar som står precis invid fönstret. Här jobbar ett antal bibliotekspedagoger, alla med olika kompetens. Varje år tar de emot tiotusentals barn som vill läsa, umgås, koppla av och låna böcker – utan föräldrars insyn. På TioTretton är inga vuxna välkomna utom de som är anställda.

– Allt är så kontrollerat av vuxna idag. Ibland står det föräldrar och verkligen hänger över vår vuxengräns här. De ropar till barnen vad de ska göra, att de inte får missa något, berättar Johannes Sjögeren som är bibliotekspedagog med fokus på kropp och knopp. Han upplever att barnens sfär blir mycket lugnare och friare när de vet att de får vara ifred, utom vuxnas kontroll.

– En del undrar om det inte blir jättestökigt här men det är faktiskt tvärtom. Vi har väldigt få regler, men de vi har håller vi på stenhårt. Och genom att ge barnen ett helt eget rum har vi vunnit så himla mycket i förtroende. Amanda Stenberg är bibliotekspedagog med fokus på det digitala. Hon tycker sig ha sett hur själva biblioteksrummet har blivit allt mer viktigt sedan TioTretton slog upp portarna för fyra år sedan.

– Förr var biblioteken en sorts arkitektdrömmar som inte var så funktionella. Numera ser man biblioteket som ett rum i sig. Ett av få rum i samhället dit man kan komma själv, utan kompisar och bara krypa upp och vara. Det är en av bibliotekets mest fantastiska utgångspunkter. Barnen kommer dit och är nöjda med vad som finns just där och då.

– Vi lever i ett produktions- och prestationssamhälle så det behövs platser där man kan vara helt utan krav. Därför har vi heller inga förbokningsbara aktiviteter, säger Amanda Stenberg. Pedagogerna ägnar mycket tid åt att bara vara i rummet tillsammans med barnen, tillgängliga utan att vara påflugna.

– Vi blir som andra annorlunda, vuxna för våra besökare, vi har inte kontakt med andra i deras liv. Det betyder att de kan komma hit och vara precis som de vill, utan att någon undrar eller ifrågasätter. Det gör att identitetsprövandet får en betydelsefull roll på TioTretton, säger Johannes Sjögeren. Många andra bibliotek är nyfikna på TioTretton och de hoppas att alla känner sig fria att ta till sig delar av deras idé och verksamhet.

– Vi försöker tryck a på det oplanerade, vardagliga. Det är där bibliotekens stora styrka ligger, att kunna ge varje besökare tid. De vuxna ska inte vara rädda för att helt enkelt finnas till hands, redo att lyssna och prata.

     
  Fakta om TioTretton Tio Tretton. Foto TioTretton.
TioTretton är ett av sex bibliotek som finns i Kulturhuset i Stockholm City, och ett av tre som är inriktat speciellt på barn och unga. Hit kommer barn i åldern tio till tretton år för att låna böcker, läsa, pyssla, spela dataspel, klä ut sig, göra låtar eller kanske laga mat. Möjligheterna är lika många som fantasins gränser. Både besökarantalet, såväl av enskilda barn som skolgrupper, samt utlånen ökar för varje år. 2014 lånade man ut 16 455 böcker och tog emot 94 800 besökare!